hur blir ni bemötta?

[Birgitta Gustafsson]

Du har rätt Wolfie. Får erkänna att jag inte hade full koll på hur många CP-skadade som också har utvecklingsstörning men det är mycket riktigt en tredjedel. Det är ju en hjärnskada så det är klart det kan sätta sig på kognitionen också. Men det gäller inte de flesta och jag tänkte mer på att det kan vara ett synligt handikapp där man i övrigt är "normal" vad nu det är?

Du har också rätt i att vi alla är individer även med BDD. Och jag (om jag nu hade BDD) klarade ju inte av att ha en relation eftersom jag hade sådana låsningar kring kroppen. Så BDD kan absolut vara ett mycket större hinder att träffa någon. Jag tänkte mer på hur man kan arbeta med sitt tänkande även när man har BDD.

För det kan man. Det har jag själv sett och jag tror att man kan behöva hjälp av en terapeut. Sen det där med hur människor gärna katigoriserar. Det är också sant. Men det går också att arbeta mot fördomar. Annars hade vi fortfarande haft slavar och varit övertygade om att kvinnor måste vara hemmafruar.

[Wolfie]

Jag ska poängtera ut att jag är svamlets mästare, så ta inget jag säger illa bara Tycker det är viktigt att diskutera och vrida och vända på olika resonemang för att lära mig nya saker.

Arbeta mot fördomar absolut, det är vår uppgift som medmänniskor, problemet är väl att så många tycker inte att det är viktigt.
Så fort en fördom har besegrats eller iallafall tryckts ner, så ersätts denna med någon annan, något som historien visat. Vad är den gemensamma nämnaren? Jag tror det är ett behov av att känna tillhörighet och därför vill man ha fördomar, som t.ex. nazister, de vill ha gemenskap och vägrar inse att deras fördomar är fel då de är bekräftade av resten av gruppen.

Genom tiden har alla avvikande i samhället blitt utstötta på samma sätt, allt från slavar till funktionshindrade och homosexuella. Samma uttryck men samma gemensamma nämnare att vilja känna tillhörighet, hur man kan komma tillrätta med detta problemet är inte lätt. Att lära sig att behandla alla människor lika, att förstå människor allt från funktionshindrade till invandrare m.m. borde vara ett ämne på på lågstadienivå och uppåt, genom hela skolan så att barnen inte låser sitt tankesätt, det tror jag kan vara en lösning på problemet. Dock är inga bra lösningar det politikerna söker utan lösningar man vinner val med, som ett skatteavdrag till kanske 

[Birgitta Gustafsson]

Hej igen Wolfie! Det gör inget alls att du gillar att diskutera. Det gör jag också och jag tycker du verkar vara en klok person.

Jag tillhör dem som faktiskt tror att vårt samhälle ändå går framåt med hjälp av utbildning bland annat. Trots allt har fler människor det bättre idag än för 200 år sen när det gäller fördomar (kvinnor, funktionshindrade och homosexuella tex i alla fall i Sverige). Men samtidigt ligger fördomarna där under ytan och kan lätt få fäste igen. Tänker på nazismen bla. Det var inte så länge sen 2:a  världskriget. Brukar tänka att människor var mindre utbildade då och mindre vana vid demokrati tex. Men samtidigt går främlingsfientliga partier framåt i Norden tex och undersökningar visar att många unga inte tror på demokrati (som om de kände till något annat...)  Så jag är inte säker på att jag har rätt.

Men jag har ändå en tro på människan. Tror att vi är ganska lika och de flesta vill väl. Och kanske kan den nya internetåldern göra att människor slår sig samman. Tänker på hur facebook har bidragit till arabiska våren (fast hur det ska gå vet ju ingen) och häromdan hörde jag om fredsrörelse på FB (mellan Israel och Iran). Men som sagt allt sånt där är osäkert och rätt vad det är kanske man röstar fram en diktator igen?

Nu är jag trött och ska lägga mig (och kanske kom jag ifrån ämnet lite... Förlåt Girloutside)

Sov gott i alla fall
Kram

[zelda]

Lyckofågel,


"Vi människor ger ju faktiskt komplimanger om utseende."
 
Javisst ger vi komplimanger, bla om utseende. Det är naturligt, speciellt för personer som bryr sig om andra och vill att de ska må bra. "Ge någon ett leende idag, säg ett vänligt ord till någon, ge någon en komplimang, det kan betyda mer än du tror!" är uppmaningar man ser då och då.

"Det betyder ju att vi faktiskt sätter någon form av vikt/värdering/betydelse vid hur människor ser ut."

Nej, det gör det inte. Synd att man som BDD-drabbad tolkar komplimanger så. Då får de ju helt motsatt verkan.   

Men rent generellt så är det självklart att vi människor sätter stor vikt när det kommer till det yttre. Och nu när du skriver om komplimanger så tror jag mer att
du tänker på när bekanta möts face to face och dylikt, men i och med internet och media så har världen blivit mycket större och nu kan en 12-13årig internetkändis
på instagram få 700 kommentarer på bara en timme där det i stort bara står saker som "Du är så himla vacker!" och " Alltså, du har verkligen drömutseendet och är min största
idol" och "Gud det borde vara förbjudet att vara sådär snygg, snälla kan du inte bli vän med mig på facebook?".
Då handlar det inte om att man vill att den personen ska må bra, utan om att man dras till skönhet och att man kan förälska sig ett ansikte. Man behöver alltså inte göra
något annat än att ha haft turen att födas strålande vacker för att folk ska se upp till en och ha en som sin förebild.
 

[zelda]

"Karin hade inte utseendet med sig. Här är en blurrig(för allas bästa) bild på henne. Hon hade inga vänner, var sjukt asocial, spenderade största delen av sitt liv åt att stirra på tapeterna, när hon inte sov förstås. Nu är hon död, det var ju... tråkigt." :S

Kanske är en sådan som garvar på fel ställen, men haha hilarious! 

Det där med att ha att framme en bild vid kistan känner jag kan slå fel på två punkter. 1. Mina föräldrar har valt ett foto som stämmer överens med den fula verkligheten och
då kommer jag dö mer än jag redan gjort. 2. Dom har valt en alldeles för förskönande bild och att bekanta och dylikt kommer kväva ett fniss för det är ju inte direkt så dom
minns mig. Och en öppen kista är ju bara att glömma. ( Jezus, måste börja förbereda testamentet redan nu för herrejävlagud vilken skam ifall dom anlitar nån som ska få
det svåra, vämjeliga jobbet att försöka sminka fram nåt ser någorlunda mänskligt ur mitt likbleta, vidriga ansikte. )

[Malins mamma]

Wolfie,

men att vara småväxt är ett bra exempel. Jag tror de har exakt samma problem som oss bara det att de har ingen utväg ur det tänket på samma sätt. Vi kan ju luta oss mot bdd och fly bort i tankarna att livet kan bli bättre. Men en kortväxt har ju liksom inte den lyxen dock så har de ju andra kortväxta att identifiera sig med. Sen tittar ju verkligen människor på dem, det är ju inget inbillat från deras sida, det måste vara mycket jobbigare att veta att det inte går bort. Behåller nog min bdd hellre i det fallet.

Det är ju det som är grejen, de med verkliga utseende-kroppsliga handikapp lider inte alls så mycket av sina utseenden som BDD-drabbade gör, och det beror på att de INTE har den "andra" uppfattningen.
Dvs de tror inte att andra tycker att utseendet är extremt viktigt, de tror inte att deras utseende är avgörande för hur de blir bemötta och behandlade av andra, det tror inte att deras utseende är avgörande för deras möjligheter att bli omtyckta, uppskattade, framgångsrika, accepterade och lyckliga.
De handikappades problem ligger inte i vad folk tycker om deras utseende utan i att hantera sina fysiska begränsningar.

"Sen tittar ju verkligen människor på dem, det är ju inget inbillat från deras sida"

Att människor tittar är varken bra eller dåligt, det är hur man själv tolkar tittandet som är avgörande för hur man reagerar.

Jag tycker det finns hur mycket exempel som helst på personer med avvikande utseenden som lever fullvärdiga liv. Tänk på alla inom handikappidrotten, paralympics, folk som åker runt och håller föreläsningar om att livet inte är slut efter att de blivit tex rullstolsburna eller brända. De har vänner, utövar sina intressen, åker på resor, går på restaurang, handlar mat och kläder, många har familj, barn och jobb. Allt beroende på vilka fysiska möjligheter de har. INTE beroende på vad de tror att andra tycker om deras utseende.

Zelda,

Men rent generellt så är det självklart att vi människor sätter stor vikt när det kommer till det yttre. Och nu när du skriver om komplimanger så tror jag mer att du tänker på när bekanta möts face to face och dylikt, men i och med internet och media så har världen blivit mycket större och nu kan en 12-13årig internetkändis på instagram få 700 kommentarer på bara en timme där det i stort bara står saker som "Du är så himla vacker!" och " Alltså, du har verkligen drömutseendet och är min största idol" och "Gud det borde vara förbjudet att vara sådär snygg, snälla kan du inte bli vän med mig på facebook?".
Då handlar det inte om att man vill att den personen ska må bra, utan om att man dras till skönhet och att man kan förälska sig ett ansikte. Man behöver alltså inte göra något annat än att ha haft turen att födas strålande vacker för att folk ska se upp till en och ha en som sin förebild.

"...att man dras till skönhet och att man kan förälska sig ett ansikte."

Ja visst dras man till skönhet och man kan förälska sig i en bild på ett ansikte eller en vacker tavla. När det gäller en tavla så kan man köpa den, sätta upp den på väggen och titta på den. Detsamma kan man göra med en bild på ett ansikte man tycker är vackert (eller skriva ut bilden, lägga den på datorskrivbordet eller bland fotona) och titta på den när man vill.

Dock finns det en stor skillnad mellan en tavla och en bild på en person. En tavla är en tavla rätt och slätt men ett ansikte är en del av en person och det finns ingen person som BARA är sitt utseende. Alla har en massa andra egenskaper, både goda och dåliga. Att bedöma en bild och att bedöma en person är två skilda saker. Man kan berömma ett utseende men det betyder inte att man berömmer hela personen och alla personens egenskaper. Man är inte sitt utseende.

Att en ung person lägger ut foton på sig själv och får 700 positiva kommentarer på sitt utseende under en timme anser jag utgör en mycket stor risk risk för att hen utvecklar BDD. Tankar som: "Jag är mitt utseende, jag blir omtyckt pga mitt utseende, jag måste se till att vara lika vacker jämt, hur blir det om jag får acne (vilket garanterat kommer hända) då gillar de mig inte längre, eller om fotot ev är photoshopat: Mitt riktiga utseende duger inte, jag måste plastikoperera mig, jag måste vara sminkad, tänk om de visste hur jag egentligen ser ut."

"Man behöver alltså inte göra något annat än att ha haft turen att födas strålande vacker för att folk ska se upp till en och ha en som sin förebild."

Ja det kan man säkert tycka på avstånd och på internet om personer man inte känner som man aldrig kommer i kontakt med. Men i verkligheten verkar det vara helt tvärtemot. Vet inte hur många gånger folk bara här på forumet har skrivit att de känner stort obehag av "vackra" personer, att de hatar dom, att man inte vill ha en kompis eller syster som är "för vacker". (Även som BDD-fri kan man bli osäker och känna sig extra ful om man är i sällskap med nån som är "mycket vacker".)

"Men rent generellt så är det självklart att vi människor sätter stor vikt när det kommer till det yttre."

Nej det är inte självklart även om det finns vissa som gör det. De allra flesta lägger stor vikt vid och uppskattar andra egenskaper.

Några exempel:

Att man har ordning och reda.
Att man är snäll och trevlig.
Att man är intelligent.
Att man har en hög utbildning.
Att man är arbetssam.
Att man kan passa tider.
Att man är en "kändis".
Att man tjänar mycket pengar.
Att man har ett välavlönat jobb.
Att man är välklädd.
Att man är självsäker.
Att man är flexibel.
Att man är snabb.
Att man är framgångsrik.
Att man är hjälpsam.
Att man är rättvis.
Att man är artig.
Att man sköter sin ekonomi.
Att man sköter sin kropp.
Att man äter nyttigt.
Att man skänker pengar till behövande.
Att man tänker på miljön.
Att man har en lyxbil.
Att man tränar.

Listan kan göras hur lång som helst på egenskaper som folk sätter värde på och som de tycker är viktigt i deras liv. Det är förstås väldigt olika vad man värdesätter beroende på om man är gammal, ung, förälder, barn, vän, lärare, arbetsgivare, arbetstagare, jobbarkompis, tonåring, miljöaktivist, partner, läkare, patient, åldring, mm.

Rent generellt så sätter folk mycket större vikt på andra egenskaper än på utseenden.

[Lyckofågel]

Men rent generellt så är det självklart att vi människor sätter stor vikt när det kommer till det yttre. Och nu när du skriver om komplimanger så tror jag mer att
du tänker på när bekanta möts face to face och dylikt, men i och med internet och media så har världen blivit mycket större och nu kan en 12-13årig internetkändis
på instagram få 700 kommentarer på bara en timme där det i stort bara står saker som "Du är så himla vacker!" och " Alltså, du har verkligen drömutseendet och är min största
idol" och "Gud det borde vara förbjudet att vara sådär snygg, snälla kan du inte bli vän med mig på facebook?".
Då handlar det inte om att man vill att den personen ska må bra, utan om att man dras till skönhet och att man kan förälska sig ett ansikte. Man behöver alltså inte göra
något annat än att ha haft turen att födas strålande vacker för att folk ska se upp till en och ha en som sin förebild.

Mja, precis! Att vi människor sätter vikt vid utseende är ju faktiskt en sanning. Det betyder dock inte att det är rätt att det finns folk som skadas extra mycket av detta. Vi som har BDD lider förmodligen mer av detta än andra. Inte för att jag menar att utseendet är det enda eller det största som betyder något människor emellan.

[Malins mamma]

Lyckofågel,

Att vi människor sätter vikt vid utseende är ju faktiskt en sanning.

Om man lägger ut en bild på sig själv på instagram eller facebook så är det ju självklart att andra kommenterar utseendet eftersom det är det som visas upp. Skriver du att du har varit och sprungit en mil så är det det som folk kommenterar. Lägger du ut en bild på vad du åt till frukost så kommenterar folk det. Osv.
Alltså, att en person får 700 positiva kommentarer på sitt utseende är ingen indikation på att det skulle vara sant att alla människor sätter stor vikt vid utseendet.

Vi som har BDD lider förmodligen mer av detta än andra.

Ja det är klart att det är BDD-drabbade som lider av detta eftersom de är dom som har uppfattningen att andra tycker att utseendet är extremt viktigt och avgörande för hur man själv kan leva sitt liv. BDD-fria VET att det inte är så.

Inte för att jag menar att utseendet är det enda eller det största som betyder något människor emellan.

Jättebra insikt!!   Ifrågasätt och börja samla bevis på att det finns andra egenskaper än utseendet som är mer betydelsefulla människor emellan.

Det betyder dock inte att det är rätt att det finns folk som skadas extra mycket av detta.

Kan du förklara lite närmare vad du menar med det, förstår inte riktigt hur du menar??

[Lyckofågel]

Kan du förklara lite närmare vad du menar med det, förstår inte riktigt hur du menar??

Nej, jag menar inte mer än att det är tråkigt att utseendehetsen finns, och att det är tråkigt att det i sin tur finns folk(dvs vi med bdd) som får lida av detta mer än andra.

[Malins mamma]

Okej, tack då fattar jag. 

Ja det är mycket tråkigt att utseendehetsen finns, för att inte säga förödande för alla BDD-drabbade. Ni lider ju mycket svårt av att ni uppfattar att det enda som räknas är ert utseende (vilket dessutom gör att ni får en förvrängd/förvanskad syn på ert eget utseende) och ni ser er omvärld som utseendefixerad och fördömande.
Men det är just därför det är så viktigt för er att börja ifrågasätta och undersöka om verkligheten faktiskt är sådan som ni uppfattar den.
 
Det vanliga när man lider av BDD är att tolka det mesta som en kritik av ens utseende, man (BDDn) söker hela tiden efter "bevis" på att man "är ful".
 
Men tänk så här: "Den sjukdomen som jag har (BDD) försöker att på alla sätt få mig att tro att jag är omänskligt ful och att fula personer helst borde gå och dränka sig för att bespara den övriga mänskligheten åsynen av ett äckligt monster." Ska jag bara hålla med (och bli ännu sjukare) eller ska jag försöka bryta mig loss och bevisa att den har fel?

Sjukdomen (BDDn) tar varje tillfälle i akt för att övertyga dig om att utseendet är det enda viktiga här i livet. Det spelar ingen roll hur bra du än blir bemött så kommer den med motbevis: Hon var trevlig bara för att hon tyckte synd om dig pga din fulhet, han såg dig inte i den "fula"vinkeln, det var mörkt, de ville bara var snälla, han var full, de skrattade säkert åt din fulhet när du hade gått osv osv.
Och ännu värre om ni blir dåligt bemötta nångång, då jublar BDDn. "Där ser du, alla hatar dig, du är ingenting värd och det beror bara på att du är så ohyggligt ful."

För att ni ska kunna bli friska så måste ni ta tillvara på varje gång ni upplever att andra ser er som "fula". Det borde vara ganska lätt att veta när det händer, det är då när ni bara "vill dö", får en panikattack eller bara vill gå hem och gömma er för omvärlden. Varje sådan gång måste ni ifrågasätta dels om ni har har hört/sett rätt, dels om det var menat till just er, dels om ni har tolkat saken rätt och dels om kommentaren, minen, gesten verkligen var en indikation på att ni var "fula" eller om den kan ha varit av nån annan orsak, tex av avundsjuka, av elakhet eller tom av omtanke eller omsorg om er. Ni måste träna er på att säga emot BDDn (alltså den första tanken ni får) och träna er på att hitta alternativa förklaringar på händelser som ni blir illa till mods av.

Vägen till att bli frisk är att bevisa för BDDn att den har fel men det gör ni inte om ni hela tiden söker bevis för att utseendet är viktigt.   

[zelda]

Tar till mig det du skriver i den mån jag kan och tack för perspektivet, Malins mamma 

[Malins mamma]

Tack Zelda, det gläder mig mycket!  Jag förväntar mig inte att ni ska kunna ta till er allt men redan att börja tänka på att det kan ligga nånting i det jag skriver är ett steg mot tillfrisknande. Det är säkert jättesvårt att tänka sig och kunna tro på att ens omvärld inte är sådan som man hela tiden trott att den är.