Finnar och ärr har förstört mitt liv

[Anonym]

Allting går åt helvete, ingenting är roligt och allt känns meningslöst.
Vilket jävla öde.

[Synthesized]

Jag har gått samma helvetesöde till mötes.

[Anonym]

jag med

[Anonym]

me too

[vinterglas]

Ni är inte ensamma

[Anonym]

finnhelvete varför finns dom? dom är ju helt värdelösa.

[I_miss_the_sunshine]

Min hud har vart min största BDD faktor, men jag har alltid sett mig som tjock och osymetrisk också, fast jag egentligen vart vältränad och vägt 56-64kg dom senaste åren. Jag har för ett tag sedan gått igenom en roaccutan behandling mot min acne. Och det har värkligen hjälpt på utsidan, men på insidan mår jag lika jäva dåligt. Nästan värre. Allting känns bara så meningslöst. Och dom jävla ärren finns kvar där varje dag å påminner en om alla dessa år med ingen självkännsla. Fyfan vad orättvist att vissa får jätte mycket acne och vissa får inget alls. Finnarna är fan så meningslösa. Ja varför finns dom rent ut sagt? Dom förstör bara ens framtid. Jag kommer aldrig bli normal igen. Varje dag för mig är bara en ny anledning att ta livet av mig. Ångesten vägrar försvinna och jag är bara så ensam.

[Anonym]

Varför kan inte vetenskapen komma på bättre mediciner? Det går ju att bota värre saker tycker man.. Har dom inte prioriterat det eftersom att det inte anses som akut kanske? För jag menar, idag vet man ju vad acne beror på, men inte exakt varför man får det. Bara att det har med hormoner att göra i många fall.


Många blir självmordsbenägna och hamnar i djupa depresioner av acne. Även om man inte har BDD så vet jag att många mår dåligt av acne ändå.  


Jag tycker att det borde forskas mer. Roaccutan som man ger till svår acne eller när ingenting annat hjälper är iof effectiv men det förstör mycket i kroppen. Många får men för livet.


PS. Jag förstår att man kanske väljer att forska i saker som är viktigare som AIDS canser osv.. Det är jag verkligen för.

[Synthesized]

Många blir självmordsbenägna och hamnar i djupa depresioner av acne. Även om man inte har BDD så vet jag att många mår dåligt av acne ändå.

Det där är en sak jag har funderat över.. Hur vet man egentligen att man har BDD och inte "bara" mår dåligt på grund av sin akne?

[vinterglas]

Synthesized

Du har en poäng faktiskt. Fast jag har stora probs med tex näsa och ögon också, men såklart är acnen och huden stora problemet och det som alltid förstör mest.

[amav]

Synthesized, jojoplaneten:
Jag är generellt emot bruket av ordet "har" framför ord som beskriver ngtsorts ångestsyndrom, men rent diagnostiskt gäller följande:

http://en.wikipedia.org/wiki/Body_dysmorphic_disor der#Diagnoses

Så, där är svaret. Har du trubbel att gå till jobbet, träffa människor, kompulsivt kollar eller undviker kolla speglar, joxar med fejjan, tror att det vore bäst om du tog livet av dig pga vad du upplever som ngt grovt fult med dig - ja, då går det att diagnosticera dig m BDD (förutsatt att du inte är anorektiker).


/Amav

[Anonym]

Amav, du vet mycket.
Mitt problem är att min (föredetta nu) psykolog inte tyckte att jag hade BDD även fast jag SJÄLV försökte antyda det.
Hon diagnostiserade mig med massor av saker som sen visade sig inte stämma.
Hon på stog att jag hade Borderline (tror att det stavas så), att jag var skizofren, att jag var utåtagerande (jag isolerade mig ju?!). Var hittar man en kompetent psykolog som vet vad BDD är?
jag gick iaf på BUP då, och dom är utbildade för att prata med barn och ungdommar, men jag är 17 och fyller 18 iår.. Jag tycker jag borde få bättre hjälp en såhär.. Måste jag vänta ett havlår då tilla jag kan börja söka till en som tar mig seriöst?

ber om ursäkt om du tycker att jag frågar för mycket men du verkar ha så mycket erfarenhet av det här.

[amav]

anonym:

Om du går till vården är väl tipset att just efterfråga en KBT-terapeut, verkligen säga att det är det du vill ha, om och om igen.

Har du lust att betala för terapi (ngt jag gjorde, fungerade mkt bra för mig iom att jag kunde byta om jag inte gillade terapeuten) kan du söka på internet efter terapeuter. Då kan du ju primärt leta efter sådana som nämner BDD, OCD eller social fobi i sina annonser.

Vidare - om du bor i stockholm - så kan du anmäla dig till universitetets studentterapi. Det innebär att en snart färdig student blir din terapeut, och att denne får handledning av en erfaren psykolog. Sessionerna videofilmas, vilket ju är läskigt, men det är bara för att studenten ska kunna vara ensam med dig men ändå kunna diskutera saker med sin handledare och 3-4 studenter efteråt. Jag tyckte det var skitläskigt att dom gjorde så, men vande mig snabbt.

Vill du ringa dem så finns nummret här: http://www.psychology.su.se/general/mottagn.html
(och, då ska du såklart ringa det andra nummret, alltså till KBT-folket (08-674 79 74) om det är KBT du vill ha).

De har en ganska lång väntetid, kan kanske dröja till efter sommaren. Men, du kan se det som att du ställer dig i en bostadskö, det är alltid bra att ha det även om det tar 10 år tills du får ngt bra, även om du inte vill ha det när det väl är din tur.


Rent allmänt tror jag att det kanske är lättare för terapeuten att förstå att man har problem genom att man först beskriver sitt beteende, allt man gör för att man tycker att man är ful.

Sen tror jag att det just handlar om att få tag i en vettig terapeut. Min ville först inte diagnosticera mig med social fobi, heller ej bdd. Senare höll han med mig om att jag uppfyllde kriterierna (först fattade han alltså inte vad jag menade). Dock var han inte så intresserad av diagnoser, utan mer om att identifiera alla fel jag gjorde, alla inkorrekta tankar och bevis. Och, det tycker jag också är bra. För, diagnoser kommer och går, men ens idiotiska tankar och beteenden består - om du hajjar vad jag menar.


En sista idé som jag verkligen tycker är värd att betona: Läs allt du kommer över om KBT, och psykologi i allmänhet! Din väg mot att bli bättre är i stort ett arbete du måste göra själv, med eller utan psykolog, och dessutom är det lättare för dig att värdera vilken psykolog som är bra om du själv är påläst.


/Amav

[vinterglas]

amav

Tack

[Synthesized]

Jojoplaneten

Jo, jag är också fixerad vid annat än huden, så där spricker väl den tankegången i alla fall. Men det finns ju många BDD:are som enbart har hudfixering också.


Amav

Jaja, det var inte något välgenomtänkt ordval. Men jag antar att det framgick ganska tydligt vad jag menade..

Okej, det var väl ungefär som jag trodde trots allt. Men fortfarande verkar det vara oerhört vanligt att folk har enorma begränsningar och inte ens sällan är självmordsbenägna pga sin akne, åtminstone i fall av väldigt svår sådan - skulle alla dessa lida av BDD är verkar det vara ett extremt stort mörkertal.