Spegla sig blir som en drog

[Anonym]

Jag har inte speglat mig speciellt mycket under en lång tid för jag vet att jag inte mår bra av det. Och nu helt plösligt har jag börjat med det igen. Idag har sprungit kollat mig i spegeln flera gånger. Det blir som ett tvång och en drog. Man måste spegla sig hela tiden för att ha koll på sitt utseende även fast man vet att man omöjligt kan se anorlunda ut efter några minuter (även fast man tycker det). Känns som man egentligen skulle försöka växa upp och sluta bry sig om såna "löjliga och fjolliga" saker men det går inte.

[Anonym]

gör exakt samma sak ... måste hela tiden kolla min hud, se om den förändrats...  

Kan tex inte gå på stan eller äta på restaurang utan att minst två ggr gå in på en toalett för att spegla mej... om det inte finns någon toalett  i närheten går jag in i provrum eller liknande och speglar mej... iblan får jag panik när jag ser hur hemsk huden ser ut och då är allt förstört vill inte äta, handla eller göra någonting längre... vill bara hem och lägga mej under täcket.

[Anonym]

ger man fan i spegeln så finns ändå de satans tankarna kring huden som äter upp en inifrån. men ändå kan man inte låta bli till en viss del och som nu när allt känns hopplöst fel med huden så blir tankarna kring det än värre

[Anonym]

jag har tänkt den tanken oxå många gånger anonym nr1 (att växa upp) men detta är en förbannad sjukdom och ingenting annat om man inte står och berömmer dig själv kring spegeln förstås, då skulle det vara fåfänga och högfärdighet. men de flesta som inte har dessa problem tycker nog att vi som lider av detta "borde växa upp och sluta med vårat fåfängeri". jag hade gärna velat slippa alla tankar kring min hud etc. jag har förvandlats till en enorm skugga av mitt forna jag

[Anonym]

Guuud va jag känner igen mig, precis!   Särskilt du anonym 18 jan kl.18:06. Trodde jag va helt och hållet ensam om det där..jag måste göra exakt likadant. Rädd för att affärers övervakningskameror vet vem jag är vid det här laget och va jag sysslar med där inne i provrummet. Så himla pinsamt ju

[Anonym]

Spegel spegel på väggen där... Väggen? Herre, jag kolla i alla speglar jag hittar, skyltfönster, vid grönsaksdisken, överallt.

Millan

[Insatiable]

Jag har exakt samma problem. Helst av allt vill jag inte spegla mig, jag hatar det jag ser. I perioder går det också väldigt bra att undvika att spegla mig. Men sen finns det perioder -som nu- då jag måste spegla mig konstant. Allt som går att spegla mig i duger: vanliga speglar, skyltfönster, glaset på busskuren, fönster (funkar ju när det är mörkt ute), grönsaksdisken på Ica (om jag vågar gå dit dvs.), vindrutor på bilar.. och jag blir knappast gladare av det jag ser. Jag ser bara fler saker som måste rättas till och tyvärr är inte smink alltid det rätta knepet.

[Insatiable]

Känns som man egentligen skulle försöka växa upp och sluta bry sig om såna "löjliga och fjolliga" saker men det går inte.

Men det är ju en sjukdom. Tyvärr har inte omgivningen alltid den förståelsen, de flesta verkar förutsätta att man bara är fåfäng. Men en fåfäng person älskar sin egen spegelbild.

[Millan]

Insatiable

Som jag skrev ovanför ditt inlägg.. jag har precis samma problem. Jag är besatt av att spegla mig men jag undviker speglar de dagar då jag är verkligt sjuk i min bdd.
Varför är jag aldrig nöjd, vad är det för fel på min hjärna och tankesätt... Jag måste ta mig ur denna djupa grop som gjort att mitt självförtroende knappt hittar solljuset...