Hej hej!
Jag är 23 nu och har kommit fram till att det var när jag var 13 som allt började.
Jag har märkt att många av er fick höra taskiga saker ifrån andra, men för mig var det tvärtom, jag fick alltid höra hur bra jag såg ut och eftersom jag själv inte tyckte det, så fick jag sån press på mig att väga upp till det alla sa och dölja hur jag egentligen såg ut, min skräck var att dom skulle kolla efter ordentligt och se hur jag egentligen såg ut. Så mina krav på mig själv blev så höga, att jag inte längre kunde leva att normalt liv.
Och dessa krav har jag fortfarande kvar, så jag lever ständigt i press eftersom dessa krav är helt omöjliga att nå utan operationer.
Sen jag då var 13 år så har det kännts som att jag bara duger för andra om jag ser bra ut. Och eftersom jag då inte tycker att jag ser bra ut så håller jag mig hemma istället.
Usch så patetiskt det låter

Jag vet ju hur sjukt detta låter, att man borde ha blivit glad av alla komplimanger man fått sen man var liten och med det fått ett bättre självförtroende.
Men det har vart tvärtom för mig, för varje komplimang jag fått så har jag kännt mig tyngre, fulare mm
Och kraven och pressen har bara ökat, vilket har lett till mer ångest osv.
Jag borde inte klaga, eftersom ni som har fått höra taskiga saker måste ha lidit så MYCKET mer än mig.
Vilket helvete ni måste haft!!!
Rena tortyren!!!
Ger er alla som lidit och lider en stor och peppande kram!!!