Ännu en dag förstörd

[Anonym]

Förstört dagen för min familj och pojkvän. IGEN. Lovar varje gång att jag ska skärpa mig men så trillar jag dit IGEN. Hudbdd:n fördärvar mitt liv. Bröt ihop o grät idag framför dom andra. Inga produkter i världen tycks hjälpa. Orkar inte ha det såhär mera. Upp o ner hela tiden. Aldrig en dag man får känna sig fin i ansiktet. Varar isf bara ett kort ögonblick sen vaknar man upp o ser ut som fan i ansiktet. IGEN. Å så är man tillbaka på ruta 1. Förlåt...ja ska bättra mig...lovar...
Oro, stress, vaknar tidigt, grämer sig för att göra sig i ordning eftersom det är en hel evighetsprocess. Vill försvinna ibland så att min familj slapp ha fler bekymmer med mig. Samtidigt vill jag ju leva o bara ha ett normalt liv som alla andra.
Sån ångest för att jag skadar mina närmsta. Gång på gång  

/m

[Anonym]

M var stark, du skadar inte dina nära och kära dom vet att detta är inget som du valt själv att leva med,  det kommer bli bättre, man tror att det aldrig kan bli bättre men det gör det, det är jag ett levande bevis på även om jag inte är botad ännu. Vad exakt är det i ditt ansikte som du inte är nöjd med ? Har du någonsin besökt en dermatolog ? de vet allt om hud, ju tidigare man besöker en ju mer pengar sparar man på produkter och liknande. Det kommer bli bättre :=) Lovar !!

Keanu

[Anonym]

Bara jag som har det såhär jobbigt ?  

/m

[Anonym]

forts.

tack iaf Keanu för ditt svar.

[Anonym]

Bara jag som har det såhär jobbigt ?
Nej. Ungefär samma sak hände mig igår med. Och många andra dagar också.

Jag orkar ingenting.

[Malin]

Hej M,

du är inte ensam. Jag vet hur jobbigt det känns när bddn går ut över andra, det dåliga samvetet Men försök tänk på att det är bddns fel, inte ditt, du gör det ju inte med flit.

I lördags skulle jag och min sambo till ett par kompisar och förfesta och spela ett frågesportspel på deras playstation, sen skulle vi gå ut på krogen. Tiden gick och jag fick ingen ordning på sminket, jag blev mer och mer desperat. Mot slutet fick jag ta pauser för att jag började gråta hela tiden, ingenting funkade. Efter 6+ timmar var jag utmattad, ledsen och öm i ansiktet. Jag gav upp om att försöka visa mig ute. Våra kompisar som vi skulle gått till hade då kommit hem till oss istället, det dröjde nästan en timme innan jag vågade mig ut till vardagsrummet och visa mig för dom. Ingen gick ut den kvällen. Usch

Min bdd borde rimligtvis ha blivit bättre sen jag var på kanarieöarna och exponerade mig för solen, det verkar dock inte ha blivit så. Jag tror det eventuellt kan bero på att jag sänkt min medicindos. Eftersom jag har varit medicinerad i så många år utan att veta om det ens gör någon nytta beslutade jag mig för att börja sänka min medicindos i höstas. Jag har sänkt det väldigt långsamt sedan i slutet av november. Det är ju svårt att veta vad som beror på vad, men om det fortsätter så här lär jag testa att höja dosen igen.

Mvh
Malin Sundqvist

[Broken]

Håller med er alla här ovan.
Vill bara ha ett normalt liv där inte bddn styr hur min dag ser ut. Det vore så skönt! Det är på morgonen, då jag ligger i sängen, innan jag ens gått upp, då är allt bra! För då vet man inte, hur dagen kommer att bli. Vad spegeln kommer att säga.

Har inte klämt och skrapat något de senaste kvällarna, bara lite vid näsroten, vilket inte ger fula märken i sig. Och känner mig faktiskt stolt! Kommit på dessutom, att känslan av att huden blir "ren" då jag klämmit.. inte borde stämma. För man är ju inte direkt ren på fingrarna, under naglarna osv.. men ÄNDÅ är det SÅ svårt att "bara" sluta. Det gör mig SÅ ledsen, förtvivlad. Hur ett beteende kan vara så starkt att fast man är medveten, inte kan stå emot, sig själv!