Hej M,
du är inte ensam. Jag vet hur jobbigt det känns när bddn går ut över andra, det dåliga samvetet

Men försök tänk på att det är bddns fel, inte ditt, du gör det ju inte med flit.
I lördags skulle jag och min sambo till ett par kompisar och förfesta och spela ett frågesportspel på deras playstation, sen skulle vi gå ut på krogen. Tiden gick och jag fick ingen ordning på sminket, jag blev mer och mer desperat. Mot slutet fick jag ta pauser för att jag började gråta hela tiden, ingenting funkade. Efter 6+ timmar var jag utmattad, ledsen och öm i ansiktet. Jag gav upp om att försöka visa mig ute. Våra kompisar som vi skulle gått till hade då kommit hem till oss istället, det dröjde nästan en timme innan jag vågade mig ut till vardagsrummet och visa mig för dom. Ingen gick ut den kvällen. Usch

Min bdd borde rimligtvis ha blivit bättre sen jag var på kanarieöarna och exponerade mig för solen, det verkar dock inte ha blivit så. Jag tror det eventuellt kan bero på att jag sänkt min medicindos. Eftersom jag har varit medicinerad i så många år utan att veta om det ens gör någon nytta beslutade jag mig för att börja sänka min medicindos i höstas. Jag har sänkt det väldigt långsamt sedan i slutet av november. Det är ju svårt att veta vad som beror på vad, men om det fortsätter så här lär jag testa att höja dosen igen.
Mvh
Malin Sundqvist