Ser man sin egen spegelbild "rätt"?

[Peter_19]

jag har "kommit på" en jättebra teknik som verkligen fick mej att tänka till. för det där med ögonen, och om de alltid ser sanningen, är mycket intressant. jag började med att känna med händer i ansiktet. för det här med att det fula flyttar runt i ansiktet insåg jag ju inte kunde vara sant. men när jag blunda och känner efter riktigt noga i ansiktet, så stämmer det inte över med vad jag ser i speglar och bilder. min haka känns inte stor och fyrkantig. min panna känns inte enorm. min näsa tar inte över hela ansiktet. det är faktiskt så som jag kommit vidare med min bdd. testa det vetja, man har ju inget att förlora. så numera litar jag mer på min egna känsel än min syn.

Jag tycker att min känsel talar precis samma språk som det jag ser.

[vinterglas]

Mm, om inte känseln säger mer dåligt än synen för min del

både är väl lika illa ungefär

[Anonym]

Jag tycker att jag ser lite bättre ut på foto än i speglar:-/ I vissa spegelljus tycker jag att jag ser hemsk ut, så personligen tycker jag att ljussättningen under spegeln eller omgivingen är jätteviktig hur jag ser ut och  tycker att det är stor skillnad på hur jag ser ut i spegeln just beroende på ljussättningen.

[Boy_Interrupted]

ojdå, verkar bara som detta känsel-experiment funkar på mej. synd. aja, tur nog vet jag nu att jag faktiskt lider utav bbd och inte är det monster som jag trodde. jag kanske inte är vacker, men så länge jag slipper tro att jag är fulast på hela jorden så. "lite ful" kan jag leva med!

fred!
//mats

[vinterglas]

Boy_Interrupted

hah, jo känner lte som du. så länge man vet att man inte är ett monster så kan man leva med det

[Extra]

Jag HATAR verkligen fotografier, tycker att jag inte ser klok ut.

Men jag tror att när man tittar i spegeln så ser man inte ut som man gör vanligtvis, utan i spegeln så har man en speciell pose, om ni förstår. Jag brukar alltid typ dra upp ögonbrynen lite då jag ser mig i spegeln, vet inte varför men på något sätt så ser jag kanske piggare ut eller något.

Så det här med fotografier eller speglar, jag blir så trött på dom. Har många gånger gått omkring och funderat på hur jag egentligen ser ut, känns som om jag har ingen aning om det egentligen. Det är bara människor som du träffar som kan se hur du ser ut till 100%, tragiskt men sant. Och det skrämmer mig..

Enligt mig iallafall..

[Anonym]

Har nån prövat o använda 2 speglar?,så det ej blir spegelvänt?
Gjorde jag,bilden va inte alls så lika.Va ännu värre,måde sk*t
dåligt! /Shawna

[Anonym]

"Extra", det har jag också tänkt på många gånger... Det skrämmer mig med. :/

[Malins mamma]

Hej Extra, välkommen hit du med!  

Har många gånger gått omkring och funderat på hur jag egentligen ser ut, känns som om jag har ingen aning om det egentligen. Det är bara människor som du träffar som kan se hur du ser ut till 100%, tragiskt men sant. Och det skrämmer mig..

Enligt Dr C så ser ingen en exakt bild av nånting, det är alltid beroende av hur hjärnan tolkar bilden. Han brukar ta som exempel att om man ser en person på långt håll så ser den liten ut och om den kommer närmare så blir personen större. Det är alltså vad ögonen ser, sen tolkar hjärnan om det (därför att hjärnan har lärt sig av  erfarenhet att folk inte växer i en rasande fart) till att personen egentligen är lika stor hela tiden fastän den ser mindre ut på långt håll.

När andra människor ser dig så ser inte de heller till 100% hur du ser ut, det beror på hur deras hjärna tolkar det som deras ögon ser. Eftersom alla har sina egna tolkningar så är det helt omöjligt att få något entydigt svar på frågan hur man ser ut.

Så här skriver Dr C:
"Many people with BDD spend a lot of time looking in the mirror to check how they look, because they think they need to know. However, ironically, we can't really ever know anyway, so, accepting that idea is an important part of getting control of the disorder."

"What you see is the product of what you think much more than it is the result of actual appearance."

Alltså det som BDD-drabbade strävar efter, att få veta hur de ser ut, går inte att få reda på. Därför är det bättre att accepera att man inte kan veta det.

Det är många som skriver att det är skrämmande att inte veta.
Till en viss grad vill nog alla kolla ibland tex att inte mascaran har runnit eller om man har råkat få sot på näsan eller dyl.
Men annars så lever alla människor med osäkerheten över hur de ser ut och hur andra uppfattar deras utseende.

Om man har som krav att man MÅSTE VETA precis hur man ser ut och hur andra tycker att man ser ut så kan man ALDRIG bli nöjd.

Om man accepterar att man inte kan veta det och inser att det inte spelar någon större roll hur man ser ut så kan man bli nöjd.

// Malins mamma

[Anonym]

Jag har skickat till dig om mitt problem,så om du har tid kan du läsa det om du vill..Men nämn inget av det jag skrivit här./Shawna