Jag brukade alltid ha en väldigt "söt" och oskyldig blick förr i tiden, ungefär fram tills jag var 15 år.
Sen, helt plötsligt, så ändrades utseendet på mina ögon på något sätt, så att jag numera ständigt har en jobbig sarkastisk glimt i ögonen.
Jag blir inte ens av med glimten när jag FÖRSÖKER se "öm" ut, den finns hela tiden kvar; ibland syns den mer, ibland mindre, men den är aldrig helt borta.
Följande bild är väl i stort sett det närmaste jag har kommit att bli av med den förbannade sarkasm-utstrålningen:
http://ungdomar.se/user_file.php?f11fe162ebc0c407a 5a81eeb03ad1459
Låt oss nu inte haka upp oss på huruvida jag ser ut si och så eller inte nu, utan jag skulle vilja ha några kloka råd gällande den här blicken.
Jag har aldrig tidigare haft något "stöddig" blick (inte mina föräldrar heller), utan den uppkom någon gång efter högstadiet.
Min bästa gissning är att jag kanske har utvecklat blicken under och efter gymnasiet, när jag hela tiden slogs med en massa privata problem ("hur populär är jag hos kompisarna nu, jämfört med förr?" "var jag snyggare förr?" osv).
Jag hade även en del sociala problem och lyckades jämt slarva med saker och ting, och råkade dagligen ut för korsförhör av föräldrarna, förhör som pågick i minst två timmar.
Jag gissar att allt tjafs som jag krånglade med i flera år gjorde mig en aning nedstämd, och sen fick jag sämre självförtroende också.
Men det här är bara gissningar, finns det några metoder för att återfå sin gamla, "fina" blick?
