Hej!
Är en 23 årig tjej som har suttit och läst många av inläggen på detta forum och känner mig så förtvivlad över er alla, och över mig själv som lider av samma (BDD) problem som er därute. Det är så fruktansvärt sorgligt att vi tillåter oss själva att trasas samman inuti på detta sätt.

Jag vet att jag måste göra något åt detta innan det helt förstör mig själv och alla i min närmsta omgivning. Frågan jag har nu efter att ha läst så många ledsamma inlägg är:
VAD GÖR MAN ÅT DETTA? Finns det hjälp att få?
Jag är tacksam för att jag har fått ett namn på mitt problem, visste inte förut att det existerade en hel flock folk som känner precis som jag! Och det känns bra att få prata av sig, men jag undrar också om det någonsin kommer att leda till någon förbättring eller om man liksom bara sitter och "ältar" problemet!? Jag tror att vi behöver försöka bygga upp varandra mer, istället för att bara hålla med om hur jävligt allt är...!?(även om det ibland kan kännas tröstande att veta att man inte är ensam...)
Vi har nu kunnat konstatera att vi mår piss. Ok!
Är det nu någon som har POSITIVA erfarenheter av hur ni kommit att må bättre? Är det någon som kan ge tips eller råd om vart/hur vi går härifrån. Hur tar man sig ur denna onda cirkel?
Snälla skriv, ni som har tagit er ur detta helvete och försök hjälpa oss andra som är kvar!!!
Tack för mig!
/L