Hej Smala jag!
Jag känner verkligen igen mig i det du skriver. Började själv på universitet idag, eller jag började en ny kurs. Jag undviker så långt det går att se mig själv i spegeln när jag är någonstans. Gör det bara om jag vet att det är ett "tryggt" ljus. Trodde att det var det på toaletten jag gick på idag på universitetet, men icke. Jag såg hemskt sliten ut, fast jag kände att det mest berodde på mitt hår och att jag inte hade sminkat mig så mycket.
Vi hade dessutom nollning idag. Vi blev indelade i grupper och fick gå en tipsrunda och sånt. Det var kul och jag kände mig avslappnad och så där, men i bakhuvudet surrade tankarna om hur de andra måste tycka att jag såg så hemsk ut att jag var ful. Men jag är iaf övertygad om att dom tyckte att jag var trevlig och glad, för jag kände att jag var det. Däremot är det så djävulskt jobbigt att alltid känna sig ful och vara typ 99 procent säker på att jag är det. När jag kom hem ville jag bara gråta.
Jag vet att jag kommer att klara av att vara med på nollningen och att gå till skolan, men tankarna kring mitt utseende och hur ful och äcklig jag måste se ut när jag sitter under lysrören eller befinner mig i dagsljus och så vidare tar verkligen knäcken på mig och mitt självförtroende. Känns som att alla ser ner på mig för att jag är så oattraktiv.
Nåja, det jag ville säga till dig var att det där med att du satt tyst tror jag ingen tänkte på. Det är ju många som är ganska tysta de första dagarna när man träffar nytt folk och om du dessutom pratat tidigare kan jag nästan garantera att de inte tänkte på det alls. Dessutom är det inte kört bara för att man inte går på en fest, det lär ju komma fler. När jag känner att något jag måste göra är jobbigt brukar jag fråga mig om det är pga utseendet eller det är sjävla grejen som jag ska göra. Om jag kommer fram till att det är tankarna kring mitt utseende som gör att situationen känns jobbig försöker jag peppa mig att göra det ändå.
Vi ska också ha fest på fredag och jag tänker gå. Jag kommer nog inte dricka så mycket och jag planerar att gå hem tidigt men då har jag iaf varit där och behöver inte känna att jag missat nåt. Jag ids inte bry mig om dom andra tycker att jag är tråkig för jag har sällan roligt på fester pga att jag inte kan sluta tänka på mitt utseende och hur mycket bättre alla andra ser ut än mig. Mitt egenvärde sjunker liksom under nollstrecket vid sådana tillfällen. Dessutom kan jag bli ganska blyg och försiktig om det är mycket nytt folk omkring mig.
Hur som helst, jag är säker på att alla tyckte du var jättetrevlig och inte alls tänkte att på att du inte sa när ni fikade.