Triggers

[Malins mamma]

SpegelMalin, bra förklarat!!!  

Du VET ju egentligen redan hur allting är, du VET att BDD-logiken är helt fel och jag tror att du inser att så länge du tänker så, så kan du ALDRIG känna dig nöjd med ditt utseende.

Du (läs BDD:n) har spärrat alla vägar som finns, satt stopp för varje möjlighet för dig att kunna tro att du ser normal/bra ut. BDD:n har förklaringar på allt (om än väldigt ologiska ibland) för att man inte ska upptäcka att alltihop är en lögn.

(Jo, ibland ser jag BDD:n som en ond figur som har lurat i er 1. Att ni är fula. 2. Att utseendet är jätteviktigt. Om ni lyckas avslöja lögnen så blir ni friska. Men som i det här exemplet så är BDD:n väldigt slug och hittar på en massa förklaringar för att ni inte ska upptäcka verkligheten.)

Vad andra säger om ditt eller andras utseende är ju bara en del av BDD:n men det här är absolut något som du kan börja med att "skärskåda" eftersom du har så bra insikt i detta (och i mycket annat också förresten).
 
Sluta att tolka positiva kommentarer till negativa.
Sluta att tro att folk har en underliggande kritik på ditt utseende när de pratar om utseende.

Våga tro på att du kan ha tolkat saker och ting fel.

men ändå "VET" man att det är sanningen därför att den ultimata sanningen är att man är extremt ful och att detta har ödelagt ens liv för all framtid, och alla andra sanningar måste baseras på den sanningen

Den sanningen är ingen sanning, det är en jättestor lögn och jag hoppas att ni alla kan förstå det en dag.

Mvh Malins mamma

[Anonym]

ååååååååå vad jag känner igen mig spegelspegel  

[Anonym]

Jo, ibland ser jag BDD:n som en ond figur som har lurat i er 1. Att ni är fula. 2. Att utseendet är jätteviktigt. Om ni lyckas avslöja lögnen så blir ni friska. Men som i det här exemplet så är BDD:n väldigt slug och hittar på en massa förklaringar för att ni inte ska upptäcka verkligheten.

Absolut. BDD är som ett ondskefullt litet monster, en demon, som äter upp en inifrån...

[Anonym]

Anti -trigger:

Att umgås och prata med ett djur typ hund, katt, får , åsna eller häst För dessa skiter fullständigt i hur man ser ut

[Anonym]

Mina tankar sviker mig aldrig, de har alltid funnits där, och jag är inte född igår precis. Jag har trott att det är normalt att tänka som jag, men nu fattar jag att det inte är det, och det känns jobbigt. Dessa negativa tankar har ändå "varit jag". Om de försvinner, vem är jag då? De har kontrollerat mig, styrt mig, fått mig till den jag är idag. Jag tror inte mina tankar sviker mig, de finns i varje sekund av mitt liv, vad jag än gör. Jag kritiskt granskar mig själv, och jag orkar inget mer, jag känner mig slut, trött och värdelös. Ångesten finns hos mig, i mitt liv som ingen vet av. Tack alla ni för att ni finns, ni har hjälpt mig mer än ni tror, men det är ändå en ensam lång väg till målet.

[rosebud]

Känner lite så jag med...

Vem är jag utan alla de här tankarna??

Har levt med dem så länge jag kan minnas nu!!

Jag förstår på ett ungefär hur det gått till och vad som format mig till den jag är idag

Men om jag försvinner vem kommer i mitt ställe då???

Det blir ett märkligt farväl på ngt sätt

Fast jag vill ju inget hellre än att vara "vanlig"

Kanske blir det som att ha anorexia eller ett annat missbruk att man aldrig blir helt frisk men kan lära sig bemästra det??

Anonym vad menar du med att du inte är född igår??

Metafor eller bokstavligt??

kram

roze

[Anonym]

Hej igen!
Jag menar att jag är född för 36 år sedan, vilket också är jobbigt. Man är ingen ungdom längre, och det känns som om allt redan är försent. Vad jag än gör, vad jag än säger, hur jag än ser ut så tar dessa tankar över hela tiden. Jag får aldrig vara eller ens känna mig lycklig eller ens lite nöjd. Det liksom spökar i mitt huvud, jag är helt nojig. Jag har glömt bort mitt lösenord, därför är jag anonym, men det är jag som är Jimmys mamma.

[rosebud]

Har lite bråttom nu men läs gärna tråden om ålder så förstår du vad jag var ute efter....

Känner igen det du skriver om att inte få känna sig lycklig...

Mina barn ger mig lycka i allafall


roze

[Anonym]

Okej, nu känner jag att jag orkar lista min triggers. Jag kommer säkert skriva flera av de som redan nämnts, men jag skriver upp alla jag kommer på i alla fall...

- Filmer med vackra skådespelare (dvs typ alla, eftersom vem som helst är vacker i jämförelse med mig).

- Fotografier, reklamplancher, omslagsbilder till tidningar osv med "perfekta" människor.

- När jag ser människor som har det jag helst vill ha; fin hy, bröst, smal midja, fint hår, liten näsa, fin ansiktsform osv.

- När någon förolämpar mig för mitt utseende (inte så konstigt kanske).

- Att få komplimanger för en särskild sak i utseendet, och inte bara att man säger "du är fin" och menar som helhet. För då känns det som att den utpekade kroppsdelen är det enda som duger på mig.

- När någon kommenterar någon annans utseende, både positiva och negativa kommentarer.

- När någon ska konstatera något i mitt utseende, varken en direkt förolämpning eller komplimang, bara ett konstaterande. Men jag tar det ändå som en förolämpning. (T.ex: "Du har ju stora händer")

- När folk pratar ytligt och om hur de värderar människor efter utsidan.

- När jag är med en grupp människor och jag är den enda som inte får uppmärksamhet, utan blir "bortglömd" och osynlig. Då tolkar jag det som att de tar avstånd för att jag är så ful.

- Av att bara tänka på någon jag känner som ser bra ut. Jag blir fruktansvärt avundsjuk.

- Att se mig själv på bild.

- Att se mig i spegeln, särskilt i vissa ljus och vinklar (beror på vilken spegel det är också).

- När jag har haft en hetsätningsattack.

- När jag har skinpickat och förstört hyn, särskilt om jag lyckats hålla mig ifrån det hyfsat i ett par dagar eller så.

- När jag ser mig själv utan smink.

- Om någon annan ser mig utan smink.

- Om jag ser förjävlig ut och vet att jag måste iväg någonstans.

- När jag får finnar. En panikattack kan utlösas speciellt om jag t.ex får ett par nya finnar efter att ha haft en finnfri period.

- Om någon flörtar med mig. Jag känner mig så jävla äcklig och hemsk och vill bara fly, tänker att personen bara driver med mig eller att jag lyckats dölja mitt riktiga utseende.

- Att t.ex gå på stan med någon. Det känns som att alla undrar "vad fan gör den där söta/fina/vackra/snygga personen med det där äckliga monstret?!".

- När mitt utseende förändras med väldigt korta intervaller. Jag har absolut ingen aning om hur jag ser ut eftersom det ändras hela tiden-> jag blir nojig -> jag får panik.

- När jag blivit osams med någon. Risken för en panikattack förhöjs rejält då.

- Av att gå genom en buss eller en tunnelbanevagn och få allas blickar och asky riktad mot mig.

- Av att prova kläder och när jag ser hur hemsk jag ser ut i fina kläder. Hur skulle jag som är så jävla ful kunna passa i fina kläder? = panik.


Oj, blev en vääldigt lång lista det här... Det var allt jag kom på för tillfället i alla fall. ^^

[Jimmys mamma]

Såg idag på Singelcoacherna på TV: n, jag ska aldrig mer se sådana program, nu känner jag mig som skit. Jag klär mig fel, jag rör mig fel och jag kan inte föra mig som man ska.

[Insatiable]

Jag känner igen mig i alla dina triggers, jag vet inte vad som är jobbigast för mig, men kanske när jag ser mitt ansikte bredvid någon annans i en spegel för då känner jag mig så ofantligt ful.

Jag kan inte ta kommentarer om mitt utseende heller, varken positiva eller negativa. Jag blir nästan hysterisk då. Om någon säger att jag har fina ögon eller nåt känner jag att "jaha, är det det enda som duger med mig?" eller "det säger han bara för att vara snäll/för att han är full/nån annan orsak".

Min mammas moster hade sagt till henne att jag är "så snygg att hon undrar om killarna vågar gå fram till mig ens en gån" och jag blev helt förstörd när mamma berättade. NEJ, de vågar inte gå fram till eller snarare de vill inte. Och det har inte att göra med att jag ser bra ut, utan för att jag är ful. Mådde jättedåligt efter att jag fick höra det.

Jag blir så trött på all utseendefixering och samtidigt hör jag vilken dubbelmoral det är jag använder mig av, jag menar: utseendet är ju jätteviktigt för mig ändå, jag är BESATT av mitt utseende!

Anonym:

- Om någon flörtar med mig. Jag känner mig så jävla äcklig och hemsk och vill bara fly, tänker att personen bara driver med mig eller att jag lyckats dölja mitt riktiga utseende.

- Att t.ex gå på stan med någon. Det känns som att alla undrar "vad fan gör den där söta/fina/vackra/snygga personen med det där äckliga monstret?!".

- Av att gå genom en buss eller en tunnelbanevagn och få allas blickar och asky riktad mot mig.

Så där känner jag också. Och så är det jobibgt att gå av bussen/tunnelbanan/spårvagnen för då riktas ju all uppmärksamhet mot mig- speciellt när man åker buss.