Hej!
Nu har jag läst lite på denna sida igen, såg outsiders mm. o funderat över om jag har en mild form av bdd eller om jag bara har dåligt självförtroende/självkänsla/lider av andra jobbiga saker. Jag har aldrig varit nöjd med mitt utseende eller min kropp (är 25 år) och alltid velat ändra på den, självklart har dessa känslor gått upp och ner under åren. När jag mådde som bäst i mitt liv tyckte jag att jag såg OK ut o kunde leva ett "normalt" socialt liv med mkt vänner, jobb, festande osv. Men när det har varit som sämst har jag undvikt sociala situationer o stannat hemma i hopp om att fixa till mig "bättre" tills nästa gång (tex motionera, sola, fixa naglarna) o då kunna följa med. Jag har alltid med mig en spegel vart jag än går och får lätt panik om sminket börjar rinna, håret blåser runt mm. Avskyr om det är snöstorm ute för att både hår o smink blir förstört då. Jag tänker dagligen på att jag måste ha ett yrke i framtiden där jag tjänar mkt pengar så att jag har råd o operera mig, köpa bra hudprodukter, gå till salong mm. Det har varit som värst de senaste åren (utom ett tag i tonåren) men något bättre på sistonde.
En av de störigaste sakerna är omgivningens reaktioner, DE KAN BARA INTE FÖRSTÅ hur jag kan sminka mig så länge mm. De skrattar bara åt det o det känns faktiskt som om de bara gör narr av mig när jag har min sminkprocedurer. Alla som jag kännt lite närmare har nämnt detta, det är skitjobbigt. När jag var yngre och skulle gå ut med mina tjejkompisar o festa (gör aldrig det längre- är numera ganska isolerad med min pojkvän av olika själ) så ville de jämt mötas innan hos nån o göra sig iordning ihop. Jag kom alltid dit nästan helt färdigsminkad o hade bara typ ögonskuggan o läppglanset kvar. Min sminkprocedur måste ske ENSAM, endast min pojkvän kan vara där. Han stöttar mig såklart men tycker att det är jobbigt att det tar sån tid bara vi ska till konsum o handla. Han blir även väldigt ledsen när jag tjatar om att jag vill operera mig osv för han säger att jag är fin, snygg mm, men jag vägrar tro det. Han säger att han absolut inte vill att jag ska operara mig.. Jag har iof redan gjort 2 operationer med körkortspengar som jag fått av mina föräldrar när jag var yngre (de vet inget) men båda blev misslyckade så jag är lite avskräckt från plastikoperationer.
Jag har haft problem med min hy senaste åren o är "beroende" av att klämma finnar/pormaskar (äckligt egentigen, fattar inte hur man kan bli beroende av det men uppenbarligen) och har fått lite ärr av detta som stör mig något fruktansvärt. Har även panik av min vikt (är inte överviktig men absolut några extrakilon runt midjan/väldigt svullen mage) ändå sitter jag med min kille o svullar framför tv:n var kväll o tänker "imorgon börjar jag mitt nya liv med bantning o ingen klämning av finnar/utslag som förstör min hy" men sedan kommer morgondagen o jag misslyckas o känner mig SÅ värdelös...
Jag känner att min utseendefixerning går ut över mitt sociala liv o bara tankarna runt det hela tar upp mkt tid.. har jag bdd??! Ibland kan jag vara halvnöjd med fotton på mig själv iaf, det är väl ett pluss... Vissa dagar tycker jag som sagt att jag iaf ser ok ut men känner mig aldrig snygg. Vad tror ni, har jag bdd...?
tack för ev. svar
