Är granne med en familj som har en flicka på två år. Hennes syskon och mina syskon är väldigt nära vänner, de är runt 12 år och umgås mycket med varandra. Jag har bara träffat henne 3 gånger eftersom jag aldrig går ut. Varje gång hon ser mig blir hon rädd och börjar gråta.
Sist det hände var i hissen när jag och mina syskon var på väg upp. Hon kom in med hennes mamma, och jag kände att hon stirrade på mig av ängslan - och hon började gråta. Mamman bara stod där och flinade lite smått. Jag bröt nästan ihop. "Se henne inte i ögonen", tänkte jag för mig själv. medan jag höll kvar blicken på marken.
Jag kom hem med tårar i ögonen och rusade in till mitt rum. Jag kan inte riktigt förklara hur det känns. Det var nästan som att jag fick en bekräftelse, att jag är för ful för att leva...
jag tror verkligen inte spädbarn kan tycka att någon är ful, jag tror inte dem har de värderingarna....tänk inte på detta mer, du bara tror det värsta om dig. det kan också vara så att bebisen känner av en rädsla som DU har.och hon blir själv rädd.
jag förstår hur du tänker men du är inte ful