Tack så mycket för era svar!!
Jag är ledsen att det ibland tar sån lång tid för mig att svara, men det är så mycket annat som måste göras och då blir det så.
Tyvärr verkar det inte, av era svar att döma, som att det finns nåt riktigt "mönster" över hur det går till när man ser olika bilder på sig själv.
Det som är ganska tydligt i alla fall är att ni inte verkar se ert "grundutseende" nångång och att hela ert utseende är väldigt "flyktigt". Det kan ändra sig när som helst och hur som helst, i era ögon.
När man inte har BDD så ser man alltid sitt grundutseende och det kan vara både sämre och bättre ibland. (Sämre när man nyss har vaknat och bättre när man tvättat och gjort sig iordning, tex). Men grundutseendet är ju alltid detsamma.
En annan sak som är konstaterat genom forskning är att BDD-drabbade har en stark tendens att se saker i svart eller vitt, allt eller inget, fin eller ful, tjock eller smal, osv, och det tror jag bidrar starkt till att ni kan se er själva på så helt olika sätt.
I en "icke-BDD-drabbads" ögon kan inte nånting ändras så mycket under en kortare period. På engelska kallas det för continuum, det är väl ungefär att allt är i en glidande skala. Att ett utseende inte kan ändras från tex 100% fin till 0% fin, utan möjligen från 75% fin till 73% fin, (som man kanske tycker själv).
Dr C brukar skriva att man måste lära sig att se gradskillnaderna. Några finnar eller dyl. ändrar inte ett utseende speciellt mycket men den som har BDD tycker kanske att det är avgörande för om man är fin eller ful.
Jag ska fortsätta att tänka över det här men nu måste jag avsluta ... läggdags.
Mvh Malins mamma
