Jag är en ny användare här på forumet och jag fick en diagnos av en överläkare på Psykakuten förra året att jag lider av (Ocd) Bdd och givetvis depression. Jag är en kille och är 22 år.
Jag ska nämna ett vanligt dilemma i min vardag som inte riktigt går ihop för mig.
Alla som jag känner säger att jag är snygg och faktiskt alla som sett mig lite hastigt eller på bild har sagt detsamma. Vad betyder det för mig egentligen då jag själv inte kan se samma sak, förutom i vissa speglar?
Det finns några speglar i mitt liv som jag kan förlita mig på, speglar som jag faktiskt ser snygg ut i vilken tid på dygnet som helst, och dessa speglar är i princip helt vanliga bortsett från att man får en friskare färg på ansiktet i dem. Jag har bett alla i min familj och även kompisar att titta in i dessa speglar och de tycker att de själva ser ut som vanligt i dem vilket ger mig hopp.
Fast hur kommer det sig att man i vissa speglar kan se så avskyvärt ful ut i att man inte kan titta in i dem utan att bli helt knäckt? Jag känner inte ens igen mig själv, likadant är det på foton.
Jag har slösat bort hela min tonårsperiod, när mina kompisar var ute och festade var jag hemma och spelade tv-spel eftersom jag var för "blyg" för att festa.
Jag kände mig för misslyckad. Nu har jag lämnat de där kompisarna eftersom jag får ångest av att vara med dem. Jag blir påmind över hur mycket jag har förlorat.
Så med andra ord är jag helt ensam bortsett från min familj.
Känslan av att ha kastat bort en lång period av sitt liv får mig att vilja ge upp livet men det är inte riktigt det jag vill heller.
Alla säger att "allt ska bli så bra med mig" men det har dem sagt i 7 år utan betydande förbättringar.
Att jag tycker jag kan se ful ut är en sak folk i min närhet skrattar åt, så det är enbart med min psykolog jag kan prata med om min självbild.
Kul att det finns ett forum för personer med Bdd, även fast jag vet att man aldrig är ensam så är det kul att få läsa hur andra har det. För visst är det så att förståelsen är väldigt begränsad om Bdd.
