Äntligen!

Äntligen är jag inte ensam längre! Skönt att veta att det finns fler som har samma problem som jag.
Jag har länge dragit mig undan öppna platser med människor. Har varit rädd att någon skall skrika: "Vad ful hon är!" eller : "Hon är ful!". För cirka tre år sedan höll jag nästan på att få en näsoperation utförd. Stoppade dock dessa planer då jag fick se teckningarna "min" läkare hade ritat på "före" och "efter". Det var inte min näsa. Så jag tog mitt förnuft till fånga och avbröt dessa planer då jag tyckte att läkaren verkade oseriös.
Idag går jag i kognitiv beteendeterapi. Har äntligen berättat allt och tagit tag i problemen. Vill bli frisk nu! Många är de dagar då man har stått framför spegeln med näsan i vädret och värderat, kritiserat och sett ner på spegelbilden. Jag är min egen största martyr! Jag hoppas att terapin kommer att hjälpa mig.