Anonym:
Tack!

Jag förstår vad du menar. Jag har t.ex. fortfarande jättesvårt för att göra vissa av de sakerna jag förut var rädd för. Förr när jag var rädd för de sakerna så tänkte jag mig att ett "dåligt utfall" skulle innebära att saker skulle gå åt helvete.
T.ex. "om jag köper snus och dom frågar mig om legitimation så måste det betyda att dom tycker att jag ser yngre ut än vad jag är. Och, är det sant så innebär det att folk tycker att det är något konstigt med mig, att jag är fel. Och, det betyder att jag aldrig kommer träffa någon tjej för ingen vill ha mig. Och, det går ju ihop med precis hur mitt liv varit. Jag har ingenting jag vill ha och allt går fel." osv.
Det är ganska lätt att skjuta detta resonemang i sank med lite logik.
Och, det var det jag gjorde. Jag började hitta luckorna (typ "frågar dom efter legitimation så kan det betyda det och det, men också det och det - så det är inget tvättsäkert bevis på att dom tyckte jag såg ut som under 18. Flera upprepade sådana legitimationsfrågor skulle ev. kunna visa på någon tendens ... ".
Så, sen prövade jag alla dessa upptänkliga idéer om hur det skulle kunna bevisas att jag, trots min ålder, såg ut att vara 13 år.
Men, så hade jag också panikångesten att fajtas mot. Och, den har jag till viss del fortfarande kvar, och det är den jag refererar till när jag skriver "jag förstår vad du menar".
För, trots att jag numera vet att inga av mina slutsatser var korrekta, att jag har allt jag vill ha, så blir jag helt darrig av att närma mig en situation där min ålder kan komma att bedömas. Så darrig att jag, åh veka krake, fortfarande ibland väljer säkerhetsbeteenden framför konstruktivt beteende.
Jag tror dock att detta kommer avta över tid sålänge jag fortsätter exponera mig. Och, det har också avtagit - panikångesten alltså. Men, det är som en jävla psykisk spärr. Och, det är ibland nästan jobbigare, för jag känner mig så dum!
Tror du att du skulle kunna göra gradvis exponering, där du följer ett i förväg uppgjort program som säger att du måste vistas si och så mga minuter utan smink utomhus etc.? Jag tror just att det du beskriver måste behandlas som en habituering, alltså att du utsätter dig för otäcka saker, stannar kvar i situationen tills ångesten sjunkit till hälften. Upprepa varje dag. Skjuta fram gränsen med det dubbla typ varannan dag. Sikta på att röra dig utan smink helt inom 2 veckor. Typ.
Så gjorde jag med mina tvång. Satte på spisen och lät den vara på medan jag var i ett annat rum. Först 10 minuter. Sen 15. Dagen därpå 30. osv.
Tillslut gick jag till affären med spisen på därhemma, vattenkranen forsandes över natten. Dörren olåst.
Där handlade det mycket om att jag fick kolla ordentligt en (1) ggn om spisen var av. Sedan gå. Men också hur en spis som låts vara på beteer sig. Dom exploderar faktiskt inte och bränner ner hela huset och jag får skulden för småbarns våldsamma död och kan aldrig skaffa ngn ny lägenhet inte få något jobb dör i ångest. En spis knäpper lite, blir röd, man både ser och hör att den är på. Och, man känner på avstånd att den är varm. Det är svårt att missa att spisen är på om den fått vara det ett tag. Och, inget särskilt händer om den får vara på om man är iväg och handlar.
/Amav