"Skriva av sig"-tråd

[fgfhhd]

Det är lättare att acceptera kropp/hy/hår för de kan man göra något åt. banta, hudvårdsprudukter, smink, rouccaton, toning, ny frisyr e.t.c men näsan sitter där, mitt i ansiktet beståendes av brosk och växer sig dessutom större år för år. Dessutom är min sne så det blir nästan som en "defekt". Fan, har sån jävla ångest, orkade inte gå på skolan idag. Usch.

[studsbollen 87]

Har kämpat mig iväg till skolan vid flera tillfällen nu, men idag är jag tveksam till att det går. Jag har röda, flammiga partier i ansiktet... Försöker förklara det för andra, men de blir bara sura och fräser åt mig och säger - räknas inte seminarie insatser in när de sätter betyg?

Jag känner mig som en stor, taskig och självömkande lurk om jag stannar hemma. Andra får vara hemma om någonting är jobbigt, eller om de bara inte har lust en dag, men inte jag. Då är jag dum och ansvarslös.

[Jane Doe]

Har kämpat mig iväg till skolan vid flera tillfällen nu, men idag är jag tveksam till att det går. Jag har röda, flammiga partier i ansiktet... Försöker förklara det för andra, men de blir bara sura och fräser åt mig och säger - räknas inte seminarie insatser in när de sätter betyg?

Jag känner mig som en stor, taskig och självömkande lurk om jag stannar hemma. Andra får vara hemma om någonting är jobbigt, eller om de bara inte har lust en dag, men inte jag. Då är jag dum och ansvarslös.

Du är inte dum & ansvarslös. Den enda du är dum mot är dig själv om du inte tillåter dig att gå dit pga röda partier i ansiktet.
Kram

[girloutside]

Jag förstår inte mig själv.. ibland känner jag mig finare än andra och ja riktigt snygg och en annan dag sitter jag på golvet och är hela världens hemskaste person jag är fulheten i egen hög person det spelar ingen roll om jag ser bränn skadade människor med förstörda ansikten jag är ändå dem ful as te idioten i hela världen jag tänkte igår att jag ville skära bort vissa kropp s delar

[CyanideCupcake]

Jag har aldrig gjort det här förut, öppnat upp mig på detta sätt, så kanske gör jag fel.
Men just nu bryr jag mig inte. behöver bara få ut lite av det som ligger inom mig.
Allting är skit just nu, precis allting. Jag kommer aldrig bli älskad, aldrig bli lycklig. Jag vill bara försvinna.
Jag har gått kbt behandling och visst var vissa av det verktyg jag fick användbara, nu lämnar jag iallafall huset ibland, det gjorde jag ju inte förut. Men så kommer det än sådan här dag. Jag vill bara skrika, men det spelar ingen roll för hur högt jag än skriker så är det ingen som hör, ingen som förstår. Jag vill inte det här längre. Jag bryter ihop. Ibland vet jag inte ens om jag har bdd, för ibland är spegeln min bästa vän och ibland min värsta fiende. Jag fastnar, som säkert många andra gör, jag är beroende av den.. Medan nästa dag går det inte, jag klarar inte av att se mig själv så jag gömmer dem, hänger upp filtar som skydd. Jag är så himla förvirrad, vad håller jag på med?! Har ni någon gång gått förbi en spegel och tagit er en snabb look och tänkt, "nemen det kanske inte är så farligt ändå" för att sedan gå tillbaka två minuter senare för att fullständigt bryta ihop? Hur är det ens möjligt, hur kan det förändras så snabbt? Jag har små små små perioder, någon minut, då det känns okej, då jag känner mig normal. Är det en del av bdd? Eller har jag det kanske inte?
Jag vill inte se ut så här längre. Jag är så himla arg. Jag försöker att riva bort mitt ansikte, som om det vore en mask. Men det går inte. Varför går det inte? Åh. jag orkar inte.
Jag har en annan fråga till er, är det någon här som frivilligt tar bilder på sig själv? För det gör jag. konstant. Tar, raderar, tar, raderar, tar raderar. Sedan tar jag igen och plötsligt så hatar jag inte bilden, förmodligen för att den inte tycks föreställa mig. Så jag sparar den. fixar den. Och lägger upp den på facebook. Det har blivit som någon terapi för mig, som att jag lägger upp en mur. Så med jämna mellan rum gör jag detta, lyckas ta en bild på mig trots att det känns som att den föreställer någon annan och poff, lägger upp den. Sedan bryter jag ihop då jag får komplimanger för den, för det är ju inte jag. Iof bryter jag alltid ihop då jag fått en komplimang, det är så obehagligt. Men när det gäller bilden känns det annorlunda. Jag känner mig som en stor jävla mytoman. Jag är livrädd för att jag en dag skall gå ut och bli förödmjukad. Att någon skall skrika till mig att jag inte alls ser ut som på bilderna, att jag är ful, att jag ska försvinna. Är det någon mer som gör det här? Lägger upp bilder trots att man är livrädd för kameran? Och på något vis känner en trygghet i det? Som en lättnad, "jag har lyckats föra dem bakom ljuset ännu en gång"?
Jag har nog inte bdd. Jag är nog bara för ful för lycka. Jag känner mig så maktlöst. vill bara dö.

Det här...är jag. Alltihop.

[Nokia]

Hatar den här jävla dagen.
Vill inte finnas alls, jag har ingen mening. Kul att killen jag träffade slutade höra av sig lagom till alla hjärtans. Kul för honom, han har hittat någon vacker och mycket roligare tjej som han faktiskt känner nåt för. Jag var ju bara tidsfördriv, att jag var ute efter nåt seriöst skiter han i.. Varför ska han ta hänsyn till mina känslor när han egentligen skiter i hur jag mår? Hur kunde jag vara så dum att jag ens trodde att han skulle tycka om mig. Det finns ingenting att gilla. Det är därför jag är singel, det är därför jag lever som jag gör. Det är så det alltid kommer att vara. Den naiva mänskliga delen av mig hoppas ändå att jag kanske kommer hitta en meningen. Något jag kommer göra med livet, någon som kommer tycka om mig trots hur jag är och ser ut. varför lär jag mig aldrig? Varför kan jag inte bara direkt från början avvisa någon som verkar intresserad, trots att jag gillar personen eftersom jag vet hur det slutar och det är aldrig värt att må som jag gör nu. Vill bara spola tillbaka tiden och ha allting ogjort. Då hade han kunnat gå direkt till den perfekta tjejen eller lekt med någon annans känslor istället för mina. Kul att jag var med min killkompis och lämnade blommor till en tjej.. Kul att jag inte har fått en enda. Jag är inte den typen. Jag är bara en värdelös ful liten idiot som man skiter i.
Överallt jag vänder mig ser jag härtan och människor med rosor.. Härligt. Själv sitter jag och gråter ut det jag hållt inne hela dagen.
Jag inbillar ju ingenting, jag är ful, tråkig och helt tragisk. Jag har ingen framtid, det kommer bara att bli värre. Vad är meningen med att fortsätta andas?

[disaa]

Min näsa är sned!!!! Jag märkte detta för någon vecka sedan men min kamera bevisade detta idag också. Fyfan!

[CyanideCupcake]

Min hy är åt helvete. Den är så svullen att mina kinder blivit permanent påverkade; och "hänger". Min hudläkare bekräftade detta sist jag var där. Så nu är det officiellt: jag har blivit missbildad på grund av min hudjukdom. Kommer att börja med Roaccutanbehandlingen den 18 mars, men även om den tillfälligt lyckas få ner svullnaden; är huden permanent slapp eftersom den formats efter svullnaden, och mot det hjälper bara kirurgi.

Just nu är min hy värre än den varit på ett helt år; jag har fem cystor under huden (en av dem stor som en enkrona; om jag vänder ansiktet åt sidan står den ut som en stor knöl och förvrider min profil), och dessutom en massa sår PLUS de "vanliga" Rosaceabesvären med knottror och rodnad. Jag klarar inte av att visa mig för folk, de måste äcklas när de ser mig...jag äcklas ju för fan av mig själv. Jag ser ut som en spetälsk, vill bara stänga in mig. Jag klarar inte mer av den här jävla skiten. Och såhär kommer jag att få ha det resten av mitt liv, fattar ni? Det finns ingen bot. Inget jag provar kommer nånsin hjälpa mer än tillfälligt, fattar ni hur det känns? Jag är ett jävla missfoster, och fy fan vad jag hatar, hatar, HATAR mitt äckliga ansikte. Fy fan.

[Synthesized]

Började nästan gråta av att läsa ditt inlägg CyanideCupcake. Har framförallt känt, och känner ibland fortfarande som du beskriver... Har däremot inget bra att säga, mer än att jag hoppas att du mår bättre snart.

[girloutside]

Jag hatar mina ben dem ser miss bildade ut, som resten av min kropp finns bara nån kropp s del som är snygg som jag försöker framhäva men varje gång jag ser en hel kropps spegel får jag en chock     men jag försöker försöker titta på det som ser okej ut och upp skatta det istället    men jävligt svårt

[nikey]

hade hoppats det skulle räcka med 1 ingrepp på den delen av ansiktet.. naivt av mig att tro det.

[CyanideCupcake]

Jag är så jävla trött på att vara så jävla ful, misslyckad och ensam. Jag känner mig så förlamande jävla ensam. Är det här mitt liv? Vilket jävla skämt.

[somebody]

Första gången jag skriver här, varit medlem på sidan ett tag.

Ikväll skrev jag en lista på några saker jag vill ändra eller bli bättre på i mitt liv. Utseende blev en punkt. Jag vet att jag kommer skriva upp hur jag vill träna, vad jag borde äta, hur mycket smink jag måste köpa samt lära mig använda det, hur ofta jag borde klippa håret och fixa naglarna. Men det jag skrev allra först var att jag vill lära mig mer om BDD, om tillfrisknande och "normalt" tänkande. BDD har nog varit i mitt liv sedan mellanstadiet, dock ej diagnostiserad, och har nämnt det för några få personer som bara fått se ytan av vad jag känner. Det äter upp en inifrån, hindrar, hämmar, hatar en. 
I helvete heller att jag låter det förstöra mig.

[Jane Doe]

hade hoppats det skulle räcka med 1 ingrepp på den delen av ansiktet.. naivt av mig att tro det.

du har väl inte gjort nåt mer?

[girloutside]

Jag vill  inte vara dåligt föredöme men tänk om man fick se ut som en het latin brud   tänk att få sminka ett skit snyggt ansikte ..aaaaaargh avundsjuk