Folk tittar visst!

[Synthesizer]

Det blir till slut en ond cirkel då man bara kollar efter om folk glor på en. Men man tänker aldrig själv på att man glor på alla andra...

Det kan nog i flera fall stämma, det du säger. Men ibland vet jag att det inte är så. Exempelvis kan jag sitta på tunnelbanan och känna hur någon sitter och stirrar på mig, eller se det i ögonvrån. När jag sedan ser på personen så sitter den där och tittar på mig med avsmak och ser alldeles äcklad ut, ibland även med ett förstående och medlidsamt ansiktsuttryck. Fall som detta går ju inte ihop med den teorin.

[Eko]

Jag har fått bekräftat att jag inte inbillar mig! Det var när jag för en gångs skull vågade konfrontera en som jag tyckte glodde på mig. Hon kunde inte svara direkt utan funderade först ut (dvs. ljög ihop) en anledning till varför hon suttit och tittat på mig.

[Anonym]

Anledningen till att folk glor är nog till viss del att man utstrålar osäkerhet/spändhet. När jag var och tog ett blodprov så var sköterskan rädd för att jag skulle svimma eftersom jag enligt henne såg "enormt spänd ut" trots att jag trodde att jag såg ganska avslappnad ut just då (jämfört med hur det kändes under resan dit och hem igen) och jag har inte några som helst problem med att ta blodprover. Men hon trodde tydligen mig inte riktigt när jag sa det, eftersom hon lite oroligt frågade hur det kändes i benen när jag reste mig och skulle gå därifrån...

[lindusen]

Hej allihop!
Reflekterade över en sak. När jag känner mig tillfreds med mig själv uppfattar jag inte andras blickar som negativa utan som uppskattande. När jag befinner mig i mina värsta bdd-stunder känns det som om blickarna säger mig att "gu va ful, konstig abnorm".
Jag tror att folk i allmänhet tittar och vill bli tittade på men det är varje enskild indvids psyke som tolkar. Tror våra bdd-psyken spelar oss ett spratt.
Oavsett är det självklart plågsamt när man känner det så.

En tanke från mig
//Linda

[Anonym]

Hej Linda!

Det finns stora kulturella skillnader. Bland svenskar anses det provocerande att titta på en främling längre än ett snabbt ögonkast. Men i Grekland är det ohövligt att inte titta på andra. Så står det iaf i en psykologibok jag läst.

[lindusen]

Hej Anonym!
Vet inte varför du titulerade just mig, men jag håller helt med dig. Det finns olika betydelser bakom blickar och vad som är sedvanligt här i vår svenska kultur stämmer inte alltid överens med andra kultursamhällen.
Nästa gång en grek slänger en lång blick skall jag ta det med en klackspark
 //Linda

[Malins mamma]

Hej!

Såhär skrev Dr C om att BDD-drabbade tycker att folk tittar, jag översätter:

"Jag brukar regelbundet tala om att vår uppfattningförmåga är filtrerad av våra tankar och resultatet blir att det vi ser är påverkat av det vi tror.

Många människor med BDD berättar om att andra tittar på dom och personen med BDD "vet" att andras ansiktsuttryck betyder att de är fientliga och undvikande och att det beror på hur personen som har BDD ser ut.

Jag har ett par forskningsartiklar som belyser detta, de publicerades för ca ett år sen. Forskningen gjordes på Buhlman och Harvard.
Båda studierna visar att personer med BDD visar en större tendens att tolka andras ansiktsuttryck negativt när de tror att andra tittar på dom.

Med andra ord så är det mycket mera troligt att personer med BDD tycker att andra ser på dom med en arg, ogillande blick än vad folk utan BDD gör.

Eftersom de redan väntar sig det, därför att de tror att andra undviker dom pga deras utseende är det som en bekräftelse på att man hade rätt."

(hm.. det var inte världens bästa översättning, men hoppas ni förstår ungefär vad han menar.)

Linda beskrev det väldigt bra i inlägget 12 nov 01:06:02
Det är så att desto fulare man känner sig desto mer tycker man att folk tittar.

Det är naturligt att man kanske tittar snabbt på någon man möter eller att expediten i kassan tittar på en och säger hej.
Men om man upplever det som att folk jämt tittar på en eller att de kommenterar och skrattar och att det beror på att man är ful så är det inte nåt bevis för att de gör det eller för att man är ful.
Det är ett bevis för att man har BDD. Det är en del av sjukdomen.

Dr C hade ett förslag hur man kunde göra för att testa om det faktiskt är så att "fula" människor får kommentarer och att folk tittar och glor.

Man kan göra så att (om man helst är i en stad då) väntar tills det kommer någon som man tycker är ful. Sen följer man efter den personen och kollar in andras blickar och beteende. Hur de tittar på honom/henne. Då kommer man att märka att åtminstone 99,9% av alla man möter inte verkar bry sig överhuvudtaget om hur den "fula" ser ut, för det är så det är i en BDD-fri verklighet.

Mvh Malins mamma

[Anonym]

Hej Malins mamma!

Det testet du nämner skulle vara intressant att göra. Men ingen kan lura i mig att det skulle vara max 1 person på 1000 som visar att han/hon bryr sig om hur den "fula" ser ut! Kanske, men bara kanske, skulle det kunna stämma på vissa ställen i New York. Men i Sverige? Aldrig. Tyvärr!

[Anonym]

Malins mamma vill ju bara väl så klart. Men är det egentligen inte bäst att alla terapeuter m.fl. har som utgångspunkt att den verklighet man upplever faktiskt är sann? Det vill säga: ja, relativt många (alla utan vett i skallen) glor etc. Och sen arbeta utifrån frågan: Hur tacklar/skiter man bäst i det?

[Malins mamma]

Anonym 22:28:40, jag tycker verkligen att ni ska pröva på det nångång och se om det stämmer.
Annars så håller jag inte med dig, jag själv är garanterat både fulare och äldre än alla andra här på forumet, ändå har jag aldrig nånsin upplevt att någon har glott eller viskat eller skrattat åt mitt utseende. Det fungerar inte så.

Anonym 00:03:59, jag förstår din synpunkt och jag kan tänka mig att de flesta BDD-drabbade håller med dig.
Vi kan försöka tänka oss in i hur det skulle bli då:

Först vill jag bara säga att jag VET att den upplevelse den bdd-drabbade har är sann för honom/henne och jag VET att det är oerhört plågsamt. Andras blickar och beteende är så plågsamt att många BDD-drabbade ibland inte vågar gå ut och till slut kanske leder till att de blir "bundna vid hemmet". Jag tvivlar inte en sekund på att UPPLEVELSEN är sann.

Om behandlingen innebär att, som du skrev, man utgår ifrån att det man upplever är sant, att folk faktiskt har glott på en för att man är ful, och försöker få den drabbade att på något sätt tackla eller skita i det, så undrar jag hur det skulle gå till.

När man har BDD är man väldigt känslig för blickar eller kommentarer som man tror är riktade på det man har som BDD-fokus. Man kan förstås tänka eller säga olika saker tex "ja din hy är väl inte perfekt heller", "jag är iaf bättre än du på att bowla" eller "vad glor du på?". Det kan ju hjälpa lite grann men innerst inne så tror jag ändå att man tar åt sig av blicken eller kommentaren.
Då har man alltså kvar sin uppfattning att man är ful och att utseendet är viktigt = man har kvar BDDn och mår dåligt.

Det som Dr C rekommenderar är att man istället försöker ta reda på om det är sant det man tror. Man ska "undersöka sina uppfattningar och ta reda på om de är sanna".
Vad finns det för bevis för att folk glor på en för att man är ful?

Jag antar att de flesta säger att man ser på deras ansiktsuttryck vad de tänker om ens utseende. Men man kan inte veta vad någon annan tänker och som BDD-drabbad är det bevisat att man har en tendens att tolka andras blickar och beteende på ett negativt sätt.

Om du tänker på någon av de BDD-drabbade du har sett bild på, är det rimligt att tro att folk tittar på dom? Ja, det är möjligt. Är det rimligt att tro att folk tittar på dom för att de är uppseendeväckande fula? Nej, det är det inte.

Om vi tar Malin som exempel, de flesta har sett hur hon ser ut.
Malin upplever att folk tittar på henne och hon tolkar det som att de tittar för att hon är ful.
Det är ganska uppenbart för alla andra att det kan finnas andra orsaker till att folk tittar, som är mycket sannolikare, tex att de tittar för att hon ser bra ut, har långt vackert hår eller snygga kläder.

Skulle det vara bäst då att utgå ifrån att Malins uppfattning är rätt, att folk tittar för att hon är ful? Skulle det vara bäst att hålla med och säga, ja de tittar nog för att du är ful, din tolkning är helt korrekt men vi får komma på nåt sätt så att du inte bry dig om att folk tittar. Nej, det tror inte jag iaf.

Jag tror det är viktigt att terapeuter och läkare respekterar och förstår den smärta som den BDD-drabbade känner pga den upplevelse man har av andras blickar och kommentarer, men jag tror inte det är rätt sätt att hålla med om att upplevelsen är sann (eftersom den med största sannolikhet inte är det).

Att ha BDD innebär att att man har en förvrängd självuppfattning, för att bli frisk måste man rätta till den, inte hålla kvar den.

Mvh Malins mamma

[Anonym]

Malins mamma du verkar sympatisk och klok, men bl a du och all vårdpersonal jag träffat tycks leva i en skyddad värld utan verklighetsförankring. Bara för att nämna ett exempel så tidigare när jag kunde åka med kollektivtrafik så minns jag mycket väl att det hände flera gånger att vissa satt och kommenterade och diskuterade andras utseende (t ex utseendet på personer som satt längre fram i bussen eller gick utanför bussen) på ett negativt sätt.

jag själv är garanterat både fulare och äldre än alla andra här på forumet, ändå har jag aldrig nånsin upplevt att någon har glott eller viskat eller skrattat åt mitt utseende.

Jag vet inte hur du ser ut. Men jag utgår från att det du säger är sant (men då kan du inte vara biologisk mamma till Malin iaf). Anledningen till att du inte känt dig utittad måste då vara att du inte lider av BDD och därför inte är lika observant på omgivningens blickar, du tror gott om alla människor och du utstrålar ett slags trygghet, osårbarhet och oberördhet. När folk ser dig så känner de alltså direkt att det är totalt meningslöst att försöka trycka ner dig genom att glo. Exempelvis Sverige styrs ju av en regering där ministrarna inte precis är snygga om man säger så... Men de har ändå kunnat lyckas tack vare deras självsäkra utstrålning och självkänsla som de lyckats bygga upp samt att de inte är perfektionister, vilket gör att de kan lämna sina hus utan att behöva känna att de verkligen gjort allt de kunnat med sitt utseende innan de går ut.


Är det ngn som lyckats göra "Dr C testet"? Tala gärna om resultatet! Jag kommer att känna mig övertygad först om olika personer gör testet flera gånger vid olika tillfällen och varje gång kommer fram till samma resultat.

[Malins mamma]

Jo, jag är Malins biologiska mamma och du har helt rätt i det du säger att jag inte har känt mig uttittad beror nog på att jag inte lider av BDD. Jag är inte observant på omgivningens blickar på samma sätt som BDD-drabbade är. Varför skulle jag vara det? Om någon tycker att jag är ful så är det ju deras problem, inte mitt.

Det är säkert sant det du hörde på bussen om att vissa kommenterade andras utseende på ett negativt sätt, jag vet att det förekommer och speciellt bland ungdomar i tonårsåldern.
Troligen finns det också enstaka äldre som gör så.

Men är det så att någons åsikt därmed betyder att den åsikten gäller även för resten av befolkningen och att den gäller för all framtid? Eller är det just den personens åsikt just då, en åsikt som kanske glöms bort så fort den har yttrats?

Jag graderar inte mitt utseende som varken fult eller fint (jag skrev att jag är fulare än alla andra här, det är baserat på den bild många BDD-drabbade har att man skulle bli ful när man är äldre). Jag ser helt enkelt ut som jag ser ut, somliga gillar kanske mitt utseende och andra inte. Utseendet är ju bara en del av mig, inte hela.

De som inte har BDD lever inte precis i en skyddad värld men eftersom vi inte har uppfattningarna att "jag är ful" och att "utseendet är viktigt" så tolkar vi inte andras beteende, blickar och kommentarer på samma negativa sätt som BDD-drabbade.

Det gör att "friska" kanske tolkar en av tio blickar negativt men BDD-drabbade tolkar nio av tio blickar negativt. (grovt generaliserat men ditåt iaf).
Det är därför vi har så olika åsikter om verkligheten.

Mvh Malins mamma

[Anonym]

Jag har gått och tänkt på en sak. Varför kan man inte bara införa jävligt hårda straff för alla som glor och snackar skit om andra? Det är ju faktiskt en bra lösning på problemet. Det är ju inte vi som ska behöva ändra på oss! Till alla som glor I hate u!

[Anonym]

Malins mamma jag får nog erkänna att du nog kanske har rätt i att det delvis är en tolkningsfråga. Om man redan innan man lämnat lägenheten har intalat sig att nu kommer alla att titta så kan det nog vara lätt att t ex feltolka ett skrattande par som man möter. De kanske inte skrattar åt mig, utan istället åt ett skämt som ngn av dem just dratt...

Om någon tycker att jag är ful så är det ju deras problem, inte mitt.
     
Jag ser helt enkelt ut som jag ser ut, somliga gillar kanske mitt utseende och andra inte. Utseendet är ju bara en del av mig, inte hela.

Detta tycker jag va bra sagt. Det ska jag försöka bära med mig och tänka på.

[Anonym]

Hej!

Jag tror jag kommit på det viktigaste skälet till varför folk tittar. De gångerna jag lyckas lämna lägenheten så är jag nämligen fullständigt utpumpad, matt, trött, blek, uppstressad och svettig efter alla timmarna framför spegeln. Därför vore det ju konstigt om inte folk tittade(!), eftersom man ser väldigt fysiskt sjuk (alternativt drogad) ut.