Rädd att pv/fv, vänner ska SE?

[Anonym]

jag är en av dom som tycker jag ser abnorm ut och vill se vanlig och söt ut, inte hemsk.

[Malins mamma]

Anonym, visst kan det hända att folk säger saker bara för att vara snälla (eller elaka) men det spelar egentligen ingen roll.

Det som är viktigt för en BDD-drabbad är att inse att utseendet inte har nån större betydelse för hur man kan leva sitt liv.

Hälsn. Malins mamma

[Trasig]

Hej Malins mamma!

Du beskrev innan att man inte tänker att andra människor ser fula ut, men det gör jag! Kanske inte precis så som du skrev, men jag går och tycker synd om andra, som enligt mig inte ser bra ut. Det är mest personer med stora näsor, jag tänker "om hon inte hade så stor näsa, så skulle hon se bra ut". Jag tycker tex att Jennifer Aniston, Sarah Jessica Parker, Celine Dion, Kajsa Bergkvist och Liv Tyler har för stora näsor. Jag tror att dem skulle se mycket bättre ut efter en näsoperation och kunna se söta ut.

Likadannt tycker jag om okända personer på stan med yttre defekter. Jag kan gå och fundera jättelänge på någon med ett "dåligt utseende" och kan t.o.m. börja att gråta för att jag tycker så synd om dem. Det är därför jag är så säker på att människor tänker likadannt om mig! Förstår du hur jag menar?

Har jag fått dessa tankar p.g.a. min Bdd eller har dettta ingenting med Bdd:n att göra? Jag vill verkligen inte döma andra människor, men jag kan inte sluta att granska andras perfekta och ikke perfekta utseenden.

// Zia

[Malins mamma]

Zia, jo jag förstår och jag tror att det beror på BDD:n. Du mår dåligt över din näsa och därför tror du att andra med liknande näsor också mår dåligt. (Det kallas att "dra förhastade slutsatser utan bevis", vilket är mycket vanligt hos BDD-drabbade)

Du tror att vissa skulle se mycket bättre ut om de opererade sina näsor mindre. Det är möjligt, men frågan är varför de skulle göra det? De du nämnde har redan blivit framgångsrika och berömda fastän de har stora näsor. Deras näs-utseende har inte hindrat dem på något sätt.
Det här är ännu ett bevis på BDD:ns lögn. Det går att leva ett fullständigt normalt liv med en stor näsa, det går till och med att bli berömd.

Jag har själv en stor näsa och jag lovar dej, det är inte ett dugg synd om mig för det. Jag tänker aldrig på det utom om jag nångång tittar i vår 3-sidiga spegel och råkar se mig i profil.
Jag hade faktiskt lite komplex för näsan när jag var i tonåren men efter det så har erfarenheten visat och lärt mig att ingen har reagerat eller brytt sig om min näsa alls.

Jag skulle kanske se bättre ut med en mindre näsa, men vem skulle bry sig om det? Inte jag och säkert ingen annan heller. Jag är den jag är i alla fall.

Sara skrev en bra sak i en annan tråd:
...om man ändå kunde tänka "den här hemska sjukdomen gör att jag mår såhär" istället för "mitt hemska utseende gör att jag mår såhär"...

Det är egentligen inte din näsa som gör att du mår dåligt utan BDD:n.

Jag förstår att allt det jag skriver är helt tvärtemot vad du tänker och det är inte lätt att se saken från ett helt annat håll men jag hoppas att du så småningom kan komma underfund med att man  måste börja ifrågasätta sina uppfattningar och tankar och ändra sitt beteende om man ska kunna bli frisk.

 Hälsn. Malins mamma

[Trasig]

Jo, lite synd är det om dig allt! Men det är skönt att veta att det har med min sjukdom att göra och att jag inte skulle vara lika fördömmande om jag vore frisk.

Har du någon utbildning inom psykologi eller har du bara läst på om Bdd? Jag tycker att det är synd att det finns så otroligt lite material om Bdd. Jag önskar att det kan komma ut en bra bok på svenska.

// Zia

[Malins mamma]

Nehej du, det är inte alls synd om mig.    
Faktiskt så kan jag inte komma på nånting alls som hade varit bättre i mitt liv om jag hade haft en mindre näsa.

Jag brukar tala om här titt som tätt att jag inte har någon psykologisk utbildning, men jag har nog inte skrivit det på ett tag nu. Såhär är det:
Jag har bla jobbat som konfektions-sömmerska och dagmamma, nu har jag eget företag sen sex år tillbaka och har jobbat hemma med det, men jag håller på att lägga ner företaget nu eftersom jag började jobba på kontor för ett år sen. Ingenting av detta har haft något med psykologi att göra.

Det jag har lärt mig om BDD är egen erfarenhet av Malin och hennes lillasyster Linda, 18 år nu.
Linda var också på god väg att utveckla BDD (bla med längre och längre sminkritualer för att kunna gå ut eller till skolan), men för ett år sen vände det och hon lever idag ett nästintillt normalt liv.
Det var nog flera saker som bidrog till att Linda kunde stoppa BDD:n.
Dels KBT-terapeuterna (bla "man ska bli arg på sitt tvångsbeteende" och det var inga problem för Linda, hon hatade att sminka sig, "och vägra göra det man 'måste' ").
Dels Malins, min och Lindas kunskap om BDD  och att Linda visste hur det kunde bli om hon fortsatte i samma banor.

Men mest av allt, och det som gjorde att hon tog tag i saken var  nog att Linda bestämde sig för att hon skulle till Arvikafestivalen, och insåg att där kunde hon inte hålla på med att sminka ögonbrynen (BDD-fokus) i flera timmar.
Så hon lät ögonbrynen växa ut under sommaren och var ofta osminkad, och när hon inte höll på med ögonbrynen och sminkningen så mycket blev det mindre och mindre viktigt.
 
Hon bestämde sig också för en annan sak, att hon skulle göra allt för att få ett så bra betyg som möjligt då, sista året på gymnasiet. (Skolan blev viktigare än hur perfekt hon var sminkad). För att orka med det så kunde hon inte gå upp tidigare än en timme innan bussen gick.
Sminkningen var alltså tvungen att göras på högst en halv timme. Och det FUNKADE!!! Iallafall nästan varje dag. En otrolig skillnad mot när hon gick tvåan med massor med frånvaro och försena ankomster.
 
En annan sak som hjälpte till var att Linda fick en jättebra pojkvän, i motsats till den förra.
Linda och pojkvännen flyttade till en lägenhet i stan i våras. Hon har ännu lite problem med olika speglar men de som finns i lägenheten är alla "bra" speglar, som tur är. I sommar har hon inte ens sminkat sig när hon har jobbat på hotellet utan bara när de har varit ute nån kväll. Hon är kanske inte 100% frisk än men väldigt nära iaf.

BDDn är lättare att bota desto kortare tid man har haft den.

Förutom den egna erfarenheten så har jag lärt mig det mesta om BDD i "The Broken Mirror", här på forumet och på BDDCentral-forumet.
Hur BDD ska botas har jag läst om och lärt mig i Dr Claiborns Workbook och Dr Cash Body Image Workbook och framförallt på BDDCentrals Treatment-forum med frågor till Dr Claiborn. Det är på ca 50 sidor nu men innehåller väldigt mycket bra råd. "Anna" har också sammanställt han viktigaste svar i Forum summary.

Jag kan alltså ingenting om psykologi i övrigt, bara de kunskaper jag har läst mig till om BDD.
Det är därför jag så ofta hänvisar till vad Dr C har skrivit eftersom han är en riktig psykolog med kunskap och erfarenhet av BDD och vet hur den ska botas.

/Malins mamma

[Anonym]

Om man ändå bara hade problem med sminket..o brynen..
Tycker inte det går att jämföra gentemot när man verkligen har dålig hy. Då kan man snacka om att ha problem.

[Anonym]

Hej Malins mamma!
Vill bara ge dig en stor eloge för ditt engagemang och för din uppriktighet. Läser ofta dina inlägg och känner mig tröstad.
TACK!

[Anonym]

Jag håller verkligen med. Det är STOR skillnad mot att bara ha
smink o ögonbryns problem om man jämför med att ha finnar i ansiktet. Det där med att raka bort allt ögonbrynshår gör man väl av egen fri vilja. Försvårar man inte det bara mkt mer eller.
Säger detsamma, om man ändå bara hade dom "problemen" men hur lätt är det när ens ansikte är fullt av finnar.
Vad jag vill säga är att jag tycker det är mkt värre med Hud Bdd än Malins mammas dotter Lindas problem. Jag menar inte att Linda inte har haft det jobbigt. Men att ha finnar det är 1000 gånger värre vill jag lova. Tror många med mig håller med!

[Sara]

jag håller inte med alls. bdd handlar inte om hur man verkligen ser ut, om man har "defekten", eller om man inte har den. lidandet är ju lika stort för alla med bdd. jag tycker ni nedvärderar dom som tycker sig ha andra fel, för dom är det ju lika allvarligt och fult att inte fixa en bra sminkning t.ex., som ni tycker att eran hud är. jag tycker att ni låter lika oförstående som människor som inte har bdd.

[Trasig]

Hejsan Malins mamma!

Jag har köpt "The broken mirror" och har nyss börjat läsa den. Jag tycker att den både är bra och skrämmande. Känner igen mig alltför väl, hade nästan kunnat sagt allting själv. Tycker dock att det är lite jobbigt att läsa på engelska, är inte så bra på det. Men det är väl bra träning att läsa engelska böcker.

Tråkigt att Linda också fick Bdd, men skönt att hon nästan är frisk. Jag håller tummarna för henne... Nu får vi hoppas att Malin också blir bättre snart. Utvecklade Linda Bdd p.g.a. att Malin hade det? Eller var det bara en slump att både hon och Malin fick den här sjukdomen?

// Zia

[Anonym]

Du Sara jag tycker vad jag tycker. Menar inte att jag inte tror det är svårt för dom att fixa sminket, men det är nåt som dom får "träna på" och till slut "lossnar det" förhoppningsvis.
Men för oss med och då menar jag verkligen för oss med DÅLIG hy,
vad kan vi göra? Inte mkt när man gjort allt. Linda blir med större sannolikhet frisk, men mina finnar tycks aldrig ge med sig. Vad ska jag göra tycker du?
Har hunnit bli 41 år.

[Malins mamma]

Anonym 15 Aug 08:13:07 och 19:12:52

Jag förstår er verkligen och jag tror att alla med hud-BDD håller med er. Samtidigt har jag läst om så många andras BDD och alla tycker att deras eget BDD-fokus är värst.
 
Det känns lite grymt att säga, eftersom jag vet hur ni tänker och känner, men att lida av BDD är inte detsamma som att ha något fel på utseendet. Man kan ha mycket svår BDD utan att ha det minsta fel på nånting alls.
 
Att ha BDD är att ha en förvrängd syn på sig själv, förvrängda tankar om hur viktigt utseendet är och felaktiga uppfattningar om vad andra tycker och tänker.

Att ha BDD är att ständigt plågas av tankar på hur fult något i ens utseende är och att ständigt försöka hitta något sätt att dölja, ändra på eller på annat sätt åtgärda det fula man ser, som olika salvor, smink, rengöringskrämer, mediciner, frisyr, solglasögon eller plastikkirurgi.

Att ha BDD är att hålla på och jämföra sig med andra (alltid till ens egen nackdel), att inte ha ett normalt förhållande till speglar, att ständigt försöka undvika vissa vinklar och belysningar.

(Jag klistrar in en del här av det jag har skrivit förut).

Om man är BDD-drabbad så spelar det ingen roll hur fin och perfekt man än är. Man kommer hela tiden att leta efter, och finna verkliga eller overkliga defekter. Så länge man har BDD så kommer man att må dåligt över sitt utseende hur man än ser ut

Ni tänker kanske att om ni hade en perfekt hy så skulle ni inte ha BDD. Men det skulle ni, BDD är en psykisk sjukdom som inte är beroende av hur man ser ut. Det låter kanske knäppt eftersom det mesta rör sig kring ens utseende för den bdd-drabbade, men det är så BDDn fungerar.

 
Anonym 15 Aug 09:28:28

Eftersom det ibland känns som att jag "talar för döva öron" så blir jag väldigt glad över din uppmuntran.    

Zia, vi vet faktiskt inte varför både Linda och Malin fick BDD. Det kan ju inte enbart vara en slump att två i samma familj får en sån sjukdom. Troligen har de iaf en medfödd sårbarhet eller anlag för att för att kunna få sjukdomen. Linda började utveckla BDD i sjuan -åttan nångång, hennes BDD var inte riktigt så enkel som det kanske lät i mitt förra inlägg. (Jag ville inte skriva för långt).

Det är JÄTTEBRA at du har köpt boken och börjat läsa den.

/ Malins mamma

[Malins mamma]

Hej 41-åringen!

Du skriver att du har gjort allt men inget har funkat, du har fortfarande finnar. Detta om något är väl bevis för att inga hudvårdsprodukter hjälper mot hud-BDD. (Precis som Greg Podsakoff skrev).

Det framgår inte om du har gått i nån KBT-behandlig, annars tycker jag att du iaf ska pröva med det. BDD är som sagt en psykisk sjukdom och psykiska sjukdomar kan inte botas med fysiska åtgärder.

Hälsn. Malins mamma

[Sara]

hej anonym

min poäng var att även ifall du har riktigt dålig hy, så finns det flera människor som har det, som ändå inte låter det styra deras liv. om du har provat allt som finns fysiskt, och det ändå inte hjälpt så finns det bara en sak kvar att göra; att ändra inställning till hyn. att inte lägga lika stor vikt till den.
det finns massa folk som har andra problem med utseendet, dom med handikapp eller som har blivit brännskadade, som andra skulle hålla med om har det värre utseendemässigt än riktigt dålig hy, som ändå lever normala liv.