Skolarbete - BDD

[husknuten]

Hej. Jag sysslar med ett arbete om just BDD i skolan. Tycker att det är intressant för att det är ett ämne som är på något sätt väldigt mystiskt och svårt att förstå som utomstående. Har fördjupat mig i detta ett tag nu, men känner att det skulle vara skönt att få höra lite personliga och "levande" åsikter, då det känns som jag besökt varenda faktasida på internet om sjukdomen. Har läst väldigt många inlägg här i forumet, tycker det är bra att ni finns här och stöttar varann och tar hjälp av varandra.
Min fråga är som följer;
Är det någon som har en händelse, eller en känsla som går att beskriva för en utomstående hur BDD påverkar livet, hur det är att leva med det?
Vad tror ni är orsaken till att man/du drabbas av BDD? (läste en lång tråd om huruvida man tror om media spelar en stor roll i utvecklingen osv)

Är ytterst tacksam för alla svar. Tack på förhand!

[Anonym]

ska förska beskriva lite..

man kan säga såhär, jag känner mig så ful att jag inte vill visa mig. man gör allt för att undvika att någon ska titta på ens "fel" och man begränsar sitt liv jättemycket. tillslut går man inte ut längre (om det absolut inte är nödvändigt).

Vet inte faktiskt, tror att det är både media och annat som påverkar, ens familj, saker som har hänt, kanske en viss känslighet att utveckla den här typen av ångestsjukdommar (som påminner mycket om ätstörningar i sättet att tänka).

så jag säger såhär. BDDare hatar något i sitt utseende, precis på samma sätt som en anorektiker inte gillar sin kropp och vill ner i vikt, (skillnaden är ju att det går att banta, med BDD är det svårare)


 var det här till någon hjälp?

[husknuten]

jadå, klart det var till hjälp! jättesnällt av dig att du tog dig tid till att skriva och fundera!
Du kanske har lust att fundera över en fråga till?

Jag har läst att det går att bota med hjälp av kognitiv terapi?
Har du fått/försökt få hjälp? Varför/varför inte?  

Tack så jättemycket för dina funderingar och tack på förhand för ev. svar.

[Anonym]

jo har också förstått att KBT är bra. Har inte sökt ännu pga att jag inte fyllt 18 (5 månader kvar) än och hänvisas bara till BUP (barn och undgdoms psykiatri) som inte verkar ha en aning om vad BDD är eller iaf inte kunna känna igen det.
När jag är 18 så kan jag gå på vuxenpsyk, och det finns ju privata också (där kan jag gå nu också iof, men det är så dyrt), sen blir man tagen mer seriöst som 18åring än som omyndig tyvärr.

Sen är stegat att våga/vilja söka hjälp inte alltid det lättaste, när jag var som "sjukast" så hade jag ingen insikt, utan såg bara mitt utseende som problemet, inte BDD-tankarna, men jag tror att stegat att själv söka hjälp är jätteviktigt och en stor bit påväg åt rätt håll.

[husknuten]

Jag det tror jag låter väldigt rimligt "steget att själv söka hjälp är jätteviktigt och en stor bit påväg åt rätt håll."

Men vad arg man blir när man läser om att man måste vara 18 för att få gå där! Vården borde verkligen förbättras, speciellt om man själv försöker skaffa hjälp, det är ju jättekonstigt system om det nu är så att det finns bättre vetskap om det på vuxenpsyk än BUP!

Men jag har läst att man oftast drabbas av det i puberteten/ung vuxen, och om det stämmer är det bara ännu mer konstigt att BUP inte kan mer om det!
Även om jag inte vet så mycket om det så blir jag väldigt arg när jag läste de du skrev!  

Men vad bra, att du också tror att KBT är bra. Vi har med det i vårt arbete, och psykodynamisk terapi hittade vi en del om.

Men du ska ha ett jättetack!  Det är mycket mer intressantare att få åsikter och funderingar kring ämnet ifrån en som faktiskt är mwd om det, det blir lättare att ta till sig också.

[Anonym]

det var så lite