Mer problem än bara utseendet

[Anonym]

Sitta hemma i sin trygga vrå kan jag nästan flina för mig själv hur jäkla patetisk man är men det är helt annat när man befinner sig i situationen. Då är det liv och död..

[Anonym]

Bor också i en liten stad där alla känner alla typ, eller vet vem den o den är...avskyr det...

[Kara]

Sitta hemma i sin trygga vrå kan jag nästan flina för mig själv hur jäkla patetisk man är

Man kan inte gå ut för man vill inte träffa nån när man mår dåligt och känner sig ful, men när man inte går ut känner man sig bara patetisk och ännu mer misslyckad. Det går inte att må bra hur man än gör.

[Millan]

Jag undviker att titta mig i spegeln när jag e i stan... Men blir tvungen då många blänger.. har jag nåt fel i ansikte, syns det sååå tydligt hur missformad jag är? Fet och vidrig..? Blir nervös och åker bara hem för att hata mig själv ännu mer. . . Känner mig grotesk.

[Kara]

åker bara hem för att hata mig själv ännu mer

Vet hur det är..

[Millan]

Kara

Varför inte bara vara nöjd, lugn och harmonisk i sig själv?! En fråga jag ställt mig själv mååånga ggr.
Jag ska om några timmar möta min kille inne i stan och har gjort mig iordning... Just nu tycker jag att jag är jättefin men vet att när jag ser mig i spegeln igen om en stund så kommer jag se alla fel, sitta och fixa och rätta till sminket 1 timme eller mer...
Jag vet också att folk kommer titta på mig och jag börjar redan bli nervös. Vill inte synas men samtidigt vara som alla andra, NORMAL.

FAN! Kanske ändra på mitt tankesätt, vill vara glad när jag träffar min kärlek, vill att han ska säga jag är fin men gör han det blir jag nervös och måste titta mig i spegeln...stämmer det??!! NEJ!!! Jag är ju hemsk, ser han inte det.. Så trött på att vara splittrad, skev i mitt tänkande.
Måste också äta, kommer ramla ihop annars.. Känslan är ok här hemma men jag ska ju ut bland folk, vill inte ha andras uppmärksamhet ( går ej att undvika om man svimmar *FAN OCKSÅ* )

[Kara]

Varför inte bara vara nöjd, lugn och harmonisk i sig själv?!

Jag frågar mig själv det varje dag, men varje gång jag ser mig själv i spegeln eller någon tittar på mig känner jag mig bara ful, äcklig och helt misslyckad. Jag önskar att jag kunde acceptera mig själv precis som jag är men det känns som att jag måste ändra på en massa saker för att kunna tycka om mig själv. Jag tänker hela tiden "bara jag blir lite smalare", "bara jag inte var så blek", "bara jag hade plattare mage", "bara jag inte såg så sur eller rädd ut", "bara jag hade snyggare kläder" o.s.v. Det är hundratals saker som jag måste rätta till innan jag kan vara nöjd med mig själv.

[Millan]

Kara

*ler*.. Det är egentligen bara vårat tankesätt vi måste fixa, ellerhur? Menmen, det tar tid och inte alltid så lätt att ta steget och stanna upp, sen ta ett steg till mot tillfrisknandet.
Personligen så är jag emot tablett ( för egen del alltså ) .
Efter en våldtäkt för några år sedan fick jag tabletter, tog dem och gick i terapi en gång i veckan i över två år men slutade intaget då jag kände att jag behövde vara "vid mina sinnesfulla bruk". Tabletterna var till för att stabilisera mitt mående men jag kände också att de kvävde mina känslor, skulle jag gå på terapi behövde jag känna allt också, annars var det ingen ide.

[Kara]

Personligen så är jag emot tablett ( för egen del alltså )

Det är nog olika för olika personer. Personligen så hade jag nog gått under helt om jag inte hade börjat äta antidepressiva.

[Millan]

Kara

Mmmm... Jag vet, det är upp till var och en... Jag kan ju bara säga vad jag själv stod just då.. Ville ej vara påverkad av antidepressiva medel när jag skulle granska min sorg... Var rädd att jag inte skulle få ut det jag behövde på mina besök.

[Kara]

Millan

Har du bara ätit en sort antidepressiva?
Jag hade andra tabletter förut som inte hjälpte speciellt mycket. Jag mådde bättre ett litet tag, men i längden gjorde dom ingen nytta. De tabletter jag har nu har hjälpt mig mycket mer. Jag har märkt stor skillnad nu när det tog slut med min pojkvän. Tidigare när det har tagit slut med pojkvänner har jag inte gjort annat än att ligga och gråta och funderat på att ta livet av mig i flera månader. Jag har varit helt förstörd och inte sett minsta lilla ljus. Det här gången har det gått mycket lättare, och allt känns inte riktigt lika svart. Det känns inte som att jag måste ta livet av mig den här gången.

[Millan]

Kara

Jag är glad att dina nya tabletter ger dig en stabilare grund att stå på.
Det är nog allas personliga helvete och rädsla att bli lämnad av sin partner... och att gå on i ett förhållande med den inställningen att det kommer hända när som helst är ju lika med... NU GÖR VI SLUT! LÄMNA MIG FÖR JAG ÄR INTE VÄRD DIN KÄRLEK ELLER ATT DU SKA FINNA MIG ATTRAKTIV.

Igår sa min kom min kille fram till mig och sa att - Du är otoligt fin idag, och jag bestämde mig för att tro honom. Så igår när vi var på handbollen igen... VAR JAG SUPERBESTÄMD att INTE hata mig själv utan bara se om personer betedde sig normalt runt mig.. och gissa VAD?! Det gjorde de. Jag kände mig ok... Jag överlevde att vara bland några hundra främliga och få bekanta, skönt.
Fast jag måste säga att jag inte gillar när de tittar för länge på mig, då kom visserligen tankarna men de fick ALDRIG övertaget... SKÖNT.

[Insatiable]

Man kan inte gå ut för man vill inte träffa nån när man mår dåligt och känner sig ful, men när man inte går ut känner man sig bara patetisk och ännu mer misslyckad. Det går inte att må bra hur man än gör.


Det är precis som en ond cirkel. Sen en annan sak. Nu är det ju vinter och det blir som bara mörkare och mörkare. Det man skulle behöva är frisk luft och dagsljus, men eftersom man inte vill gå ut.. så blir man bara tröttare och det gör ju knappast en psykiska mående bättre.

Jag skulle även behöva gå till gymmet, både för hälsans skull och för min egen skull så att jag blir snyggare (indirekt för andras skull också, så de slipper titta på nåt fult) men eftersom jag inte klarar av att gå dit pga. allt ljus, alla speglar och människor blir det att jag stannar hemma. Då får jag ångest för att jag sitter och blir försoffad och ännu fulare i kroppen och för att jag är så j*vla dum att jag inte ens klarar av att gå och träna. Och så känner jag mig bara ännu fulare och mer misslyckad.

[Kara]

Nu är det ju vinter och det blir som bara mörkare och mörkare. Det man skulle behöva är frisk luft och dagsljus, men eftersom man inte vill gå ut..

Jag blir mycket mer depprimerad på vintern, när det är mörkt och kallt, men på sätt och vis mår jag bättre för det är mer tillåtet att må dåligt på vintern. Om man mår dåligt på sommaren tycker folk att man är konstig. "Hur kan du vara så nere nu, gå ut och lägg dig i solen istället!" För är det sol så MÅSTE man ju sola, eller....??

Millan

Verkligen kul att höra att det gick så bra, hoppas du kan tänka på samma sätt fler gånger!

[Insatiable]

Jag blir mycket mer depprimerad på vintern, när det är mörkt och kallt,

Ja, samma här. Det blir till sist en enda ond cirkel. Men precis som du säger är det mer accepterat att må dåligt på vintern, det finns ju personer som inte är deprimerade resten av året som blir lite nere osv. när det är vinter. Så då är det helt accepterat att må dåligt! På sommaren får man ju ofta höra att nu är det ju sol, då borde du vara glad. Vaddå BORDE vara glad??!