Mer problem än bara utseendet

[Anonym]

ge inte upp..skulle d stå på slutet..

[Kara]

Tack Malin!

Verkligen skönt att veta att det finns folk att prata med när det är som svårast.

[Anonym]

Hej Kara!

Undrar hur du haft det idag, blivit någon promenad?
Ska jobba men känner inte alls för att ge mig ut
i detta gråa rusk. Känner sig så jäkla trist, ful och grå själv.

/malin

[Anonym]

Hej igen Malin!

Nej, nån promenad blev det inte, men jag tog en dusch och följde med mina föräldrar och handlade. Det gick bra faktiskt. Värre blir det imorgon för jag har lovat att jag ska följa med min kusin och shoppa. Brukar gå bra så länge jag inte provar kläder eller så. Får väl se hur det går imorgon...

[Kara]

Glömde visst att logga in innan jag skrev inlägget ovan.
Är nog lite trött i huvudet idag..

[Anonym]

jag känner igen mig jättemycket:/ även OM jag nångång skulle bli nöjd med mitt utseende så är fortfarande min personlighet världens sämsta och tråkigaste. jag hatar att prata med folk och vågar knappt säga nåt bara för att jag aldrig vet vad jag ska säga, och jag tänker att dom tycker allt jag säger är konstigt. och innan jag säger nåt måste jag alltid tänka igenom hur det låter och ifall dom kommer tycka jag är knäpp och isåfall låter jag bli att säga det.
usch vet inte hur jag ska förklara, men som sagt, jag känner verkligen igen mig. inget är bra på mig.

[Kara]

även OM jag nångång skulle bli nöjd med mitt utseende så är fortfarande min personlighet världens sämsta och tråkigaste

Precis, men alla andra är intressanta och roliga. Det är det som är det värsta, att jag är ful OCH tråkig. Andra som är fula är i alla fall intressanta och får därför utstrålning och blir snygga. När jag har haft en pojkvän så har det värsta för mig varit att jag har tänkt att han kommer att tröttna på mig. Jag har tänkt att "jag är inte tillräckligt snygg, och när han upptäcker att jag är så tråkig och värdelös som jag är så kommer han lämna mig".

[remedy]

För mig är det bara utseendet.. Jag är hyffsat nöjd med min personlighet och med mitt liv i sig. Men vet att jag inte kan leva  fullt ut eftersom jag klarar inte av min spegelbild. Jag ser mig inte längre i spegeln för då skulle jag inte kunna gå i skolan eller umgås med mina vänner.

[Kara]

remedy

För mig började det med bara utseendet. Jag tänkte alltid att folk inte ville vara kompis med mig för att jag var tjock och för att jag var ful eller hade fula kläder o.s.v. men efter att jag tagit studenten blev det bara värre. Jag isolerade mig mer, började gå upp i vikt och kände mig bara mer klumpig och dum. Jag tänker att andra nog tycker att jag är dum som har gått upp så mycket i vikt utan att göra nåt åt det. Så nu är jag inte bara tjock utan korkad också. Och ful förstås, det har jag ju alltid varit.

[Anonym]

För mig började det med bara utseendet. Jag tänkte alltid att folk inte ville vara kompis med mig för att jag var tjock och för att jag var ful eller hade fula kläder o.s.v. men efter att jag tagit studenten blev det bara värre. Jag isolerade mig mer, började gå upp i vikt och kände mig bara mer klumpig och dum. Jag tänker att andra nog tycker att jag är dum som har gått upp så mycket i vikt utan att göra nåt åt det. Så nu är jag inte bara tjock utan korkad också. Och ful förstås, det har jag ju alltid varit.

Precis i den situtionen är jag i även om det har gått fyra år sen studenten.

[Anonym]

Hur gick det när du va med din kusin och shoppade Kara?
Hoppas det gick bra.

/Malin

[Kara]

Jag ser mig inte längre i spegeln för då skulle jag inte kunna gå i skolan eller umgås med mina vänner.

För mig är det så att jag måste kolla mig i spegeln innan jag träffar folk, jag måste kolla hur jag ser ut, hur mina kläder sitter, hur håret ligger, att sminket är perfekt o.s.v. men samtidigt så undviker jag speglar så mycket det går. Det värsta som finns är när folk har speglar i t.ex. vardagsrum för jag kan inte sitta så jag ser mig själv i spegeln och helst vill jag inte att någon annan ska se min spegelbild heller. Jag hatar verkligen speglar.

Precis i den situtionen är jag i även om det har gått fyra år sen studenten.

För mig har det gått sex år sen studenten. Jag har förlorat de flesta av de kompisar jag hade när jag gick i skolan. Jag skulle gärna vilja ta kontakt med några av dom igen, men jag vågar inte för jag tror att dom egentligen inte vill umgås med mig, att dom skäms för mig.

Jodå Malin, det gick väldigt bra faktiskt, men det var nog mest för att vi åkte till en annan stad. Om jag inte är i min hemstad så kan jag slappna av mer eftersom jag inte känner någon. Sen så var det ju helgen före man får lön, så det var inte så mycket folk ute och handlade som tur var.

[Anonym]

Va skönt Kara att d gick bra. Du så känner jag det också. Bara jag kommer till en annan stad så känner jag inte alls lika mkt panik, just för att ingen vet vem man är där. Märkligt att det kan vara så eller hur. Man känner sig befriad på nåt sätt.. /malin

[Kara]

Bara jag kommer till en annan stad så känner jag inte alls lika mkt panik, just för att ingen vet vem man är där.

Precis! Om jag är i min hemstad måste jag alltid hålla koll på alla omkring mig så jag inte möter nån jag känner eller nån som känner nån som jag känner. Det känns som att alla pratar om mig bakom ryggen på mig, säger att jag är ful och dum osv. Det hjälper inte precis att jag bor i en liten stad där alla känner alla. Det är svårt att göra sig osynlig här.

[Anonym]

Fy fan va jag känner igen mig Kara. Det är nästan komiskt, lite iaf..

Malin här..