"Skriva av sig"-tråd

[Vinge]

Jag har haft ångest i snart två dagar. Är gråtfärdig HELA tiden. Vill verkligen inte ha det såhär..

[DenSvartaÄngeln]

När jag blir gråtfärdig eller har ångest brukar jag försöka sätta mig och teckna eller läsa en bok.

[kardborre]

Hey! Vad heter hon som är fotomodell (har egen agentur) med BDD. Har diskussion med mina ÄLDRE SYSKON HÄR. Syrran menar att jag är narcissist och brorsan säger att bdd låter mer nära sanningen (aldrig pratat om detta tidigare). Svara direkt om ni kan... Kram Kardborre

[Malins mamma]

Menar du Racheal Baughan?

[kardborre]

Ja, tack! Men nu har de redan splittrats, ska gå på toa, åka hem... så sällan jag upplever mig bli lyssnad på längre än någon kortare stund, när vi ses flera från familjen.

[Malins mamma]

Så synd, när du nu äntligen nämnde det för dina syskon.

[nackskott]

Det där är väl ändå inget att eftersträva? Visst kan jag också önska att jag haft en ordentlig tonårstid, men numer ser jag ner på folk som är vuxna och spenderar sin tid med att avancera i sina karriärer, dricka non-fat-Moccachino-lattes med extra skum och följa sina livsstilsmagasin slaviskt. Substans?

Latten kan bytas ut mot ekonomiskt svart med gratis påtår & ballaste innestället kan bytas ut mot ett sunkingt inrökt källarcafé där man kvasifilosofierar & citerar Dylan, det handlar ändå om samma sak. Att kunna vara impulsiv och få ut så mycket som möjligt av dagarna och livet, utan att vara tvungen att vända om på grund av ångestattacker och kunna umgås utan att det enda man tänker på är vad den andra personen tänker angående ens utseende.
Dock så hade jag nog hellre varit en modeslavisk, snygg men blåst bimbo som instinktivt måste puta med läpparna på varje bild om det iallafall innebar att jag var lycklig - än som jag är nu, någorlunda vettig men ful och olycklig.  

[disaa]

Snackar med en kille på msn, som verkar jättebra osv. Dock vill han nu veta vad det är jag håller inne och varför jag inte vill visa mig, suckkkk. Jag kan ju verkligen INTE berätta.

1. Han kanske skulle föra det vidare. fyfan vad pinsamt det skulle va.. så skulle nån prata med mig om det, ba "..jo jag hörde från honom att du.." NEJ USCH GUD FYFAN.
2. han äcklas av mig/tycker att jag är konstig osv och inte pratar med mig längre
3. missförstår det hela och kommenterar typ "aaha, men så är det väl för alla tjejer!" ååh vad arg jag skulle bli!

NEJ, lika bra o skippa det helt enkelt! kastar bort hans och mins "relation" (han ville typ träffa mig, gå på bio osv) åt skogen för det kommer ändå aldrig att gå. jävla skitliv. jag vågade inte ens prata med honom i telefon, fyfan vad dålig jag är!! och nu sviker jag honom för att jag inte ens svarar när ha skriver nu. fyfan borde verkligen dö inatt. då skulle jag slippa skolfotot, han och alla andra skulle slippa svikande mig, jag skulle slippa hela den här jävla utseendefixeringen o näsan som förstör mitt liv o SLIPPA DEN JÄVLA TANKEN PÅ ATT JAG INTE KAN OPERERA MIG VIA MEDICAL BLABLABLA VAD DOM NU HETER SOM FIXAR OPERATIONER I POLEN. tydligen måste jag "vänta några år till" för att min jävla näsa inte är färdigväxt o alltså tills jag är typ 21-22 år?? FAN HELLER, JÄVLA FUCKING KUKHELVETESLIV. jag är så jävla trött på det här, ALLTID motgångar i livet! de ENDA jag verkligen vill och har velat i så många år är att få ett normalt jävla utseende men det verkar ju alldeles för svårt för o få! kommer säkert ALDRIG uppnå det, lika bra och dö då. jag orkar inte leva så här.

[Antipod]

Jag ska inte äta något nu förrän imorron kväll, eller ev på måndag.

Idag åt jag 4 knäckebröd + oboy till frukost och, ja, jag har problem med uppsvälld mage (har IBS) så min mage sväller upp så jag ser gravid ut av i princip allt jag äter. Så jag kommer äntligen få min normala mage om jag inte äter. Men jag är så trött på och se min uppsvällda mage när jag ätit så imorron kommer jag äntligen slippa se den om jag inte äter. Såhär gör jag ibland.

Ett bra mycket bättre sätt att få din "normala mage" är att ändra kostvanor och försöka att inte stressa. Detta är i princip A och O gällande lindrig av IBS-symptom. Och jodå, jag vet vad jag pratar om - jag har samma problem nämligen. Förr var jag också så naiv att jag trodde att det skulle gå över bara jag gick utan mat då och då, but guess what? Brist på föda utsätter kroppen för en enorm påfrestning - stress - vilket absolut inte är bra för magen. Effekten blev bara motsatt och så fort jag sedan åt igen så svällde magen upp till orealistiska proportioner (ett ökat midjemått på 8-10 centimeter, how nice huh?) Som du säkert vet är IBS ingenting som går att bota, men det går att leva med det men då måste man anpassa sin vardag efter det också, dvs INTE slarva med maten och utsätta sig själv för onödig stress (exempelvis självsvält)

[grodan]

Hey! Vad heter hon som är fotomodell (har egen agentur) med BDD. Har diskussion med mina ÄLDRE SYSKON HÄR. Syrran menar att jag är narcissist och brorsan säger att bdd låter mer nära sanningen (aldrig pratat om detta tidigare). Svara direkt om ni kan... Kram Kardborre

Min pappa tror också att jag är narcissist medan min mamma anser att jag har bdd...jag undrar om narcissister är i riskzonen att utveckla bdd? För att de helt enkelt måste vara perfekta för att vara nöjda med sig själva kanske? Jag läste på en engelsk informationssida om bdd att narcissister utvecklade bdd i många fall men sen läste jag även i "the broken mirror" att bdd absolut inte hade någonting med narcissism att göra utan snarare tvärtom, blyga människor drabbades oftast.  Inte för att man inte kan vara narcissist och blyg samtidigt men ja.

När jag tänker efter så kan jag vissa sällsynta dagar när jag känner mig snygg få riktigt riktigt bra självförtroende och då kan jag vara allt positivt som jag egentligen är och vill vara- rolig,spontan,trevlig, omtänksam. Det är som om jag tycker att jag är så mycket mer värd när jag ser bra ut, då är jag värd att älskas och ingen duger egentligen för mig för jag behöver någon som underhåller och kompletterar mig på alla sätt och vis. Med de dagarna jag känne rmig ful är jag precis tvärtom- blyg, tråkig, värdelös och ingen kommer någonsin att älska mig för jag är så äcklig att om jag ens va den sista männsikan på jorden så skulle ingen bli kär i mig. Inte för att jag någonsin skulle värdesätta någon annan beroende på hur den ser ut men jag tänker att alla automatiskt tycker illa om mig när jag inte ser bra ut, att mina kompisar skämms över mig när de går med mig på stan och att de ger mig komplimanger ibland för att de tycker synd om mig. Men samtidigt så tänker jag att alla tycker om mig när jag ser bra ut. Det är egentligen sjukt att hela min sinnesstämning beror på om jag känner mig ful eller snygg. De dagar jag är snygg vil jag helst göra allt på en gång, träffa alla jag känner, gå på stan, ut och dansa, hitta på spontana äventyr och leva livet till fullo...de andra dagarna när jag är ful vill jag knappt gå och handla för att jag känner mig så skabbig. Kan det ha någonting med narcissism att göra? Att man är "allt eller inget" världens snyggaste och bästa eller världens vidrigaste hemsakaste människa. Inget mellanting.

Jag har i tidigare relationer haft problem med mitt beteende när jag tänker efter, en del killar jag har varit tillsmmans med har känt att jag inte bryr mig om dem, att jag  "upphöjer min egen betydelse lite väl mycket" och får dem att känna sig otillräckliga och oälskade. Medan samma killar som har tyckt att jag har haft för bra självförtroende har upplevt mig som extremt osäker i andra perioder. Då tappar de även intresset, för ingen kan älska en om man inte älskar sig själv?Därför känner jag att jag måste bygga upp en fejkfasad och ha på mig en mask för att överleva och för att någon någonsin ska bli kär i mig igen, för ingen kommer någonsin att älska mig för den jag egentligen är INNERST inne. Visste de allt om mig, alla mina hemligheter och alla mina tankar, visste de varför jag inte kan sova på nätterna så skulle de inte känna samma sak längre. När jag var 13 år och gjorde slut med en kille så satt han gladeligen och berättade för hela klassen om hur ful och äcklig han tyckte att jag var och pekade även ut mitt värsta komplex ( på den tiden hade jag en hel del finnar) och förklarade att han blev spyfärdig bara av att titta på mina äckliga finnar. Jag vet att det vara han som var en idiot som  sjönk så lågt att han satt och kommenterade mitt utseende och trots att jag hatade honom av hela mitt hjärta så kunde jag sen den dagen inte gör annat än att hålla med honom, jag VAR ju ful och sen dess har jag på något märkligt sätt känt att jag inte riktigt förtjänar kärlek. Jag väntar bara på att killen som påstår sig vara så kär i mig ska upptäcka hur ful och vidrig människa jag egentligen är, precis som han gjorde när jag va liten.  Min självbild förändrades inte när defekterna försvann, jag hittade bara nya..det har t.om hänt att jag har känt rentav förakt för en kille som fortsatte vara kär i mig en lång period efter att det tagit slut, jag tyckte han var patetisk som kunde ha en sån dålig smak. Nu känns det som om jag bara sitter och svamlar en massa skit, jag är bakfull och trött och borde egentligen bara gå och lägga mig. Jag har en tendens att bli extra nedstämd när jag är bakis. gonatt

[grodan]

Förresten när jag skrev att jag i sällsynta fall känner att ingen duger för mig så menar jag rent romantiskt, inte vänskapligt eller andra relationer...de vore ju bara lite för hemskt och sorgligt om det vore så

[CyanideCupcake]

Min pappa tror också att jag är narcissist medan min mamma anser att jag har bdd...jag undrar om narcissister är i riskzonen att utveckla bdd? För att de helt enkelt måste vara perfekta för att vara nöjda med sig själva kanske?

Nej nej nej, narcissism är något helt annat. Det gör mig extremt upprörd när folk talar om BDD som symptom på en narcissistisk egenskap. BDD:are avskyr oftast sig själva (till skillnad från en narcissist som anser sig själv överlägsen alla andra) och även om jag kan tänka mig att många tolkar vår upptagenhet av vårt utseende som självupptaget och narcissististk så är det inte det, på några villkor. Narcissism kan existera som en liten del i oss alla, men en narcissistisk personlighetsstörning är en grav personlighetsstörning och LÅNGT ifrån vår osäkerhet, vårt självhat och våra säkerhetsbeteenden:

http://en.wikipedia.org/wiki/Narcissist

[disaa]

Ett bra mycket bättre sätt att få din "normala mage" är att ändra kostvanor och försöka att inte stressa. Detta är i princip A och O gällande lindrig av IBS-symptom. Och jodå, jag vet vad jag pratar om - jag har samma problem nämligen. Förr var jag också så naiv att jag trodde att det skulle gå över bara jag gick utan mat då och då, but guess what? Brist på föda utsätter kroppen för en enorm påfrestning - stress - vilket absolut inte är bra för magen. Effekten blev bara motsatt och så fort jag sedan åt igen så svällde magen upp till orealistiska proportioner (ett ökat midjemått på 8-10 centimeter, how nice huh?) Som du säkert vet är IBS ingenting som går att bota, men det går att leva med det men då måste man anpassa sin vardag efter det också, dvs INTE slarva med maten och utsätta sig själv för onödig stress (exempelvis självsvält)

Men problemet är ju att jag inte vet alls vad jag ska äta! Vad jag än äter så sväller min mage upp. T.ex en morgon åt jag liite laktosfri yogurt och sedan blev min mage stor som en ballong, direkt efter!

[Antipod]

Men problemet är ju att jag inte vet alls vad jag ska äta! Vad jag än äter så sväller min mage upp. T.ex en morgon åt jag liite laktosfri yogurt och sedan blev min mage stor som en ballong, direkt efter!

Man får prova sig fram. Jag själv har kommit fram till att min mage är extra känslig för mat som innehåller mycket stärkelse (potatis, ris, pasta), kolsyrade drycker och vissa mjölkprodukter (mjölk, grädde och yoghurt) Att min mage sväller upp för sistnämnda har ingenting att göra med laktosintolerans - alla sådana produkter jag köper hem är laktosfria. Så det är helt enkelt något annat med mjölken som min mage inte riktigt uppskattar.

Som jag nämnde tidigare så handlar det om stress också. Ju mindre jag stressar upp mig, desto bättre mår magen. Jag försöker alltså göra allt i så lugn takt som möjligt, främst rutiner gällande utseendet eftersom det är min absolut största stressfaktor. Jag har märkt att om jag blir bara en aning för stressad och ångestfylld framför spegeln så sväller magen upp, och då blir jag naturligtvis stressad över det varpå den sväller ännu mera. Detta är ju såklart jobbigt eftersom jag, till följd av min känsliga mage, har fått förlänga mina smink- och klädritualer ganska rejält pga att jag börjat pausa så fort jag känner att jag riskerar att glida in i den svullna zonen. Å andra sidan så är det värt det eftersom jag sedan åtminstone slipper en hypersvullen mage ovanpå en redan ful kropp.

Något som min mage knappt reagerar alls på är knäckebröd, ägg och banan. Prima frukostmat. Och frukosten sägs ju vara dagens viktigaste mål, för mig är det absolut sant. Genom att börja dagen med något som inte får min mage att explodera så är det lättare för mig att behålla ett slags lugn gällande magen fram till nästa måltid, och ju lugnare jag är när jag äter nästa gång desto lugnare håller sig magen. För om jag går runt och oroar mig för att den ska blåsa upp sig, ja, då kan jag ju garantera att den kommer att göra det.

[disaa]

Man får prova sig fram. Jag själv har kommit fram till att min mage är extra känslig för mat som innehåller mycket stärkelse (potatis, ris, pasta), kolsyrade drycker och vissa mjölkprodukter (mjölk, grädde och yoghurt) Att min mage sväller upp för sistnämnda har ingenting att göra med laktosintolerans - alla sådana produkter jag köper hem är laktosfria. Så det är helt enkelt något annat med mjölken som min mage inte riktigt uppskattar.

Som jag nämnde tidigare så handlar det om stress också. Ju mindre jag stressar upp mig, desto bättre mår magen. Jag försöker alltså göra allt i så lugn takt som möjligt, främst rutiner gällande utseendet eftersom det är min absolut största stressfaktor. Jag har märkt att om jag blir bara en aning för stressad och ångestfylld framför spegeln så sväller magen upp, och då blir jag naturligtvis stressad över det varpå den sväller ännu mera. Detta är ju såklart jobbigt eftersom jag, till följd av min känsliga mage, har fått förlänga mina smink- och klädritualer ganska rejält pga att jag börjat pausa så fort jag känner att jag riskerar att glida in i den svullna zonen. Å andra sidan så är det värt det eftersom jag sedan åtminstone slipper en hypersvullen mage ovanpå en redan ful kropp.

Något som min mage knappt reagerar alls på är knäckebröd, ägg och banan. Prima frukostmat. Och frukosten sägs ju vara dagens viktigaste mål, för mig är det absolut sant. Genom att börja dagen med något som inte får min mage att explodera så är det lättare för mig att behålla ett slags lugn gällande magen fram till nästa måltid, och ju lugnare jag är när jag äter nästa gång desto lugnare håller sig magen. För om jag går runt och oroar mig för att den ska blåsa upp sig, ja, då kan jag ju garantera att den kommer att göra det.

Aa okej. Jag brukar också hålla mig till laktosfria produkter för det mesta, och läsk dricker jag inte så ofta då jag alltid får ont i magen.

Ägg är ju väldigt mättande och bra men tyvärr är det en av de "värsta" sakerna jag kan äta för min mage, då jag verkligen får problemmage av det.