Allt hade varit annorlunda idag om jag aldrig fått acne.

[amav]

I_miss_the_sunshine

Ett förslag är att du försöker komma över lite böcker på ämnet. Du kan ju köpa endel böcker på typ Pocket shop, eller låna på biblioteket eller beställa från Internet.

En bok som är mkt bra, och som kom för ngt år sedan, heter "Fri från oro, ångest och fobier".

Vet inte hur gammal du är, men är du i gymnasieålder så finns det kurser i psykologi - och, dom böckerna kan vara riktigt bra!

Annars brukar det gå att låna böcker i psykologi på bibliotek, och ger du dig på det så är sådana tjockare saker med titlar som typ "Psychology" jättebra (dom brukar vara första boken folk läser när de börjar på psykologprogrammet på universitetet).

Försök gärna få tag i lite nyare böcker, iom att forskningen går framåt och det blir mer och mer uppenbart att skolningar som t.ex. psykoanalys inte har ngt direkt vetenskapligt stöd.


På Internet finns massor att läsa. Sök på KBT, tankefällor, säkerhetsbeteende, exponering osv. Länktips:

http://www.kbtterapi.se/

http://www.kronprinsenskbterapi.se/?pid=23

http://hem.passagen.se/fri-sidan/

ta speciellt en titt på följande:
http://hem.passagen.se/fri-sidan/tankefallor.html


En sak du ska vara lite misstänksam mot är när folk hävdar att det ska gå mkt snabbt, eller vara smärtfritt. Typ "vår behandling ökar självförtroendet från 0 till 100 på ingen tid alls - och, utan ångest!". Det är löften som är lite för bra för att vara sanna.

Ngt som kan vara bra är att istället försöka läsa så mkt som möjligt och därmed bilda sig en egen uppfattning om vad som har vetenskapligt stöd.

Ett ytterligare tips är att försöka se till likheterna. Bara för att du inte har allt gemensamt med ngn som är socialfobisk (social fobi) så betyder inte det att det inte går att applicera på dig. Försök därmed att komma förbi saker som "Jag går nog inte att diagnosticera med BDD för jag tittar ju mig i speglar, och i den här listan så skriver dom 'personen undviker speglar'". Förstår du grejjen?


Jag fixade en terapeut genom att jag anmälde mig till en vetenskaplig studie som jag inte kom med i. Men, då frågade jag han som hade studien om jag kunde gå hos honom privat. Det var oändligt läskigt, men var verkligen det bästa som kunde hända.

Det går att få vård via vanliga vårdsystemet, alltså som när man går till doktorn för att fixa ett brutet ben.

Jag är säker på att ngn annan - typ Malins mamma - kan svara bättre på hur man fixar vård. Jag löste det som sagt privat (vilket innebar att jag betalade 700 kr i timmen - vilket låter mkt, och är mkt om man inte har ett jobb, men som ändå är oändligt prisvärt för den hjälp man faktiskt får).


/Amav

[Jimmys mamma]

Jag kontaktade min husläkare, som ordnade en tid på psykmottagningen där jag bor. Går nu sedan en tid tillbaka hos en KBT-terapeut, ca en gång per vecka. Samtalet tar ca en timme och kostar 80 kronor.

[amav]

Hej Jimmys mamma!

Det var ett tag sen man såg dig här va? Hur går det i din terapi?

/Amav

[Anonym]

jag har förlorat typ 15 år och jag håller FULLSTÄNDIGT med trådstartaren

[SpegelSpegel]

Jag tror faktiskt inte man kan förstå hur det är att ha acnehy om man aldrig haft det. Med acnehy menar jag då inte att man hade acne i puberteten eller får en/ett par finnar då och då men har felfri hud i övrigt. Jag menar att man lider av att ständigt ha en hud som inte går att kontrollera, som överproducerar fett och döda hudceller så att folk tror att man inte tvättar sig, som reagerar på allt, vilket gör att man ständigt vaknar upp med pormaskar, bulor under huden och varblåsor, hur mkt man än kämpar med att skrubba och behandla huden eller "låter den vara" som personer med normal hy brukar tro ska hjälpa, vilket det inte gör, eftersom anledningen till att personer med normal hy inte har acne INTE är att de sköter sig bättre, behandlar sin hud bättre eller äter bättre, bara att de är lyckliga nog att inte vara genetiskt betingade till acne.  

Självklart mår man dåligt, speciellt som acne liksom övervikt är en sak som man blir definierad utifrån och som folk lägger sig i och kommenterar, ger kassa råd om, ojar sig över, säger "har blivit bättre/sämre" om och tror de hjälper till när de bara krossar ens självförtroende totalt. Anledningen till att folk tror att det är okej att bete sig så, alltså vuxna människor med social kompetens och inte bara elaka barn, är väl att acne är en sjukdom och därmed borde vara ngnting som man kan bota, ge råd om behandling om osv, ungefär som vattkoppor. MEN nu är det ju så här att hos många människor, i synnerhet hos oss som fått acne i vuxen ålder, är acne ett konstant drag i vårt utseende som vi får dras med  hela livet, eftersom vi helt enkelt har hormonella obalanser eller hud som är väldigt receptiv för testosteron, även om vi har normala hormonhalter, = fet, acnebenägen hy.

Vi kan försöka hålla vår hud i schack med olika preparat och försöka tycka om oss själva som vi är och acceptera det, men släkt, vänner och fullständiga främlingar som inte har en aning om vad de pratar om kommer ändå alltid att slänga ur sig kommentarer som "har du prövat att tvätta med clearasil/bara vatten/ vanlig tvål/vad doktorn rekommenderar/svindyra hudvårdspreparatet", "Men du har ju blivit söt!"(när man tillfälligt har bättre hy eller är hårdsminkad), och dessutom en massa  vidrigheter som enbart tjänar till att trycka ner en( folk som äcklas av en på stan t ex, och tror att acne betyder att man är ohygigenisk.

 Har du t ex en stor näsa är det ingen som ger dig "råd" om hur du sminkar den mindre eller ger dig nummer till plastikkirurger i a fl.  Det är inte sociallt accepterat bland folk som inte är små barn, mobbare, idioter eller fyllon, dessutom är vad som är en vacker näsa subjektivt, men acne anses aldrig snyggt av någon.  Det finns de som inte bryr sig så mkt tack och lov, men de ser en alltid som ful eller fulare än vad man kunde ha varit utan det. Det nästan värsta tycker jag dessutom är att utöver att man klassas som ful pga acne blir man också skuldbelagd, som om man själv orsakat sitt utseende genom att inte bete sig korrekt, typ att folk som hade en finne 1976 påstår att de slutade äta "så mkt choklad" och att de därefter haft perfekt hy, eller att de bara tvättar med  tvål och vatten för att behålla sin fantastiska hud. Som om alla med acne vore grisar som badade och gurglade i stekflott , simmade i kloaker och käkade rent ister med chokladsås på hela dagarna. Det är så förnedrande. Och såhär års går det ju knappt ens att sminka över eländet  heller.

Ursäkta om jag trampade ngn på tårna, jag är bara så trött på det här.

[amav]

SpegelSpegel:


Du skriver
"Men du har ju blivit söt!"(när man tillfälligt har bättre hy eller är hårdsminkad)


Har du prövat att på ett sakligt sätt testa huruvida variationer i bemötande från andra är annat än naturlig variation?


Om inte, förutsatt att du inte gjort det, så skulle du ju kunna göra så att du:

1. Testar att gå ut i en uppsättning olika miljöer (typ caféen, bibliotek, släktmiddagar etc.) med och utan smink eller andra saker som du tycker är förmildrande för ditt utseende.

2. Du genomför dessa försök inom kort tidsrymd (några timmar), dvs. t.ex. går på tre caféer med ansiktsförsköning, och tre utan.

3. Du registrerar folks reaktioner.


I de fall som är svåra/omöjliga att upprepa (t.ex. att komma till en och samma släktträff sminkad och osminkad) kanske det är bäst att komma dit osminkad, alternativt köra varannan sminkat/osminkat.


Då försök utan smink kanske medför högt ångestpådrag kan du ju först se till att habituera (vänja sig vid ångestframkallande situationer), dvs. exponera dig för sociala situationer utan smink. Därefter (då osminkade exponeringar inte längre innebär ngt ångestpådrag) kan du genomföra försöksserien ovan.


På detta vis kan du ta reda på huruvida ditt utseende faktiskt kommenteras mer än det kan anses ok av dig.


Vidare är det sannolikt bäst att redan vid habitueringsexponeringarna börja samla sakliga fallbeskrivningar (typ: "var till 90% säkerhet övertygad om att ngn skulle kommentera eller göra en uppenbart äcklad min ang. mitt utseende på caféet" och utfallet "ja, damen i kassan gav mig ett hudråd trots att jag bara beställde en kaffe och pratade allmänt om vädret").

Att göra så skulle innebära att habitueringen förmodligen skulle gå fortare.


----


Du (SpegelSpegel) kanske redan gjort försök som ovan (med väl formulerad hypotesprövning och statistisk ok behandling). Isf. kommer dina kommentarer av visshet.

Dock återstår ändå vissa frågor: Vad har det för betydelse om:
Det finns de som inte bryr sig så mkt tack och lov, men de ser en alltid som ful eller fulare än vad man kunde ha varit utan det.
?

En äldre kvinna jag känner har sån acne som alltid är mer eller mindre där (jag säger inte att hon har exakt samma mängd eller whatever av acne som du, jag bara tar ett exempel). Främst kring hakan. Hon har ändå haft man (nej, de skiljde sig inte pga acnen), schyssta jobb, trevliga barn, roliga semesterresor osv.

Så, hur hade hennes liv varit utan acnen? Svårt att sia om, men sannolikt hade hon nog ändå blivit förälskad i sin man, och han hade sannolikt besvarat den. Hon hade sannolikt haft roliga semesterresor ändå.


Vidare, du skriver:
Som om alla med acne vore grisar som badade och gurglade i stekflott , simmade i kloaker och käkade rent ister med chokladsås på hela dagarna. Det är så förnedrande.

Tror du verkligen att gemene man tänker så? Jag har då aldrig tänkt tanken.



Sedan en mer filosofisk fråga:
Säg att jag bestämmer mig för att bli kränkt (du använder termen förnedrad) av saker som handlar om eller har färgen blå. Då skulle jag bli kränkt när jag är i en affär och en kompis säger "du, testa den här schyssta tröjjan!" om den var blå.

Eller, lite mindre subtilt, säg att ngn har en mkt speciell musiksmak. Det skulle man kunna argumentera för vara ngt som man inte direkt styr över. Säg då sedan att folk fördömer ens musiksmak, eller genom sina egna preferenser får en illamående. Det vore också ngt att gå runt och må dåligt över. (känner folk som är sådana)

Alltså går det att kränkas av vad som helst. Därmed är det inte riktigt ett argument för ngt enl mig.


/Amav

[vilja]

SpegelSpegel, du säger att du inte tror att man kan förstå hur det är att ha acnehy om man själv aldrig haft det, och det har du säkert rätt i. Jag anser själv inte att jag har problem med acne, visst har jag (som de flesta) finnar och även ärr efter finnar men detta är något jag inte lägger någon vikt vid, FÖRUTOM när jag får finnar/bulor som jag anser sitter så till att de påverkar min ansiktsform (som är min delvis största bdd-fixering). Men jag lider alltså inte av det så som du uppger att du gör, så nej, jag kan nog aldrig förstå hur det är att ha acnehy.

Däremot förstår jag din ångest och frustration. Jag vill inte på något sätt förringa eller ifrågasätta dina upplevelser, för även om jag inte har acne så vet jag mer än väl hur det är att hata (milt uttryckt) den utsida man är fast med.

Jag känner dock att jag vill nyansera bilden du ger av hur folk i allmänhet tänker om acne och beter sig mot acnedrabbade personer.

Båda mina systrar har/haft måttlig till svår acne, under långa perioder (år). Märk väl - ingen av dem har isolerat sig eller begått socialt självmord på samma sätt som jag (som dock inte har acne, men likväl bdd). Tvärtom är de mycket aktiva och sociala och lever helt normala liv, med vänner, aktiviteter, pojkvänner osv. Till skillnad från mig, den mest acnefria systern.

dessutom är vad som är en vacker näsa subjektivt, men acne anses aldrig snyggt av någon. Det finns de som inte bryr sig så mkt tack och lov, men de ser en alltid som ful eller fulare än vad man kunde ha varit utan det.

Detta kan säkert upplevas som en provokation, men jag vill komma med en invändning här eftersom jag inte håller med dig: En dag när min lillasyster klagade över sin hy hade jag precis tittat på henne och tänkt "vad söt hon är med sin acne". Jag tyckte att det gav karaktär åt hennes ansikte. Hon tyckte förstås att jag var galen som sa det och jag kan tänka mig era reaktioner - "lätt för henne att säga som inte själv måste dras med den här skiten" osv.

Jag tänker inte be om ursäkt för att jag är av den uppfattningen att jag kan se det rent estetiskt fina med det, men jag vill återigen upprepa att jag förstår att det är fruktansvärt jobbigt att dras med acnehy - precis som jag tycker det är fruktansvärt jobbigt att ständigt dras med min huvudform/mitt hår osv.

Men poängen är att acne INTE ALLS behöver tolkas av andra som något som förstör ens utseende eller gör en fulare än vad man kunde varit utan det. Sen tyckte jag att Amav gav ett bra exempel på hur man kan ifrågasätta betydelsen av tanken jag citerade tidigare, om det nu verkligen skulle vara så.

/vilja

[nicole]

Inse! att man mår jättedåligt av att ha massa finnar eller acne som det heter (för att vara exakt Acne vulgaris) Jag har det och har haft det i 6 år men nu är det nog! jag skall

1. Ringa till Acne Specialisten gå på behandlig och köpa produkter från märket.

2. Har tid hos hudläkare kommer tvinga honom (har varit hos honom en gång tidigare och idioten gav mej antibiotika och skinoren!) Denna gången vill jag ha Roaccutan och Aberela!

3. Äta nyttigt (typ bara frukt/bär/grönsaker kanske ett ägg i veckan

[I_miss_the_sunshine]

Jag har kommit på att ju mer jag fixerats vid något på min kropp och ju mer jag försökt förbättra något, har det hela tiden blivit
värre och värre. Och varför lät jag/låter jag mig fixeras?? I 3an till 7an var jag jätte utstött kände jag det som men det hela berodde antagligen på att jag led av någonslags social fobi redan då, jag hade svårt att prata bland folk, och hade väldigt svårt att få vänner. Och jag upplevde hela tiden att dom i min klass tyckte jag var för ful och för tjock och att jag hade fula kläder, och att det var därför ingen av dom ville ha mig som vän. Ingen sa ju något, men jag kunde tänka mig vad dom tänkte och sa om mig till varann. Jag intalade mig själv att jag var allt det där. Och jag var väldigt lessen    
och grät mig ofta till söms för det (gör det fortfarande,men på ett annat sätt). Men nu när jag ser kort från då var jag jätte jätte söt värkligen och jag önskar att jag fattat det redan då. Hade jag aldrig fått dessa finnar sen när jag började högstadiet, så hade jag nog kunnat bli lite mer säker på mitt utseende, eller kanske tom jätte mkt säker. Fast såsmåningom struntade jag endå i min utasida såppas att jag kunde skaffa några få fast riktiga vänner. Men hela tiden fanns sorgen över mitt utseende där, jag gömde den väl endå. Och i total ensamhet kämpat jag emot så mkt jag orkade fast efter 5år så orkade jag inte låssas mer som att inget var fel. Jag valde då att dra mig undan från allt å alla, och nu sitter jag här. Önskar så att jag redan visste för ett år sen vad roaccutan var för något, det känns nästan lite tragiskt nu att sitta här med min hud som har blivit så mkt bättre, jag borde vara ute och dela min glädje med livet. Men det är svårt att återgå efter en sån lång tid. Fast jag har stora planer nu endå , jag vill ju bli frisk helt, och jag har läst lite om KBT. Jag måste först möta min rädsla för att kunna bli fri från den. Det är svårt i början, men jag vet att dom där små stegen kan vara början till min friheten.

[amav]

I_miss_the_sunshine:

Du skrev:
Och jag upplevde hela tiden att dom i min klass tyckte jag var för ful och för tjock och att jag hade fula kläder, och att det var därför ingen av dom ville ha mig som vän. Ingen sa ju något, men jag kunde tänka mig vad dom tänkte och sa om mig till varann.

och

Men nu när jag ser kort från då var jag jätte jätte söt värkligen och jag önskar att jag fattat det redan då.


Du vet alltså att du haft fel förut. Du vet att du kan lura dig själv att tro saker som inte är korrekta, inte se saker som dom ser ut osv.

Det är klockrent, för då vet du att du inte till fullo kan lita på dina känslor, för, du hade ju känslan av att vara ful och fet osv - men, det var du ju inte.

Och, därmed kanske det inte handlar så mkt om att leta efter rätt känsla för vad du ska göra, leta efter känslan för att du ska våga ngt, tro på känslan för att du är inne i ngt som är läskigt, tro på känslan när du tänker att ngn tycker illa om dig eller ditt utseende.

För, dina känslor har haft fel förut.

Och dina tankar. Det är ju t.ex. inte alls säkert att de ("Ingen sa ju något, men jag kunde tänka mig vad dom tänkte och sa om mig till varann.") tänkte så om dig. Inte säkert att alla gjorde det. Inte säkert att det inte fanns kanske ngn som ville vara kompis med dig. Inte säkert att det inte fanns ngn som inte tyckte du var jättefin. Inte säkert någonting.


Bra jobbat!

/Amav

[Anonym]

Hatar mina jävla finnar å ärr  dom förstör ju hela dagen, vaarje dag.

[Synthesized]

3. Äta nyttigt (typ bara frukt/bär/grönsaker kanske ett ägg i veckan

Att bara äta grönt och kanske ett ägg i veckan är inte särskilt nyttigt.

[Anonym]

För mig har det hjälpt att sluta äta "snabba" kolhydrater (bara när jag rört mycket på mig), och allt id fett och protein till varjemåltid, på regelbunda tider. Helt ofattbart hur bra det fungerar. jag trodde inte på det, har testat förut men inte märkt något, nu äter jag iod Diane, men såg ingen effekt av den för inte så länge sen, så tror att dte är en kombination av diane och kosten, p,us ny hudvård som har hjälpt mig.

men att bara äta görnsaker är faktiskt inte bra, man får brist på lite alltmöjligt. Inte bara vitaminer och mineraler utan nödvändiga fetter, proteiner osv som också stabiliserar blodsockret och dte i sig ger mindre finnar..

[Anonym]

oj inte lite stavfel där såg jag

[I_miss_the_sunshine]

Jag behöver hjälp!!!
Har fått sånna ätstörningar av roaccutanen.
Har fan gått upp till 70kg nu
Finnarna är borta, men jag är lessen nu endå. vill gå ner till 58kg igen.......