Ledsen..

[Malin]

Igårkväll var ett nederlag. Jag hade övertalat kompisar att hänga med mig på synthklubb. De kom hit på förfest. Jag hade problem med sminket och det drog ut på tiden. De andra sa att de skulle vänta på att jag blev färdig ändå. Vi kom till klubben sent, trodde dock att vi skulle hinna in. Men vakten sa att de stängde insläppet tidigare ikväll och att vi inte fick komma in. Jag bröt ihop och började gråta inför alla.

Jag är ganska van vid att jag förstör för mig själv, det är sånt jag har lärt mig hantera med tiden. Men att de andras kväll blev förstörd pga mig känns oerhört jobbigt. Jag kan nog inte beskriva i ord hur besviken jag blev på mig själv.

I mitt sällskap fanns min lillasyster, en av de allra viktigaste personerna i mitt liv. Hade inte hon funnits hade jag antagligen gjort slut på eländet för länge sen. Jag vill att hon ska se mig som en stabil punkt i tillvaron, någon som kan ställa upp och ta hand om saker och ting om det skulle behövas. Inte som någon som håller på att förlora greppet om sig själv. Det känns jobbigt att hon såg mig i det tillståndet

Kompisar tröttnar när man ständigt är sen. När jag var som mest isolerad var det ingen som tog initiativ till att träffa mig, och jag själv var för rädd för att bli sen eller inte kunna dyka upp alls för att ta initiativ. Att göra andra besvikna är bland det värsta jag vet. Andra tar för det mesta inte initiativ till att träffas nu heller, att mitt socialliv förbättrats beror mest på att jag själv blivit modigare. Nederlag som detta gör att jag slutar våga fråga. Det känns som om jag borde hålla mig borta från folk när jag är i sånt här dåligt skick, så det inte går ut över någon annan.

I tisdags klarade jag inte att ta mig till skolan heller, ingenting funkar för mig nu Var tvungen att skriva av mig lite..

[Jamie]

Jobbigt det måste varit...

Själv så har mitt sociala liv brytit samman nu, allt kom på en gång.
Ingen liknande händelse som du skrev men ingen orkar med att träffa mig nu för att jag inte kan komma iväg nånstanns och att jag är så himla tyst numera.

Snart är det julafton och nyår, blir det som förra året så vet jag inte om jag kommer klara av det så väldans bra som jag hoppas.
Förra nyår så var det en massa nya personer (40st minst) på en fest vi skulle på för att fira min låssassyster, som vanligt får man panikångest inför så många nya och bryter givetvis ihop där utanför, efter att jag vaknat till igen (svimade) så står där 40st personer jag inte känner och bara stirrar på mig som om jag var nått missfoster eller något liknande...

Liknande va också på julafton men det va inte nåra nya personer där utan bara nära släkt,  men det körde ihop sig även där men bara för att ajg tyckte att jag valt fel tröja till byxorna och inte fixat till frisyren som jag ville...

Hoppas iaf att det ordnar sig för dig Malin!
skrev av mig lite jag också

[Vulgarbrigaden]

Hej Malin!

Det är riktigt jobbigt när man gör sina kompisar besvikna. Speciellt när det är sådana kompisar man själv står väldigt nära och tycker om.
Jag har aldrig riktigt fastnat så som du gjorde men jag har varit med ett flertal gånger då andra har blivit så sena att vi missat mycket av exempelvis en konsert eller fest.

I ett sånt läge har jag oftast inte brytt mig särskilt mycket, då jag tycker om personen ifråga. När man sedan säger som dom sa att dom skulle vänta på dig ändå, bör man nog vara beredd på att det kan dra ut på tiden...

Att gråta inför personer som står en nära är bland det värsta jag vet. Som kille är det också mindre accepterat men det måste vara minst lika jobbigt för dig. Man blir liksom utsatt för allas granskande blickar och uppmärksamhet.

Det viktigaste är (tycker jag) att man ändå kan lära sig något av vad som hände och sedan nästa gång försöka göra allt bättre! Jag tror att du dessutom bryr dig väldigt mycket om dina vänner och är omtänksam eftersom de betyder så mycket för dig!
Dom vet kanske hur det ligger till och då är det säkerligen ingen som klandrar dig...

Försök att inte tänka på det, glöm bort det och gör något roligt annars klandrar man bara sig själv hela tiden. När man sedan tänker på allt annat som gått fel så får man lätt en känsla av att allting går emot dig. Och även om dom blev lite besvikna så är det inget dom surar särskilt mycket över skulle jag tro?

Hoppas det ordnar sig!

Mvh John

[Malins mamma]

Hej Malin!

Jag förstår att det känns jobbigt men det var trots allt ingen katastrof som inträffade. Eftersom kompisarna föredrog att vänta istället för att gå i förväg så trivdes de säkert bra hemma hos er. Och det var ju inte ditt fel att de stängde insläppet tidigare.

Du kom inte iväg till skolan i tisdags men du var ju med pappa och mig på jobbet i onsdags, och då var det VI som blev sena med att hämta dig så du fick vänta.
Tack för hjälpen med datorn och mobilen!!!  
(Din närvaro var VÄLDIGT uppskattad av montörerna också och de sa att de gärna vill att du kommer flera gånger.)

Både vi i familjen och dina kompisar vet ju om att du har BDD och vi är medvetna om att du kan bli sen. Vi vet också att om du blir sen så beror det på BDDn och inte på dig.  

Hoppas du kommer över den här besvikelsen så fort som möjligt och inte slutar att våga fråga. Linda sa att de hade haft jättekul hemma hos er hela kvällen och det var ingen som hade blivit sur på dig.
Vi hörs!

Kram/ mamma

[Malin]

Ingenting funkar bra för mig nu Helgen innan jag skrev det första inlägget i tråden fyllde jag år. Jag bjöd då hit folk på förfest men förmådde mig inte att gå ut samtidigt som dom andra, en kompis stannade dock hemma med mig så länge jag gjorde mig klar. Det gick inte bra och vi tog oss inte till utestället förrän en timme innan stängningsdags (efter jag hade fått en panikångestattack hemma). Helgen efter inträffade ovanstående. Förra helgen skulle jag egentligen besöka två kompisars födelsedagsfester, jag tog mig bara till ena och det var efter klockan tolv (festen hade börjat vid åtta). Ikväll skulle jag gå på konsert, Hellacopters, men tog mig inte dit förrän efter klockan ett och fick beskedet av vakterna att de hade stängt insläppet.

Nederlagen hopar sig. Jag har missat en del lektioner i skolan också, och under det senaste provet hade jag såna problem med koncentrationsförmågan att det bara blev tjafs av alltihop :/

Tidigare år har jag mer eller mindre accepterat nederlaget och slutat försöka ta mig ut ur lägenheten när det blir så här illa, men i och med min ökade sociala aktivitet det här året har jag inte gett upp ännu. Jag vet inte om det är bra eller dåligt. Jag gör fler kompisar besvikna iaf, och mig själv

Jag är ledsen att jag inte är till mycket stöd för andra nu men det brukar bli bättre till våren. jimmy, det låter som en väldigt jobbig situation du gick igenom förra nyår. Jag lider också av panikångest men har lärt mig hantera attackerna ganska bra med tiden och de kommer bara under väldigt stressiga perioder. Något som lätt utlöser attackerna för mig är tillstånd som påminner om panikångesten, tex yrsel eller illamående, så jag brukar numera vara mera noggrann med att äta ordentligt och dylikt för att undvika att något sånt sätter igång det. Det kanske kan vara något för dig att tänka på också.

John, tack för ditt stöd. Att jag blir sen till diverse tillställningar är mer regel än undantag, även i bättre perioder. Men att det är så påtagligt just nu sänker mitt självförtroende en hel del. Var det psykologi A du läste nu? Det är isf samma kurs som jag har läst på komvux i höst.

Mamma, vi har ju pratat redan och så.. men tack för stödet du ger, det betyder mycket för mig.

Mvh
Malin Sundqvist

[pelle]

Alltid lika kul att se inlägg av Malin, även om den här gången var lite trista saker som hänt, så blir man alltid glad av att se ditt nick och dina kloka synpunkter som man får sig en tankeställare av.

Må väl, Pelle

[Vulgarbrigaden]

Hej Malin!

Jo det var det.. Är färdig med kursen nu till terminsslutet. Mycket intressant och det har hjälpt mig mycket att förstå hur man agerar och varför man gör som man gör. Jag har också missat många lektioner i höst och min närvaro är riktigt dålig i vissa ämnen men jag har ändå lyckats genomföra alla kurser med riktigt bra betyg dessutom. När det känns som om allt går emot en, behöver man något fast som man kan hålla fast vid.

Varje gång jag får problem och bara vill gå iväg och vara ensam så tänker jag på allt bra som jag har gjort. Det där med att komma försent är inte så jättefarligt vad jag har förstått det. Det bästa du kan göra tror jag är att acceptera att du inte alltid kan komma i tid och försöka minska ner på tiden som det tar för dig att göra dig iordning istället.

Mvh John

[Anonym]

Hej Malin !
Jag har läst och gått igenom en del av dina svar samt frågor från
Din BDD-sida. Jag tycker att du och jag
borde träffas på tu man hand  två-tre dar  till sammans för jag tycker att vi borde hitta på något annat än det vardagliga. PS Jag ställer Upp . Malins Pappa.

[Jamie]

Malin
Tycker att jag äter bra och sånt nu iaf, bättre än jag gjort tidigare, även rör på mig på bästa sätt som jag kan, men ångestattackerna är likadana fortfarande och inte ett dugg bättre, då jag får dom försöker jag tänka på annat men får problem att andas så det är lite svårt då utan måste tänka på att andas och försöka stå/sitta upp.

[Jamie]

Mardrömmen har börjat.
Vart en brutal diskution med min pappa inför familjen med farbror, Evalena (låssasmamma) och sofie (låssassyster) och evalenas föräldrar.
Får ta skit för att mellanbrodern sitter vid datorn helatidne och inte gör något och skäller på mig för att jag var likadan, försökte förklara ändå även om jag mådde så jäkla dåligt man bara kunde.
Slutade att jag gick där ifrån stormgrinandes utan att säga hejdå (evalena fyller år idag). Och mår nu skit för det.

Hatar bara att vara så jävla ensam, ingen lyssnar på mig i min familj, verkligen ingen gör det.

[Anonym]

jimmy:
Åh, vad tråkigt.
Och jag vet precis hur det är. Känner igen mig så väl. Ingen i min familj förstår mig och jag och mamma börjar alltid bråka så fort jag tar upp nåt om min bdd. Det är för hemskt...

[Jamie]

varit riktigt jobbigt, att det kom just idag inför alla som fick lov att höra och se på på evalenas födelsedag och allt.

[pelle]

Jimmy: Hur gick det på Julafton? Löste det sig, så du kunde ha lite småtrevligt i alla fall? Jag själv proppade i mig alldeles för mycket
Man blir ju trött på julmaten direkt ju!

/ Ha det bra! , pelle

[Jamie]

Julaftonen blev bättre och bättre, vart 1½ timme sen nu bara... precis så man hannn med Kalle anka & co.
hade då skoj då jag väl kom till farmor å farfar å så...
julmaten blir man trött på efter julafton, har ätit julbord 5 gånger nu, rätt less på det. får bli snabbmakaroner och köttbullar imorron

Mvh// Jimmy

[Anonym]

Bli trött på julmaten. Ha! Snacka om i-landsproblem!