Hej, jag tänkte leka en lek. Den kallas "Saker jag gör som jag VET förvärrar BDDn men som jag gör likt förbannat". Ni kan hänga på om ni vill, eller så kan ni bara titta på när jag skämmer ut mig

Okej, då kör vi.
1. Läser skönhetsbloggar, modetidningar, tjejtidningar(livsfarligt för någon som saknar distans till sitt utseende, för mig är det inte lyx utan blodigt allvar.)
2. Står på pressbyrån och stirrar på omslagen till "killtidningarna"(Slitz, moore, FHM) tills jag mår illa och kassabiträdet tittar konstigt på mig och tror att jag står och dreglar.
3. Pratar bara med motsatta könet när jag är full, på uteställen och krogar där folk är dokumenterat sjukt ytliga och utseendefixerade(vilket lett till att jag fått en väldigt märklig och otrevlig bild av killar/män)
4.Tänker inför en fest eller ett annat tillfälle där jag kommer att träffa nya människor att "nu är det viktigt att se så bra ut som möjligt", inte "nu är det viktigt att vara trevlig och social och ha kul". När jag väl ska göra i ordning mig kan jag givetvis inte leva upp till pressen, som inte är någon press eftersom alla troligen skiter i mitt utseende utom jag.
5. Umgås ibland med folk som är extremt utseendefixerade eller har som jobb att se bra ut.
6.Letar upp bilder på folk med svåra hudsjukdomar och missbilningar. Stirrar på dem tills jag känner att deras smärta är min. Tror att jag ska drabbas av Guds straff och få deras defekter för att jag frossat i deras lidande. Lånar deras identitet, den missbildades utanförskap, gömmer mig bakom den, har bilden i huvudet av deras ansikten och tror nästan till slut de är mitt. Tänker att om jag är missbildad och utstött spelar inget roll, jag kan dricka och ta droger, sumpa tentor, isolera mig. Leva i min egen utanförvärld. Fast det inte är någon som "stött ut" mig utan jag som "stöter ut" mig själv.
7. Speglar mig så fort jag ser något blankt, ser givetvis olika ut i alla speglar och ljus och får panik för att det aldrig går att veta exakt hur man ser ut.
8. Går till taktlösa psykologer och läkare som inte vet vad BDD är och pekar på mitt fejs och frågar vad det är jag har komplex för; " Är det det där ärret där eller? Eller där?" alternativt kör med "hur-kan-du-vara-så-självupptagen-barn-svälter-faktiskt-i-Afrika-argum entationen. Men förlåt, jag söker din hjälp därför att jag är psykiskt sjuk och mår fruktansvärt. Varför åker du inte ner och frivilligarbetar själv istället för att sitta på arslet med din feta läkarlön och feldiagnostisera folk hela dagarna. Det här är en jättevanlig sjukdom som bryter ner och förstör tusentals medmänniskor i din närhet varje dag och du orkar inte ens släpa dig bort till datorn och knappa in "BDD" på Google.