Berätta för sina närmsta vänner om sin BDD?

[Anonym]

Jag känner med er som har svårt att berätta för familjen! Det är ju inte lätt fast borde vara naturligt på ett sätt. Jag menar, är det nåt ens familj ska vara så är det väl ändå en trygghet där man kan få stöd, hjälp och mötas av förståelse. Min familj vet om min bdd. Att skriva ut all fakta om bdd som man kan hitta via internet och sen visa detta för sina föräldrar kanske kan vara ett tips. Detta kan ju vara svårt förstås men kanske är det lättare att ta till sig problemen för ovetande om de ser det skrivet på papper så att säga! Så gjorde jag själv för övrigt!  hej.

[Insatiable]

Anonym: Bra tips! Så kanske man skulle göra. Då vet de ju att det är en riktig sjukdom, & att man inte bara är vanligt ytlig. Dessutom får de veta mer om hur den ser ut, istället för att man själv måste sitta & prata om vilka "syndrom" man har.

[laktoos]

Jag kan bara hålla med anonym som tipsade om att skriva ut fakta om BDD från internet och visa för föräldrar eller kompisar när man ska berätta. Jag gjorde det när jag berättade för de närmaste vännerna om min BDD. Det kändes tryggt att ha "bevis" för att BDD  finns. BDD är ju tyvärr en förehållandevis "okänd" sjukdom för allmännheten, vilket gör det svårare att berätta. Att ha bakgrundsfakta gör det hela enklare, även om det fortfarande inte på något sätt är lätt. Försök att intala dig själv att BDD är en sjukdom, och sjukdomar ska man "behandla". Ett steg är att berätta om den.

Jag vet själv hur svårt det är. Det tog lång tid innan jag ens kunde erkänna för mig själv att jag led av BDD, och det var nära att jag tog med mig min hemlighet i graven. Så blev det inte och det är jag glad för nu. Mitt liv är värt mer än min BDD.