mår dåligt för...

[Anonym]

katastrofen som hänt i Asien..Man känner sig så..jag vet inte hur jag ska beskriva de..ett sånt fjuttigt problem att ha BDD när något så hemskt kunde ha hänt en själv om man varit i Asien. Man tänker på alla barn som blivit hemlösa för att dom förlorat sina föräldrar i katastrofen, man tänker på hur enormt dåligt dom mår.. Så får man själv skuldkänslor för att man sitter här och tycker synd om sig själv för att man tycker att man e så ful. Jag känner att jag inte vill gå till någon psykolog mera, deras hjälp finns de andra som behöver mer än jag. =( men ändå mår jag såå enormt dåligt just nu..(nu tycker jag synd om mig själv igen*suck*)
Men jag orkar verkligen inte ha det så här..jag hatar mig själv.jag är världens fulaste o tjockaste person ena sekunden o den andra ser jag väl rätt okej ut ibland..
Jag orkar inte stå framför en spegel den största delen av mitt liv och försöka rätta till mitt utséende o alla nya defekter jag finner varje dag...jag orkar inte tänka på varje matbit jag stoppar i mig...livet e hopplöst! *suck*

[Anonym]

Jag tycker att du ska försöka att skilja på din personliga sorg respektive mer allmänna sorg. Visst kan det sägas vara bra att du kommit till denna insikt, att andra kan ha det värre än du själv men världen skulle inte kunna fungera om alla människor satte andra före sig själva och föträngde sin egen sorg.
Ha inget dåligt samvete!

[Lilla My]

Håller med om att det känns extra tungt och skamfyllt att vara uppfylld av BDDtankar då så många människor drabbats så otroligt hårt av katastrofen. det svåraste är nästan att leva med skammen att jag inte kan släppa min fokusering trots allt elände som finns omkring oss. Jag skäms över mig själv, vilket inte gör tillvaron lättare att uthärda. Önskar så att jag kunde "döda" alla negativa tankar och leva ett "normalt" liv. Lilla My

[Anonym]

samma här..man känner en sån skuld. nu finns de massa föräldralösa barn, föräldrar som mist sina barn och par som mist sin make eller hustru och andra som mist sina nära och kära - här sitter man hemma och har skapat sina egna jävl* problem och kan inte gå ut o träffa personer man tycker så mycket om för att man tycker att man är så ful, när andra aldrig kommer få träffa sina käraste mera.=,( jag kan inte beskriva känslan av hur jag känner mig...

[Malins mamma]

Det är inte så att ens eget lidande blir mindre om nån annan har det värre. Trots det hemska som har hänt i Asien så har ni kvar bdd, ert lidande är också stort, så ha inte dåligt samvete för det.
Det vi alla kan tänka på är att uppskatta det vi faktiskt har, familj och vänner, kläder, mat och bostad.
 
Anonym du som skrev överst:
Du skrev "jag orkar inte stå framför en spegel den största delen av mitt liv och försöka rätta till mitt utseende o alla nya defekter jag finner varje dag... jag orkar inte tänka på varje matbit jag stoppar i mig"
Dethär är dina egna tankar, håll fast vid dom, säg att du vägrar att lyda bdd-tankarna. Säg att nu får det vara nog, jag tänker inte stå framför spegeln längre, jag har bdd och vet att bilden jag ser inte är sann, jag vägrar att leta efter några nya defekter och jag kommer att äta när jag är hungrig med gott samvete.

Hälsn. Malins mamma

[Anonym]

det är just de..att de känns som att jag inte uppskattar det jag har, som vänner,familjen,mat och kläder osv. man skulle ju egentligen ta vara på de mer och vara glad att man lever..men de är just de som inte går=( och då känner man sig så dum som faktiskt har allt detta men inte tar vara på det, när det nu är andra som förlorat allt.

[Anonym]

Dethär är en kamp mellan dina egna tankar och bdd-tankarna.

Du säger: Jag är glad att jag lever och att jag har det jag behöver.

Bddn säger: Det är inget att vara glad över, det enda som betyder nåt är ditt utseende. Att ha ett hem, mat och kläder är ingenting värt. Det finns bara en sak du kunde vara tacksam över och det är om du skulle vara fin, men det är du inte och då ska du inte vara tacksam heller.

Här har vi identifierat en bdd-tanke. Då är frågan, har bdd-tanken rätt eller fel?
Skulle du klara dig lika bra utan mat, kläder, bostad och familj? Nej, det skulle du nog inte,  då skulle du irra omkring helt ensam, ingen skulle veta vem du är eller bry sig om hur du har det, du skulle svälta ihjäl eller frysa ihjäl. Du skulle inte överleva.

Bdd-tanken har alltså FEL. Det är inte sant att utseendet är det viktigaste i livet.

Då gäller det att ändra på bdd-tankarna, du kan tänka tex såhär:

Även om jag pga bddn inte gillar mitt utseende så har jag rätt att vara tacksam och glad över det som jag faktiskt har. Mitt utseende får inte hindra mej från att uppskatta andra saker i livet.

Att du tänker på ditt utseende när det finns så många som har blivit oerhört hårt drabbade i Asien beror inte på att du är självisk eller nåt sånt.
Det är sjukdomen bdd som fungerar så, den vill få dej att tro att ditt utseende är viktigare än allt annat. Du mår dåligt och känner skuld för att du inte kan nonchalera bdd-tankarna, men de är så starka att det inte går.
Man kan säga att skamkänslorna fast de är jobbiga är ett "friskhetstecken". Du vet att bdd-tankarna har fel och det är ju en positiv sak.  

Hälsn. Malins mamma

[Anonym]

tack för ditt svar..du förstår verkligen!