HJÄLP!

[Anonym]

Nu ska jag hem till några.. Mitt på ljusa dagen. Hur fan ska jag klara det här. Ångestan äter upp mig snart. Jag vet att jag inte kan tacka nej nu i sista sekunden. Jag måste helt enkelt göra det jag fruktar mest.

Det finns två alternativ: Antingen går det helt ok, jag känner mig inte vacker och vara blyg som fasen, men ingen kommer kolla konstigt på mig, utan mest fråga varför jag är så tyst.

Eller: Så går det rakt åt helvete, jag får panik, någon kommenterar hur jag ser ut och jag kan inte gå därifrån.

Vad ska man göra i en sån här situation? Jag har ofrivilligt satt mig i en "KBT" situation.. eller vad man ska kalla det. Men det kanske inte kallas KBT om man inte är sammarbetsvillig..

[Malins mamma]

Hej!

Ett snabbt svar bara:
Koncentrera dig på andra, inte på dig själv. Visa intresse för de som är där, tex fråga "hur är läget?", "vad ska du göra i sommar?", räkna hur många som har svart tröja/top/linne, hur många har en annan färg, hur många personer har örhängen, hur många är utan osv. Berätta sen här så mycket du kan komma ihåg. Och sist men inte minst följ jojoplanetens exellenta råd som hon gav för rätt länge sen:
"Sträck på ryggen och le, det är ingen jävel som bryr sig (om hur du ser ut)."

Mvh Malins mamma

[Anonym]

Tack Malins mamma! Jag ska verkligen försöka med där.

Sträck på ryggen och le, det är ingen jävel som bryr sig
Är ju helt rätt jag måste verkligen våga gör det igen. Om jag inte vågar så ska jag lådsas att jag vågar, tillslut gör jag det...

[Anonym]

Det gick hur bra som helst idag! eller kanske inte hur bra som helst, men mycket bättre än vad jag trodde. Jag var social och var som vem som helst och ingen så nåt illa om mig.
Det ända som blev jobbigt var när det började regna för då blev sminket förstört(enligt mig iaf), men jag försökte lådas som inget hade hänt och babblade bara ännu mer för att det inte skulle märkas.

fan jag klarade det!

[amav]

Bra jobbat!

Jättebra att du drog dit och att du pratade som vem som helst och inte började dra dig undan för att du tyckte att sminket var förstört.


En sak bara: Nästa ggn kanske du kan pröva att inte ändra ditt beteende bara för att ngt händer (syftar nu på sminket).

Om man ser det såhär: Du lät inte dina idéer om hur du tycker att du ser ut hindra dig från att gå på den grejjen du var på idag = du ändrade inte ditt beteende bara för att du tänkte en grej.

Hur vore det då om du heller ej ändrade ditt beteende i en situation bara för att du tänker en annan grej (konstigt smink, att du "sagt ngt dumt" eller vadhelst)?


Det vore att minska mängden säkerhetsbeteende (beteenden som man gör för att slippa undan).


/Amav

[Anonym]

Precis.. det är mitt nästa steg.. nu är den västa skräcken över käns det som.

[vinterglas]

Anonym

Åh, vad duktig du var! Glad för din skull (amav får stå för de konstruktiva delarna )

[Anonym]

tack så mycket !

[amav]

Bra!

Nästa steg!

[Anonym]

Jag gjorde det igen! Jag var ute idag. Helt otroligt!


vad är det som händer


Det är verkligen som att jag behövde komma över den där tröskeln.. "face my fears" eller vad man ska säga..


Hoppas att det här håller i sig och fortsätter att gå uppåt nu. Jag vill inte trilla tillbaka igen.

[amav]

Bra jobbat ånyo!

Om du fortsätter såhär (dvs. att du gör saker varje dag, gärna fler saker per dag) så hjälper det mer än om du gör samma mängd saker under en längre tid.

Alltså, 10 grejjer på en vecka är bättre än 10 grejjer på fem veckor.


Jag vill inte vara cynisk, men det är troligt att du kommer trilla dit en sväng - speciellt iom att du faktiskt exponerar dig för "misslyckanden" mer nu än när du bara sitter hemma.

Det du bör hålla i tanken är att om du ändå fortsätter exponera dig så KOMMER DET BLI BÄTTRE ÖVER TID.

Och, en grej som också kan hända är att du lägger på för mga grejjer, typ att nu måste du inte bara gå utanför dörren varje dag, utan du måste träna, få högsta betyg i alla ämnen om du pluggar, laga avancerad mat varje dag eller what ever. Sen om du får ett bakslag så misslyckas du helt plötsligt med alla grejjer.

Det tycker jag iaf att det verkar som att alla gör. Alltså att man plötsligt finner sig i att man ska göra ALLT, och sedan när man misslyckas med ngt så är det lixom ok att skita i allt. Och sen så är man plötsligt tillbaka på ruta 1 istället.

Vad jag tror är bäst är att man tar en ruta i taget så att säga. Man etablerar en lagomnivå och kör på den tre dagar. Sen lägger man på 10 minuter till "vara utanför dörren". Nästa vecka prova kläder i klädaffärer. Först en klädaffär. Nästa dag 2, sen 4, 8. osv osv.


Det tror jag är bäst iaf.


/Amav

[Anonym]

Och, en grej som också kan hända är att du lägger på för mga grejjer, typ att nu måste du inte bara gå utanför dörren varje dag, utan du måste träna, få högsta betyg i alla ämnen om du pluggar, laga avancerad mat varje dag eller what ever. Sen om du får ett bakslag så misslyckas du helt plötsligt med alla grejjer.

precis vad jag är rädd för.. Jag tror att det är bättre precis som du säger att ta en ruta i taget, så jag ska försöka gå lagomt fort fram.. Det får inte vara för jobbigt och inte för lätt.. eller vad man ska säga.

[amav]

Precis!

Jag tror lite såhär:
Jag var rädd för att gå i affärer. Det jag gjorde då var att:

- Jag raddade upp 5 st. affärer i en ångesthierarki (dvs. att "affär nr 1" är nästan ok att gå till och "affär nr 5" är läskigast)..

- Jag bestämde att jag skulle gå till affär nr 1. Nästa dag affär nr 1 och nr 2. Nästa tre osv. upp till affär nr 5.

- Väl i affärerna skulle jag vara där i 20 minuter. Gå runt och dra lite sådär i allmänhet, kolla på ngt klädesplagg osv.


Alltså, prylen var den att tanken på att gå in på "affär nr 5" var ganska så otänkbar.

Men, att jag bestämde mig för att ta det i den ordningen, att jag genomförde det utan fusk gjorde att min inställning förändrades.

Förändringen låg i att jag hela tiden visste att "imorgon kommer det bli ännu värre" och jag gick in i dagens affär med ngnsorts "fan, det här är jobbigt, men imorgon då jävlar!"-inställning.

Och just den grejjen, att veta att man imorgon kommer utsätta sig själv för ngt ännu jävligare är faktiskt helt grym. Vet man det så backar man lixom inte lika lätt. För, då vet man att språnget upp till nästa dags upptrappade läskighet är längre, så man passar verkligen på att exponera sig ordentligt för dagens grej - så man e förberedd på imorgon.


Efter ett tag är det inte läskigt att gå i affärer längre. Och, efter man gjort ett gäng sådana exponeringsrunder med lite allt möjligt så slutar man tillslut mer eller mindre att banga på grejjer. Man börjar istället passa på att exponera sig, så det "ska vara lättare imorgon" s.a.s.


En sista tanke ang. detta är att du istället för att gå runt och vänta på nästa ggn du tycker ngn bekräftar att du är ful (som jag antar att du går runt och är rädd för):
Gå istället och vänta på nästa ggn du får bekräftat att du inte ses på det sättet du tror att du ser ut, alt. nästa ggn du inte får bekräftat att andra dömmer dig efter ditt utseende.

Det jag menar är att man alltsomoftast går runt typ "ok, det där gick ju bra, men tänk om ngn kommenterar mitt utseende nästa ggn" och så går man ngnstans och så "åh, shit jag kom undan - jag kanske kan känna mig lite säker ändå", och sen så "Fan, fan fan! Nu sa hon 'det här plagget kanske passar dig bättre' och tog ett som var i storleken medium och inte small - hon tänker definitivt att jag är asfet".

Det ovan är lite att gå och vänta på tillfället man "får bekräftat att man är ful/fet/har stor näsa/dålig hy etc".

Om man istället försöker tänka såhär så tror jag det är bättre:
"Ok, nu gav hon mig ett plagg i storleken medium, och han snubben kollade inte ens på mig när jag betalade för kaffet, och jag såg hur förjävlig jag såg ut i spegeln sen. Undra hur lång tid det kommer dröja tills jag får ngt som istället bekräftar att folk inte dömer mig efter mitt utseende?" och så går man runt och gör grejjer och sen helt plötsligt bara "va? Han gav mig ett plagg i small istället och sa att det i medium såg för stort ut!".



Det tror jag är bra.


/Amav

[Anonym]

Jag var ute igen , ursäkta att jag skriver det varje gång men jag blir så stolt över mig själv.

Jag åkte buss och tåg för första gången på flera månader, och träffade några människor jag inte sätt på länge.

Nu är jag tacksam över att jag inte hade något val förra helgen.



Lite lustigt när man läser mitt första inlägg, jag hade sån ångest visste inte alls hur jag skulle klara det där, och nu går jag ut frivilligt? Iof inte hela tiden, men ändå.

[amav]

Bra!

Det är jättebra att du skriver vad du gör här - för dig själv, och för andra!

Fortsätt - fortsätt gå ut, gå ut lite mer, gör mer!


/Amav