Det här är mitt straff.

[Anonym]

Det har gått alldeles för långt nu. Jag klarar inte det här längre.

Ibland, när jag inte är helt totalkatastrofalt slutkörd i skallen, känner jag mig stark. Eller jag känner åtminstone att jag orkar fortsätta. Kanske orkar jag också ta mig ur detta helvete. Men nu fungerar ingenting. När jag är fylld av ångest och onda tankar är allt för sent. Jag orkar inte alls. Jag är ledsen och allt jag hör och ser i huvudet är alla de kommentarer jag fått som har sårat mig, alla äcklade blickar jag sett varit riktade mot mig, allt allt allt. Det tar över i mitt huvud och hela jag, mitt liv och precis allt verkar fullkomligt menlöst.

Jag är så extremt avundsjuk på alla vackra människor. Jag kan till och med känna att jag avgudar någon jag bara ser för att den är så vacker (även om jag inte känner personen). Samtidigt så hatar jag allt vackert, allt som har med utseende att göra. Jag hatar det så otroligt mycket. Jag kan ibland känna nån sorts avsky, bli riktigt förbannad och upprörd och äcklad när jag ser en massa perfekta underbart fantastiskt vackra människor... Jag hatar det. Jag är så avundsjuk. De kan få mig att må illa. Jag vet hur hemskt det låter, jag låter som ett egoistiskt elakt svin. Men jag kan inte hjälpa det. Jag mår bara så dåligt av att jag är så deformerad medan så många andra får vara vackra.

Jag har funderat så mycket i så många år. Jag kan inte komma fram till nån annan orsak än att jag blir bestraffad. Fulheten och äcklet är mitt straff, det måste vara nån sorts karma. Jag vet inte ens om jag tror på gud, men det måste vara någon/något som ger mig vad jag förtjänar. Och jag har faktiskt kommit på flera saker med mig själv som är dåliga.

När jag var yngre kunde jag vara ganska elak. Fortfarande kan jag vara elak, låta min ångest gå ut över t.ex familj och jag börjar ofta bråka utan anledning och blir arg på människor som inte har gjort mig något. Jag kan vara självisk och såra människor, jag har bara tid för mitt utseende och låter andra lida av det. Visst, det är min sjukdom, men jag är en dålig människa med. Jag kan vara riktigt dålig. Och jag är medveten om att jag är dålig. Jag hatar det så mycket att jag inte kan beskriva det med ord. Men det måste vara mitt straff, det här.

Och nu vet jag inte alls vad jag ska göra. Om det här är vad jag förtjänar, så finns väl inget att göra. Jag får helt enkelt stå ut. Dö kan jag inte göra, det vore bara ännu en självisk handling, jag skulle bara såra mina anhöriga ännu mer än jag redan har gjort. Min situation är ironisk. Jag vet fan inte vad jag ska göra.
Nu är jag slut.

[Anonym]

I know what you mean! Är likadan och har alltid varit likadan! Har ändrat mig, är en trevlig person.men det hjälps inte, utseendet betyder väldigt mycket tyvärr!

[Anonym]

Behöver inte betyda mycket, förhoppningsvis kommer fler och fler upptäcka det snart. Lär man sig att älska sig själv för den man är så lär man sig också att inte tänka i de banorna att utseendet betyder mycket.

[Anonym]

lättare sagt än gjort..

[Anonym]

Nu har jag förstört mitt ansikte ytterligare. Känns som att det är lika bra att dö nu.

[Anonym]

Det är klart det inte är lätt, men som jag sa " lär man sig ......"

[Anonym]

Nu har jag förstört mitt ansikte ytterligare. Känns som att det är lika bra att dö nu.


Hur menar du med att du förstört ditt ansikte ytterligare, vad exakt är det du har gjort ?

[Anonym]

Jag pillar och klämmer i huden och på finnarna. Och det är inte lite. Jag klämmer så hårt jag kan, och det gör ont, blir rött och svullet, får fula sår och sedan ärr. Jag kan bara inte låta bli att göra det, fast jag vet att det bara blir värre. Ser helt förjävlig ut i ansiktet.

[Anonym]

Jag ångrar att jag har skrivit här. Malin, skulle du kunna ta bort mina inlägg i den här tråden, om det är möjligt?

[vinterglas]

Anonym

Du är iinte ensam om att förstöra ditt ansikte. Jag vet hur det är,, precis hur de är.
Man vet att det blir värre, man vet att man kommer hata det. Men man gör det. för man måste kan inte sluta.

Jag hatar det.

[Anonym]

Jojoplaneten, precis så är det, ja. Det är fruktansvärt. Vad ska man göra?

[vinterglas]

Anonym

Jag har inte en aning?
Jag har iaf slutat pilla i ansiktet när jag sitteroch tittar på tv och sånt iaf, det är bra. för då blev det massa sepe och usch.

Men typ nu när jag kolalr mig i en spegeln vill jag altid börja pilla. ibland så börjar jag pilla med försökler ge mig själv en örfil för att sluta, men det är inte att rekommendera för det jjälper inte.
Förösker oftast tänka "jaha såhär ser du ut, GÅ NU innan du börjar pilla och du blir fulare"

Fast det hjälper inte heller alltid.
grejen är att man måste hitta något annat att tänka på så länge man står vid spegeln.

Varför kan man bara inte få bra hy. det hade varit okej med hy och några finnar. fine det hade jag kunant leva med. men som nu, nu kan man ju lika gärna ge upp hoppet om att det någonsin blir fint. kommer aldrig få det som jag vill ha det.

argh. :/ har du några tips?

[Anonym]

Nja, jag har inte många bra tips..

Men en sak som kan fungera är att släcka lyset inne på toaletten och bara ha två-tre värmeljus tända. Detta funkar iofs inte om man ska sminka sig, men åtminstone på kvällen när man tvättar ansiktet och så. Sedan att man redan innan man gått in på toan bestämmer sig för att man absolut inte får se sig i spegeln om man inte står på minst ett visst avstånd ifrån den (t.ex en meter, en och en halv, eller vad som känns rimligt för var och en). Sen har man förstås också bestämt sig för att inte pilla, men allt det här kan göra det lättare för en att låta bli.

Detta funkar för mig vissa gånger, andra gånger går det inte alls...

Jag önskar bara att jag fick fin hy. Precis som du säger så skulle jag också kunna leva med okej hy och några finnar. Det vore ju ändå alldeles normalt. Men såhär som jag ser ut nu - det är INTE normalt... Sår och ärr och massvis med finnar i hela ansiktet. Det är långt ifrån okej. :/

[vinterglas]

Jag har lyckats ta mig igneom idag än så länge utan att pilla. Ska försöka klara kvällen också.
Jag känner mig rätt begränsad eftersom jag bor med en lite halvt störd familj ibland. så det där med ljusen skulle aldrig funka, de skulel tro att jag blivit vrickad eller något.

Men jag tror helt enkelt att man får lära sig att koppla bort hjärnan och bara tänka "nu ska jag tvätta ansiktet och göra mig i rdning för kvällen" typ tänka att det är någon annans ansikte. glömma känslorna och viljan och bara göra.

De hånade mig för övrigt idag för att jag vill duscha håret lite snabbt för att jag skulel iväg och leta mp3spelare. jag blev så hemskt arg, om de bara visste hur mycket jag lider.

Jag vet hur det är.. Det kanske inte tröstar, men jag tycker själv det lättar lkoite när man inte är ensam om något.
Ibland vill jag bara slå mig själv för att jag förstör så för mig själv. Liskom hoppet om att få fin hy är ute, och även om man förbättrar situationen blir det aldrig BRA. Som tur är har jag kommit ifrån dt et stadie då jag ibland hade stora sår. Det var väldigt jobbigt. Men ärren, fläckarna och finnarna återstår. får ofta "knölar" under huden.

Gah. vill bara bli av med det. :/

[Anonym]

Min familj förstår inte heller något. Men jag tar med mig ljusen in och tar ut dem när jag är klar. Så det är ingen som märker något.

Förresten så är det likadant för mig, att perioden med de största såren i ansiktet är förbi. Men en massa småsår har jag och det ser för hemskt ut... Jag får också knölar under huden. Det är egentligen sån akne som man verkligen borde behandla, men det "ska" man väl inte som bdd-drabbad. Suck.