Filmsekvenser eller spegelbilder - vad stämmer egentligen?

[Peter_19]

Jag har ältat det här ganska länge nu, och jag tycker at det är otroligt märkligt: på filmsekvenser tycker jag att jag ser otroligt annorlunda ut, jämfört med spegelbilder.
I spegeln har jag liksom "mjukare" anletsdrag, klarare färger och ser allmänt bättre ut; på filmsekvenser ser jag blek ut, har en stöddigare blick och grövre drag.

Hur kan det vara så oerhört olika?
Jag vet ju att filmsekvenser kan ljuga på en massa olika sätt (konvex lins, besynnerligt ljus osv), men jag tycker ändå att det är tämligen frustrerande.

[Anonym]

Tror att det kanske har med ljuset att göra, ju skarpare ljus desto blekare ser man ut och då ser man ju också konraster bättre. Jag tycker att   det är skillnad på att spegla sig utomhus med inomhus, utomhus ser man mycket blekare ut än inomhus och det beror ju också på att ljuset är så mycket skarpare ute. Men egentligen tror att skillnade ändå är ganska minimal, det är nog bara man själv som upplever/tänker på det.

[Anonym]

Tycker det kan vara fruktansvärt ljus utomhus vissa dagar och känner mig svinful då  
Har väldigt svårt för att stå och prata med någon utomhus mittemot, tänker mestadels bara på hur min hud ser ut. Kan ju inte precis ta upp en spegel o kolla sig mitt i alltihopa  även fast man skulle vilja.

[SpegelSpegel]

Förr, när jag var sjukskriven och hade tid, brukade jag sminka mig utomhus och titta i alla oilka speglar i huset och ha en fickspegel med mig för att se hur jag såg ut i olika ljus utomhus, i solen, skuggan osv. Nu har jag mer eller mindre gett upp och utgår ifrån att jag ser äcklig ut helt enkelt. När jag halvbodde hos mitt ex blev jag tvungen att sminka mig med uppförstorande sminkspegel, för jag kunde inte lita på hans spegel, den verkade för snäll. Ser helt annorlunda ut på film tycker jag, tittar alltid på övervakningskamerafilmen på varuhusen och känner inte igen mig över huvud taget. Men jag vet knappt hur jag ser ut för jag tittar mest på huden.

[Anonym]

inte precis ta upp en spegel o kolla sig mitt i alltihopa

nej det tycker inte jag man skall behöva heller jag har slutat med att spegla mig utomhus, är nog mest rädd för andra skall tycka att man är fåfäng då, är ju lättare för andra att se om nån skulle komma förbi ute menar jag.

[Anonym]

Jag har slutat spegla mig utomhus. Jag vågar inte. Skulle få panik om jag såg sanningen i det ljuset, speciellt om jag inte kan springa iväg och gömma mig direkt.

[Anonym]

Vet inte ens hur jag ser ut på filmsekvenser. Det var flera år sen jag var med på nån sån sist... Vågar nog inte göra det igen.

[Peter_19]

Tror att det kanske har med ljuset att göra, ju skarpare ljus desto blekare ser man ut och då ser man ju också konraster bättre.

HURRA, i så fall så beror det helt enkelt på blixten att jag ser så förbannat konstig ut på en massa kort!

När jag tänker efter, så ser jag nästan alltid mycket bättre ut på kort som INTE har tagits med blixt.

[Anonym]

När jag tänker efter, så ser jag nästan alltid mycket bättre ut på kort som INTE har tagits med blixt.
Samma här... Eller, jag ser "mindre ful" ut när det är taget utan blixt. Antagligen för att allt det fula inte blir alldeles upplyst... :/

[Anonym]

Känns bra att fler än jag inte kan stå och prata med ngn i dagsljus. Vill inte gå ut, inte träffa kompisar om det är ljust och kallt ute. Är blå/lila/röd i ansiktet med finnar, porer, knottror och ärr som jag försökt täcka med puder. Ser vidrig ut...
Kollar mig i olika speglar och ljus...vet inte vilken jag ska lita på. Är desperat. Kan inte köra bil i dagsljus pga den hemska spegelbilden i backspegeln. Den avslöjar all äcklig färg och alla finnar och porer. Står inte ut mer...
Mkt ledsen

[SpegelSpegel]

Åh fy faan, backspeglar är det värsta! En gång för många år sedan höll jag på att ta livet av mig pga min spegelbild i en backspegel. Efter en vidrig natt av ångest och gråt, timmar av smink och skäll från min pappa som tyckte jag var helt dum i huvudet blev bilden i backspegeln av mitt äckliga fejs som jag frätt sönder med aknemedel dagen innan och försökt täcka över med klegg bara droppen. Jag började hulka och skrika åt min pappa att stanna, kastade mig ur bilen och sprang hela vägen hem för att leta igenom badrumskåpet efter ngt som kunde göra slut på eländet. Minns inte ens varför jag inte gjorde det, troligtvis dåligt samvete inför föräldrarna. Usch, ett av de värsta BDD-minnena jag har.

[Anonym]

Puh..va vi är lika.. Hemskt minne Spegelspegel, fattar precis!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

[Anonym]

Ja, herregud... förstår precis situationen, SpegelSpegel. Känns som något jag skulle kunna vara med om.

[Anonym]

haha...jani... ni är säkert bara helt normala..men jag! jag är grotesk vad och hur jag än gör.. huga!!! kram!!

[Peter_19]

Ett trevligt undantag var dock den där spegeln som  jag såg mig själv i under "lilla uppkörningen" på körskolan: där såg jag faktiskt jäkligt snygg ut, och sen upptäckte jag dessutom att spegeln faktiskt VAR helt plan.

Det var riktigt skönt.