hej Anonym!
japp, vi bestämde oss för att behålla barnet och det har jag inte ångrat en enda sekund!
Jag går fortfarande hos en psykolog fast inte lika ofta som tidigare, för vi har arbetat ut en plan som gör att jag klarar av mitt liv trots BDD:n. Sjukdomen finns ju alltid där, men den styr inte längre mitt liv och det är en jätteviktig sak nu när jag ska bli mamma. Dessutom så mår jag så mycket bättre nu när jag inte bara behöver tänka på mig själv!
Sedan vet jag ju inte riktigt hur det kommer att bli sen när barnet kommer, om man halkar tillbaka i samma mönster eller inte men jag har nu verktyg så att jag vet hur jag ska hantera sjukdomen och jag kan inte för en sekund rubba på det för då vet jag ju hur det blir!
Jag hoppas på det bästa och tar en dag i taget och jag hoppas att du inte tänker låta sjukdomen hindra dig från att skaffa barn om det är det du vill! Jag tror att sjukdomen kommer att förändras och du med den, när du väl har fått barn. bakslag och sådant kan man ju alltid få men se till att ha ett stort stöd och kanske proffesionell hjälp!
Lycka till!

/BAMBI