Att våga vara "ful" - och exempel på utstrålande kändisar som inte är "snygga"?

[melody]

Hej!
 
Skrev precis i skriva-av-sig-tråden om hur det kändes för mig att släppa på "måste-va-snygg-känslan" idag. Jag gjorde inte om mig när jag skulle sola, jag tog bara lite på mascara och gick ut med min dåliga hy och min fula ansiktsform. Varken mer eller mindre. Jag uppfattades säkert som ful/intetsägande av majoriteten.

Okej. Så kanske ska man tänka så här då, för att lösa BDD-livet, JAG ÄR FUL MEN KAN VA GLAD ÄNDÅ! Det har jag verkligen jättesvårt för - men jag tror mer och mer att det är rätt riktning, eftersom jag aldrig kommer uppfatta mig som vacker på nåt sätt (av rent kroppsliga skäl bevisligen, men också mitt BDD-tänk som säkerligen förvrider, vilket oxå kommer göra att jag alltid kommer se en ful mupp i spegeln)

Jag skulle vilja ha exempel på folk som ni tycker verkar utstråla lycka och självsäkerhet - fastän de inte alls blivit kritikerrosade för sitt utseende (gärna även hackade på utseendemässigt av utseendefixerade personer). Och då börjar jag med att säga Caroline af Ugglas.  (Jag liknar hennes yttre fast mer skevt, dåligt, finnigt, hemskt, ännu mer manligt.. ja ni förstår vad jag dras med) Hon verkar inte bry sig det minsta, hon verkar rätt tillfreds med sin kropp. Har ni fler exempel? Jag drar jag mig för att säga att jag skulle acceptera att jag var en Caroline af Ugglas http://wwwc.aftonbladet.se/kvinna/0003/08/ugglas.jpg, för jag har fortfarande en dröm om att va sockersöt som Kirsten Dunst t ex. http://jessecupcake.blogg.se/images/2010/kirsten_dunst_100708485.jpg Men jag är inte lika livrädd för att jag kanske är en Caroline af Ugglas - look-a-like idag, som för 10 år sedan.

Jag kom på en till framgångsrik, dock ej hyllad för sitt yttre, och det är Mona Sahlin. Henne är jag också rätt lik på många sätt i det yttre. Inte tror jag hon bryr sig så mycket om att hon inte är en klassisk skönhet.  http://cdn01.tv4.se/polopoly_fs/1.870578.1235664457!image/635365752.jpg_gen/derivatives/w450/635365752.jpg.

[girloutside]

jag tycker caroline af ugglas är vacker, för hon är så skön, hon visar inte minsta osäkerhet med sitt utseende, jag tycker hon såg väldigt tokig och annorlunda ut först, men hennes attityd är jätteskön, det bevisar att ens utstrålning är viktigast

[Soffkudde]

Personligheten är helt avgörande för mig. Folk som jag "uppfattar" som mycket attraktiva fullkomligt rasar hos mig om de inte har en ok personlighet. Så visst är utseendet ett moment för mig, men personligheten kommer alltid vara viktigare i slutändan och tala om hur fin människan är egentligen.

Att man tycker att människor som man gillar personlighetsmässigt är vackrare är faktiskt bevisat i några studier. Ingen överraskning direkt, hoppas jag...


Edit:
Samtidigt känner jag en viss olust inför det här ämnet. Jag förstår ditt syfte mycket väl och vet att du inte menar något illa, men jag tycker samtidigt att det låter hemskt bakåtsträvande att vi ska sitta här och säga vilka vi inte tycker är "vackra". Det är väl sådant beteende som kanske fått oss att hamna här från första början.

Ärligt talat trodde jag det här forumet var bland annat en plats för att slippa sådant här.

[melody]

Min tanke, (hoppas jag) är att jag och andra BDD-are som känner sig totalt låsta i sitt tänkande, ska börja fundera kring snygghet och lycka. Jag vill verkligen tro på att ALLA människor - avlånga i ansiktet, finniga, skröpliga, osymmetriska - kan bli precis lika lyckliga som vilken människa som helst.

För mig har det iaf varit så väldigt väldigt länge att snygghet = lycka. Kanske exempel på osnygga människor som verkar klara sig utmärkt kan vara ett sätt att få igång hjärncellerna? Jag vet inte. Jag tänker ju så sjukt ytligt så det kanske bara är ännu en tankefälla.

Jag vill bli fri från den här ångesten iaf, så mycket vet jag.  Testar mig fram...

[CyanideCupcake]

Jag menar inte att vara en party pooper, men jag får panik av den här tråden..   Jag förstår att syftet är gott, men jag mår bara säme av att se att andra människor faktiskt värderar vilka människor som är "snygga" eller inte. Jag är inte naiv nog att tro att samhället inte fungerar så, men det får mig ändå att bli panisk för då innebär det i så fall att folk ahr möjligheten att värdera mitt utseende och vilken "grupp" (de snygga eller de mindre snygga) jag hör till så fort jag går utanför dörren. Jag fattar att du har tagit de exempel du har för att visa att man kan ha bra egenskaper även om man inte motsvarar samhällets utseendekrav, men samtidigt lägger du ju in värderingar i dina uttalanden (att du t.ex inte skulle kunna acceptera att "vara en Caroline af Ugglas" utan hellre vill vara en "sockersöt Kirsten Dunst") som tyder på att skönhet är viktigt och eftertraktat även i andra människor.

Det faktum att ens värdera en människa efter utseendet - även om man försöker göra det till något positivt - går emot vad vi borde fokusera på, för det säger oss (eller i alla fall mig) att utseendet VISST är viktigt. Det blir liksom fel, av den enkla anledning att vi utgår ifrån att det borde vara jobbigt att vara "ful" och att de som är det på nåt sätt skulle ha ett jobbigt liv - och har de inte det så blir de på nåt sätt förebilder helt plötsligt. Med andra ord: "titta på Mona Sahlin och Caroline af Ugglas, de är fula men glada ändå, vilka STARKA kvinnor de är!", precis som att det utgås ifrån att deras liv skulle vara hårdare för att de inte anses Kirsten Dunst-söta och att det går att vara lycklig trots sitt fula ansikte.

Så nej, jag tänker inte sitta här och nämna folk som är "mindre attraktiva" men självsäkra "ändå". Det här förstärker  bara bilden av utseendets betydelse för att det antyder att de stereotypt vackra är lyckliga tack vare sitt utseende, och människor som Mona och Caroline trots sitt utseende. Och det är sådana tankar som gör att vi sitter här från första början.

[melody]

Har haft en terapeut som gladeligen ville ta upp människor som var totalt sönder i ansiktet av brännskador - och att jag skulle tänka kring hur de kunde va lyckliga ja - TROTS - sitt utseende. Någon som terapeuten nämnde är fd brandmannen Lars Gustavsson, som håller föreläsningar kring livet (orkar inte precisera, ni kan ju kolla upp honom). Bevisligen kan han stå och utstråla så mycket trygghet, humor, självsäkerhet - sånt som vi alla vill ha - trots att hans ansikte är helt bortbränt. Varför är det fel att diskutera kring detta? Det sätter väl precis fingret på att vi känner oss låsta pga vårt utseende.

Och jag skrev att jag förut hade svårt att acceptera att jag var en "ful", det är inte lika jobbigt nu att nå denna acceptans, vilket väl borde tyda på att jag tog upp exemplet för att visa på hur LITE utseendet betyder egentligen?! Jag sitter väl inne på förhoppningen att när jag väl en gång accepterar att jag inte ser ut som "jag vill", så bleknar både min önskebild (typ Kirsten Dunst) och min värsta mardröm (min egen spegelbild) och jag kan känna mig värdefull vilken kropp jag än hamnat i.

Jag tror att ni som reagerar starkt är så rädda för vad som anses fult eller fint, eftersom ni absolut inte vill hamna i fulkategorin (enligt vem, inte vet jag, er själva??), (eller förmodligen i den kategorin där jag själv är enligt mig själv, under alla underkategorier) Men, ni befinner er inte där nån av er. Enligt mig finns inga verkligt fula människor, endast jag själv.  De som tycker denna tråd är jobbig behöver kanske inte gå in och läsa mer, min mening var inte att göra er upprörda och ledsna. Och jag vet att jag inte är så himla skicklig på att formulera mig så att det låter bra i era öron. Ni kan väl hjälpa mig att komma till poängen istället för att bara hacka på det jag skriver?

Så... där har ni ytterligare ett exempel.. Lars Gustavsson. Häftig person.

[melody]

Här är han.
http://www.bestseller.se/ht/bilder/2008-Lasse_Gustavsson.jpg

[melody]

Och... när vi kliver ut ur dörren kommer vi möta alla sorters människor.
De kommer finnas de som tänker att:

"fan vad synd det är om henne, fy fan vad hon ser ut"
"vad sur hon ser ut"
"där går en människa, jag går lite åt vänster så jag inte krockar med henne"
"vad söt hon är"'

Frågan är väl hur mycket vi själva ska bry oss om dessa människor? Är det viktigt för oss att alla ska tycka vi är vackra? Eller att ingen får tänka att vi ser fula ut? De mest intressanta människorna att umgås med är enligt mig själv de som är öppna, en god insida, och som ger mig en chans oavsett hur "ful" jag är enligt den som tvunget vill hålla i fulmätaren. Därmed borde väl fan problemet va löst. Men nej, det gnager på ändå. För att jag vill va vacker ändå i allas ögon? Vad sysslar jag med? Trött på detta.

Och, jag ser upp till - enligt mig en icke-snygg-enligt-killarna-på-högstadiet kvinna som Caroline af Ugglas, för hon bevisar något för mig.

[melody]

Och nej, jag utgår INTE från att Mona Sahlins och Caroline af Ugglas liv skulle va svårare bara för att de enligt mig inte är toppensnygga (ytligt menat). Jag inbillar mig iaf att jag mår bra av denna tankeövning.... jag har stirrat mig alldeles för blind på typiska barbie-skönheter... försökt likna dom men det går åt skogen. Försöker i huvudet dra mina ansiktsdrag så att jag ska se mänsklig och söt ut, åt barbiehållet. Motreaktionen i min hjärna blir en helt vanställd mansliknande häxa som helst ska hålla sig inne.

[Jane Doe]

Och nej, jag utgår INTE från att Mona Sahlins och Caroline af Ugglas liv skulle va svårare bara för att de enligt mig inte är toppensnygga (ytligt menat). Jag inbillar mig iaf att jag mår bra av denna tankeövning.... jag har stirrat mig alldeles för blind på typiska barbie-skönheter... försökt likna dom men det går åt skogen. Försöker i huvudet dra mina ansiktsdrag så att jag ska se mänsklig och söt ut, åt barbiehållet. Motreaktionen i min hjärna blir en helt vanställd mansliknande häxa som helst ska hålla sig inne.

undrar varför det alltid blir så att kvinnor i artist eller politikeryrken alltid blir mer värderade för utseendet än män i samma yrken.

[CyanideCupcake]

undrar varför det alltid blir så att kvinnor i artist eller politikeryrken alltid blir mer värderade för utseendet än män i samma yrken.

PRECIS det jag menar, THANK YOU!

Oavsett hur framgångsrik en kvinna är, så kommer hon förr eller senare att utsättas för en utseendevärdering. Att säga "hon ser kanske inte så bra ut men det går ju bra för henne ändå" är inte ett dugg bättre, för värderingen är redan gjord, och det är själva VÄRDERINGEN som är problemet. Inte hör man "ja, den där Göran Persson kanske inte är någon kalsongmodell, men han är ju framgångsrik ändå". Tanken känns nästan löjeväckande, och det säger ganska mycket.

Stina Dabrowski är ett annat exempel som av någon anledning alltid kommer upp i debatten om utseendets vara eller inte vara. "Nej men vad då diskriminering och ojämlikheter mellan könen inom inom TV, titta på, eh, Stina Dabrowski, hon är ingen klassisk skönhet direkt men är en av Sveriges mest framgångsrika programledare." Förvisso, men vem bad dig dra in utseendet över huvud taget? (Kinda just proves my point). Men självklart måste man göra det, för hon är ju kvinna, och vi kommer ju för fan aldrig undan.

[Antipod]

PRECIS det jag menar, THANK YOU!

Oavsett hur framgångsrik en kvinna är, så kommer hon förr eller senare att utsättas för en utseendevärdering. Att säga "hon ser kanske inte så bra ut men det går ju bra för henne ändå" är inte ett dugg bättre, för värderingen är redan gjord, och det är själva VÄRDERINGEN som är problemet. Inte hör man "ja, den där Göran Persson kanske inte är någon kalsongmodell, men han är ju framgångsrik ändå". Tanken känns nästan löjeväckande, och det säger ganska mycket.

Stina Dabrowski är ett annat exempel som av någon anledning alltid kommer upp i debatten om utseendets vara eller inte vara. "Nej men vad då diskriminering och ojämlikheter mellan könen inom inom TV, titta på, eh, Stina Dabrowski, hon är ingen klassisk skönhet direkt men är en av Sveriges mest framgångsrika programledare." Förvisso, men vem bad dig dra in utseendet över huvud taget? (Kinda just proves my point). Men självklart måste man göra det, för hon är ju kvinna, och vi kommer ju för fan aldrig undan.

Word. Som fan.

[Soffkudde]

Killar har det verkligen inte lättare, det kan jag intyga... 

Även om jag antagligen är rätt feminin och inte är så "grabbig" av mig, men det spelar väl ingen roll... Vi sitter i samma båt allihopa...

[CyanideCupcake]

Killar har det verkligen inte lättare, det kan jag intyga... 

Även om jag antagligen är rätt feminin och inte är så "grabbig" av mig, men det spelar väl ingen roll... Vi sitter i samma båt allihopa...

Det är sant att män också tvingas in i idiotiska, stereotypa könsroller (som tuffa, macho, högljudda neandertalare som saknar alla känslor förutom ilska), men skönhetskraven och pressen på att  räcka till för allt och alla är betydligt mycket större på tjejer. Just saying.

[Soffkudde]

Det kan väl inte du veta. Det är väl väldigt skitsamma om killar, tjejer, syrsor eller telefonstolpar får stå ut med mest. Att säga att någon grupp lider mer är att minimera någon annan "grupps" lidande.

Fattar inte ens varför vi diskuterar killar VS. tjejer, vi är väl MÄNNISKOR för guds skull och lider väl lika mycket av sjukdomen. Det är väl därför vi är här.