Att inte synas

[Anima]

Hej alla!

Jag kom att tänka på en sak som jag gärna skulle vilja veta hur andra ser på.

Om du kunde dölja din kropp och ditt ansikte för världen, till exempel genom att ta på dig en "kaftan" som täcker kroppen och en "slöja" som täcker ansiktet, bara ögonen syns - skulle det då vara lättare att gå ut bland människor???

Undrar Anima

[vinterglas]

För mig skulle det inte vara enklare. Snarare tvärtom.

Det skulle dra för mycket "dålig" uppmärksamhet, samt som om det inte skulle kännas som om det var riktigt jag.

Jag vill visa vem jag är. Sen om det är fult eller vackert. då får det väl vara så.

men jag är jag, och vill inte att andra ska uppfatta mig på ngåot annat sätt...


kanske itne var något direkt svar men....

[Anonym]

Jag skulle känna mig rätt fånig då.
//F.R

[Anonym]

Jag skulle nog känna mig mer bekväm då, jag respekterar människor som väljer att gå klädda så, det är ju ofta en del av deras religion, det är nog folk och deras fördomar som skulle vara en aning irriterande men inget som skulle få stoppa mig. Precis som mycket annat tar det tid att vänja sig, men inget omöjligt. Jag vill dock utala att jag aldrig skulle gå klädd så på grund av min BDD, det skulle vara som att man lät sjukdomen besegra en, däremot om jag valde att vara en del av en kultur eller liknande där man gick klädd så skulle jag inte ha någonting emot det.

[Anonym]

Det låter hemskt men det skulle underlätta för mig. Då skulle det kännas som det inte var utseendet eller kroppen någon såg eller dömer ut.

[Vulgarbrigaden]

Hmm, alltså om du menar att man döljer det som man inte är nöjd med så ja då är det lättare att stå ut med folks blickar. En kaftan eller gurka eller liknande är väl till att ta i, men jag använder ibland halsdukar eller liknande som man virar kring halsen och upp till näsan om jag till exempel mår dåligt av att gå ut och så. Men nej jag skulle aldrig vilja dölja hela mig, det skulle bara uppfattas som att man är konstig och samtidigt skulle det nog förvärra sjukdomen.

Mvh John

[Anonym]

Ta inte illa upp Anima, men det här var årets hittills mest meningslösa fråga jag hört. Klockrent!

Ett samhälle där människor går helt insvepta i tyg är ett sjukt samhälle. MEN SJÄLVFALLET så skulle det vara lättare att gå ut bland människor, om man levde i ett sånt samhälle!!!

När jag mådde som sämst så lekte jag självklart med tanken att gå ut helt täckt av tyg och med mörka solglasögon. Då hade ju livet inte haft några begränsningar, man hade kunnat gå helt fritt och göra precis det man ville göra.

/Hallonbåtsseglaren

[Anonym]

Det är nog ingen bra lösning tror jag. Utvecklingen och framstegen borde istället gå åt andra hållet, d vs att kunna visa mer av sig själv och inte behöva dölja sig för andra. /M

[Anonym]

Naturligtvis!!

/Hallonbåtsseglaren

[SpegelSpegel]

På ett sätt är tanken lockande, både för att man kan dölja det man skäms för givetvis, men också för att själva dräkten är "avsexualiserande" och hindrar folk från att bedöma ens attraktivitet eller brist på attraktivitet som sexobjekt. Och så "blir" man på ngt sätt sin dräkt när man klär sig helt avvikande, folk ser en tjej i slöja t ex som "hon i slöjan" i första hand, utseendet blir mer sekundärt. När jag var 11-13 år ungefär färgade jag håret blått och hade konstiga kläder och smycken, mycket för att dra uppmärksamhet från mitt utseende, folk sa "titta på den knäppa blåhåriga tjejen" och det tyckte jag kändes bättre än "titta på den fula, tjocka tjejen", vilket jag fruktade att de skulle säga. Fantiserade för några år sedan om att bli nunna, både för att slippa pressen att hitta en partner och vara attraktiv sexuellt och för att dräkten är så heltäckande och miljön i klostret så isolerad, meningen är att tänka inåt och överge allt det ytliga i det världsliga livet. Tyvärr täcker en nunnedräkt inte ansiktet, men när någon ser en nunna på stan tänker de oftast "titta, en nunna!" och inte "Gud, vilken ovanligt ful nunna" Tyvärr har jag otroligt svårt att förlika mig med att det skulle finnas en gud när världen ser ut som den gör, så jag har lagt nunneplanerna på is.

[vinterglas]

Har också funtat på det där med nunna, tycker det är jävlitg coolt.
Men sen det där med gud, han oich jag går inte riktigt ihop

har väldigt svårt att tro på något som människorna skapat, fast påstår att denna skapat oss.
Men jag förnekar inte att han KAN finnas.

vem vet

[SpegelSpegel]

Hmm, jag har nog lite samma inställning där, veta kan man ju aldrig. Kan på ett sätt tycka att det är lite synd att så få tror på Gud, himmelen och helvetet nuförtiden, folk reflekterar inte över moraliska frågor och konsekvenserna av "onda" handlingar, bara de kommer undan med  djävulskapet är det okej eftersom Gud inte finns och inte kan straffa. Folk saknar motivation till vad som är "ont" och "gott, saknar de förmåga att resonera intellektuellt kring hur deras individuella och situationella elakhet kan ha ett samband med en världsomspännande ondska man förr kallade "Satan"  bidrar de varje dag genom att skita i sina medmänniskor och göra andra illa för att nå egen vinning eller bara av slentrian till att skapa ett kallt, hårt klimat där ondska trivs och frodas. I min mening. Religion kan också göra folk dummare eftersom den hindrar folk från att tänka själva,  men dumma människor finns tyvärr i alla samhällen, antingen de styrs av ideologi, religion eller pengar. Tror människor behöver något att tro på, om det nu är gudar eller något annat spelar ingen roll. Försöker tro på saker som människors godhet och kärlek, men ibland tvivlar man. Vet att det här inte är ett teologiforum men...tror på ett sätt trolöshet och ett cyniskt samhälle skapar psykiska sjukdomar och triggar t ex BDD.

[vinterglas]

Delar din åsikt angående gud och religion. Religioner för människor samman, och "förvandlar" dom ofta till något bättre.
Men samtidigt så skapar detta gränser, eller t.o.m i vissa fall en uppfattning om att människor som inte tror samma saker som jag är ovärda att leva m.m.

Jag vet inte, jag försöker tro på människan och något som är större än oss.

Gillar inte hur samhället är idag, där alla gör allt för sin egen vinnings skull, och pengar.
DEt är så känslokallt, omänskligt.

Jag är en aning inspirerad av hinduismen och buddhismen, då jag tyckre dessa snarare uppmuntrar till självständigt tänkade, nya och annorlunda vägar, och överhuvudetaget tyckre jag de står för bra saker och upppmuntrar "frihet".


Instämmer också i din teori om att trolöshet och cynism skapar psykiska (och fysiska) åkommor.

[Anima]

Hm, jag menade egentligen inte kaftan och slöja i någon som helst religiös betydelse. Jag tror själv att jag skulle känna mig "friare" om jag kunde vara anonym när jag mår dåligt. Just att inte synas innebär att jag kanske skulle kunna säga eller göra saker som jag inte skulle våga annars, som mig själv. Spooky???

[vinterglas]

Nej, jag förstod också att du menade utan religös betydelse.

Men nej, jag skulle inte kunan gå klädd i det. Tycker det är lite som att utplåna ens personlighet att "gömma" sig.