Jag hatar att vara tjej

[SpegelSpegel]

Missuppfatta mig inte, det är inte så att jag tycker att jag är född i fel kropp. Eller jo, givetvis gör jag det, jag tycker jag hade förtjänat en kropp som åtminstone tål att ses i dagsljus. Men men. Sexuellt trivs jag utmärkt med att ha en kvinnokropp rent fysiskt om man bortser från den estetiska aspekten. Jag dras till män sexuellt. Jag föräskar mig ohälsosamt våldsamt i män. Jag lockas inte av tanken på en sexuell relation till en kvinna. Men intellektuellt och känslomässigt håller jag på att kvävas.

Anledningen är att jag känner oerhört starkt att skönhet är synonomt med en kvinnas sexualitet. Vi har inget annat sätt att uttrycka den på, det finns ingen kultur runt kvinnlig sexualitet för kvinnors egen skull. Det finns feministiska klyschor  och hippiekurser om att "våga säga nej", "bejaka sin egen njutning" och en massa annat som inte betyder ett piss i praktiken eftersom ingen egentligen vet vad egennyttig kvinnlig sexualitet går ut på. Enbart fysisk njutning? Att dominera män sexuellt? Att tillåta sig att , trots att man själv är allt annat än fysiskt perfekt, se på män som estetiska föremål och låta dem väcka åtrå, som de flesta män ser på kvinnor?

Det enda jag själv skulle skriva under på är känslan av att vara åtrådd för  den man är UTAN att äga eller genom smink och push up-behåar mm manipulera sig till fysiska attribut som normalt brukar anses specifikt åtråvärda hos kvinnor, och att trots sin fysiska "fulhet" INTE "behöva" kompletteras med porr, utvikningsbilder eller fantasier om vackrare kvinnor. Men trots att den känslan är en narcissistisk fantasi om villkorslös(=fri från de villkor som normalt omger tjejers "sexighet") åtrå handlar den ju ändå till sist om att duga åt mannen, inte om att själv njuta. Att njuta genom att tillfredsställa och leva upp till ngn annans förväntningar möjligen. Det är vad jag själv tänder på också, att vara sexig för den jag älskar, att känna att han åtrår mig, och det gör mig olycklig eftersom jag känner mig fruktansvärt fysiskt otillräcklig och motbjudande och inte alls sexig, och jag har tusentals bilder av kvinnlig sexuell perfektion tillgängliga för mig överallt dygnet runt.  

Det handlar inte om fåfänga, narcissism, bitterhet eller avundsjuka när tjejer blir ledsna och arga över att deras killar läser Playboy, det känns för en tjej  som det borde kännas för en man att bli mentalt kastrerad genom att ständigt få höra att hans könsorgan är otillräckligt, att hans flickväns ex var så otroligt mkt mer potent och bättre i sängen osv. Om det nu inte känns ännu värre för en tjej, för det finns inte ens en kultur runt manlig potens eller ens manligt utseende som det finns runt kvinnlig skönhet och sexighet, möjligen den grabbiga män själva odlar med t ex porr och skryt om erövringar, kvinnor har inte tidningar och forum där det visas bilder på omänskligt stora penisar och sprids ouppnåeliga historier om vissa mäns potens, män bär inte sin potens och manlighet på utsidan varje dag för alla att döma och håna, och kan därför inte förstå varför kvinnor är så känsliga angående utseendet. Kvinnor vill inte ha sex när de inte känner sig sexiga. Känner de inte att de duger enligt mäns preferenser känner de inte ens att de har rätt till sin egen lust.  Alla jag känner funkar så, attitydundersökningar visar  att de flesta unga tjejer känner ett samband mellan hur åtråvärda de känner sig och lust till sex. Män vill ha sex därför att de har lust, de behöver inte höra att de är vackra för att tända, även om de självklart tycker om att höra det. Men kvinnor,  eller vår kultur i stort, media, film, konst, litteratur osv, sätter inte heller likhetstecken mellan manlighet, sexuell potens och fysiskt utseende  som likhetstecken sätts mellan kvinnlighet, kvinnlig sexuell potens, sexualitet och skönhet . Därmed inte sagt att det inte finns kvinnor som värdesätter utseende hos män, eller män som inte värdesätter utseende särskilt mkt hos kvinnor. Eller att män inte kan anses oattraktiva på köttmarknaden pga olika utseendemässiga attribut. Det betyder bara att det INTE är lika viktigt och känsligt för en man hur han ser ut som för en kvinna, och inte lika knäckande när partners beundrar andra fysiskt. Och att män slipper få ngt så känsligt som sin sexuella potens bedömd varje gång de går ut ur huset, som jag anser att kvinnor får.

Jag tror de enda sätten att vara lycklig och självsäker och kvinna samtidigt är att antingen vara vacker eller i princip ointresserad av sex. Och sexfixeringen och synen på sex som oerhört viktigt för ett komplett liv och själsliv blir allt mer utbredd, unga tjejer idag skäms inte längre över sin lust men vet inte heller hur de ska leva ut den på ett annat sätt en att vara "sexiga" i konventionell mening. Därmed tror jag också fler och fler tjejer kommer att må dåligt över sitt utseende. De kommer helt enkelt att känna sig kastrerade. eftersom de vill leva ut sin lust men känner sig sexuellt otillräckliggjorda av kravet på fysisk skönhet och de ouppnåeliga ideal de utsätts för.

Jaja, ta nu inte det här som ett politiskt inlägg och tolka det inte som om jag hatar män eller menar att killar alltid har det så jäkla lätt heller eller att det bara är deras fel att världen är utseendefixerad, jag har bara funderat på varför alla tjejer runt omkring mig mår så pissigt och är så överkänsliga  gällande just utseendet. Det här är en stark känsla jag haft länge och nu har jag försökt klä den i ord i hopp om att ngn här kanske känner igen sig i mina tankar. Kontentan är att jag tror jag hade varit mkt lyckligare om jag inte värdesatt sex så mkt i ett förhållande, jag vet att det finns kvinnor som inte har särskilt mkt intresse för det.  Men jag älskar sex och det är ett viktigt sätt för mig att visa kärlek på(ursäkta om det här är too much information). Jag tror jag har drabbats av en av de suraste ekvationerna: tjej, ful, värdesätter sex och har ett kopiöst behov av kärlek. Tråkigt för mig.

[Anonym]

Man ska vara bra i sängen och vara oskuld, se perfekt ut och vara osminkad.

Så tycker jag det känns iaf. Kraven är för höga på oss tjejer.


Jag hatar det och har blvit så djupt sårad många gånger.

[Anonym]

En grej skulle ju vara om ALLA tjejer gick emot denna hemska trend och började betee sig lika fritt som killar rent sexuellt.
Hälften av jordens befokning är väl kvinnor? Vi är många, tänk om alla slutade försöka leva upp till kraven om att se vackra ut för att bli bekräftade? Det är egentligen inte svårt, men jag tror inte att alla tjejer har insett hur illa det faktiskt är.
Sen är jag ju medveten om att i alla länder så går det inte, men där det går, så borde vi inte låta oss bli överkörda med oupplåliga krav. Varför blev det så här från början?


Ps. inget illa menat mot alla män nu så att ingen tar något på fel sätt.

[vilja]

Nu när vi ändå är inne på sex skulle jag vilja ställa en fråga till alla, både de bdd:are med förhållanden och de utan: Hur ser ni på det eventuella (högst troliga) sambandet mellan hur man upplever sitt utseende - sexlust? Går det att ha en sexuell relation med någon när man har den självbild man har som bdd:are? Vad är era erfarenheter?

Själv skulle jag ALDRIG - som du SpegelSpegel tog upp i ditt inlägg - vilja ha sex om jag inte kände mig fin, åtråvärd, i form osv. Vilket alltså inte är särskilt ofta. Är det så för er också? Killar? Tjejer?


Jag har i vissa korta perioder varit/känt mig sexuell, och varit sexuellt aktiv, men aldrig riktigt fattat grejen med det. Inte så att jag haft enbart dåliga erfarenheter och därav blivit avskräckt (eller det också visserligen, men jag har även haft mycket mycket bra upplevelser). Det är mer en känsla av att "jaha, det här var ju trevligt men jag skulle lika gärna kunna ta en joggingtur i skogen eller läsa en bra bok". Det skulle ge mig lika mycket om inte mer. Men det kanske ändrar sig när/om min självbild ändras?

Det här är dock inget jag lider av eller mår dåligt över - jag saknar inte en sexuell relation och skulle vara nöjd med ett förhållande där det räckte med att kramas, kanske pussas och hålla om varandra på natten. Barn vill jag också hemskt gärna ha så småningom, men det går säkert att lösa på något fiffigt sätt så den biten oroar jag mig inte heller över. Och träffar man "rätt" person är det ju möjligt att det blir en helt annan grej att ha sex.


Mitt största problem, som jag ser det, är dels att jag inte vill/vågar inleda förhållanden - där man förr eller senare tvingas visa sitt "riktiga" utseende - dels att jag har svårt för att bli kvar i ett förhållande om jag väl har något. DETTA däremot oroar jag mig mycket över.

Tidigare har det alltid (och då menar jag alltid) varit jag som avbrutit påbörjade relationer alt. gjort slut på redan etablerade sådana. Så har det varit ända sen lågstadiet, när man helt oskyldigt frågade chans på varandra och sen var ihop några dagar utan att det innebar något särskilt. Jag har och hade uppenbarligen redan då stora problem med att binda mig till en särskild person - tvivlar på att det är vad jag vill, får ångest över att behöva träffa/umgås med personen ifråga, vara nära den osv. Ibland kan jag sakna tvåsamheten, men när jag tänker på vad det innebär av krav och ofrihet känner jag bara NEJ, jag vill inte!

När jag diskuterade det här med min terapeut för något år sen, sa han att jag faktiskt skulle kunna välja att befinna mig någon annanstans på skalan (där längst ut åt ena hållet symboliserar en mer "oseriös" inställning till relationen ifråga, medan längst ut åt andra hållet står för en mycket allvarlig syn på densamma). Och kanske har han rätt i det. Får väl se om jag vågar försöka igen någon gång i framtiden.


Hoppas att någon mer vill dela med sig av sina erfarenheter, även om det handlar om så känsliga och personliga saker.

/vilja

[amav]

Jag tror inte att det går särskilt bra att generalisera över detta ämne. Det är lätt att börja se saker som "kvinnor tvingas till att vara sexiga" eller "män tvingas till att alltid vilja ha sex" osv.

Det finns helt enkelt dem som har en oproblematisk inställning till fysisk närhet, dom som inte har det, dom där emellan, dom som inte är intresserade av fysisk intimitet, dom som måste ha intimitet för att kunna vara sexuella etc.

Jag känner själv att jag haft ngnsorts sexuell driv (typ, "fan vilken soft jävla brud, vad jag vill ha henne!"), men att jag inte vetat vad det är att åtrå ngn förren jag verkligen blev dödsförälskad i hon jag lever med nu. Det verkar vara vanligt bland mina vänner, män och kvinnor. Det verkar också vara vanligt att ha en sorts "obekymrad" inställning, där vissa "ligger runt" lite hursomhelst men inte verkar få ut ngt direkt av det.

Jag tror faktiskt att det är så att de allra flesta av oss primärt är ute efter kärlek, och att sexualitet är en grej som kanske blir mer eller mindre problemfri först när man har kärleksbiten (förutsatt att man vågar vara ärlig i relationen, vågar ta upp ev. önskemål, tillkortakommanden, rädslor osv).


Sen tror jag att det är mkt viktigt att inse att om man tror sig kunna diagnosticeras med bdd så har man en mkt förvriden syn på vad det innebär att vara åtråvärd. Ta bara ett sånt exempel som att man kan börja tycka att en person är attraktiv först när man lärt känna att den personen har en mkt trevlig personlighet. Som bdd:are kanske man inte riktigt ser att det faktiskt kan förhålla sig så att ngn tycker att man är attraktiv, för man tror sig vara så motbjudande ful att ingen skulle kunna gilla en (trots att man kanske tycker att man har en soft personlighet om ngn skulle lära känna en).


/Amav

förresten: En bok som jag tycker beskriver en stor komplikation kring just sexualitet är "En riktig våldtäcksman" av Katarina Wennstam. Den är kanske inte helt allsidig, men lyckas ändå behärska problemet med svartvithet och politisk slagsida som skrifter/diskussioner kring ämnet mäns sexualitet ofta hamnar i. Ta bara en sådan sak att hon t.ex. nämner det faktum att våldtäcksmannen inte "får upp den" i de allra flesta överfallsvåldtäckter och sexuella övergrepp - det är ngt som enbart i sig totalt tar udden av myten om mäns ohejdbara sexuella drivkraft.

[Anonym]

Nu när vi ändå är inne på sex skulle jag vilja ställa en fråga till alla, både de bdd:are med förhållanden och de utan: Hur ser ni på det eventuella (högst troliga) sambandet mellan hur man upplever sitt utseende - sexlust? Går det att ha en sexuell relation med någon när man har den självbild man har som bdd:are? Vad är era erfarenheter?

Jag kan utan problem ha sex även om jag känner mig ful, tvärtom känner jag mig bekräftad istället. "Han vill ha mig" käns det ungefär.
Men sen är känslan efteråt inte lika kul, då är allt intressant över och han skiter i mig (ibland iaf), och då känner man sig bara tom och tänker att man aldrig ska ha sex igen för det slutar bara med att mn blir sårad. Iom det så börjar jag gbubbla på om jag inte var tillräckligt sexig osv.. Tills jag har sex igen, och så börjar det om..

[vilja]

Jag upplever ingen sådan press från killar som SpegelSpegel beskriver, att jag ska se ut på ett visst sätt för deras skull, krav på att jag ska vara "perfekt" osv. Och jag känner inte att min sexuella potens bedöms så fort jag visar mig ute. Jag anser inte heller att jag påverkas särskilt mycket av just medieidealet eller att det har något med min bdd att göra. Säkert är jag precis som de flesta till viss del hjärntvättad à la socialisation - jag menar, det är klart att man tar intryck av det man ser överallt omkring sig - men jag tycker mest att reklambudskapen är löjliga och tänker att jag med flit ska göra tvärtemot vad de uppmanar mig till, t ex inte raka benen, inte använda de klädesplagg eller accessoarer man "måste" ha, inte sminka mig eller använda push-up-bh (eller bh överhuvudtaget) osv.

Var mitt/mina ideal kommer ifrån vet jag inte riktigt (det ändrar sig dessutom ganska mycket hela tiden), men jag är rätt övertygad om att de krav jag ställer på mig själv avseende mitt utseende är krav som mestadels kommer inifrån. Idealen skapas i mitt eget huvud så att säga, genom att jag t ex tar intryck av folk jag möter på gatan och sedan jämför dem med hur jag själv ser ut, bestämmer mig för vad som är fint/fult och sedan försöker efterlikna det jag för tillfället ser som fint. Eller att jag tolkar min spegelbild på ett visst sätt, hakar upp mig på en viss detalj och bestämmer mig för att det måste förändras, och sedan gör allt för att uppnå den bild jag har i huvudet av hur jag vill att det ska se ut istället.

Huruvida killar/män tycker jag är sexig eller ej skiter jag egentligen fullständigt i. Jag vill bara inte se "fel" ut (konstig, uppseendeväckande, ful, störande..). Och det är alltså det jag - utifrån den uppfattning jag just för tillfället har - försöker undvika genom olika säkerhetsbeteenden, fix med håret, kläder etc. Jag tänker, att om jag bara uppnår mitt eget ideal så är det inga problem sen.

Men ju mer jag är ute, desto mer övertygas jag om att väl ute i verkligheten, i direktkontakten med andra människor, SÅ ÄR INTE UTSEENDET VIKTIGT! Inte på det sättet man som bdd:are tror iaf. Det märker jag genom att iaktta andra, personer i min omgivning, vanliga människor helt enkelt. Min dagliga slutsats blir ungefär: Det är vad man säger och gör, dvs. hur man beter sig mot andra människor, som betyder något i längden. Det är sådana saker jag själv minns, uppskattar och värdesätter hos andra - INTE deras eventuellt estetiskt tilltalande yttre.

På mitt jobb i hemtjänsten finns ett trettiotal helt vanliga kvinnor mellan 18 och 65 (de flesta är kanske i 40-60-årsåldern). Variationen på utseenden är självklart lika stor som antalet arbetskamrater, alla sitt eget unika utseende och långt ifrån alla är några "klassiska skönheter". Men vad spelar det för roll? Vilka av dem jag tycker bäst om har absolut inget att göra med hur de ser ut, och jag tror knappast deras utseende har något med att göra hur väl de bemöter våra vårdtagare eller hur bra de sköter sina arbetsuppgifter.

Tro nu inte att jag blundar för all den utseendefixering som faktiskt finns omkring oss, eller att jag hävdar att det inte spelar någon roll hur man ser ut - för det gör det ju faktiskt för de flesta, mer eller mindre. Det kan mycket väl vara avgörande för om man attraheras av någon eller inte osv. Men grejen är att vi är alla olika, och det är ofta andras små egenheter/karaktäristiska drag som man fastnar för och lär sig att tycka om eller rentav älska. Det är i alla fall min erfarenhet. Plus att det inte är "stillbilderna" man fastnar för, utan helheten (där även personligheten ingår).

[SpegelSpegel]

Jag känner själv att jag haft ngnsorts sexuell driv (typ, "fan vilken soft jävla brud, vad jag vill ha henne!"), men att jag inte vetat vad det är att åtrå ngn förren jag verkligen blev dödsförälskad i hon jag lever med nu. Det verkar vara vanligt bland mina vänner, män och kvinnor. Det verkar också vara vanligt att ha en sorts "obekymrad" inställning, där vissa "ligger runt" lite hursomhelst men inte verkar få ut ngt direkt av det.

Jag tror faktiskt att det är så att de allra flesta av oss primärt är ute efter kärlek, och att sexualitet är en grej som kanske blir mer eller mindre problemfri först när man har kärleksbiten (förutsatt att man vågar vara ärlig i relationen, vågar ta upp ev. önskemål, tillkortakommanden, rädslor osv).

 Vad jag menade:

Jag har också ett sexuellt driv som är frikopplat från mitt utseende och alla andra kontexter, alltså en spontan lust till sex som kommer inifrån mig, tankar och fantasier kring sex osv, har haft det så länge jag kan minnas.  Det tror jag alla människor som inte är asexuella har i olika grad. Men omsättandet av lusten i konkreta önskningar och fantasier har gjort mig olycklig därför att JAG tänder på att tillfredsställa en mans visuella önskningar.  Alltså att leva upp till bilden HAN har(eller jag tror att han har) av en "sexig" kvinna, eftersom det är det sätt på vilket jag av min kultur(eller om det helt enkelt är ren biologi) betingats till att leva ut min sexualitet. Vad jag menar är att  jag tror att kvinnor lever ut sin sexualitet, i den mån de verkligen har en lust till att ha sex, genom att skåda sig själva genom en manlig lins. Den kvinnliga rollen i sex går ut på att locka och fresta mannen  med hjälp av sin kropp och sitt utseende i så mkt högre grad än det motsatta, att mannen frestar kvinnan och mentalt gör en koppling mellan sin egen skönhet och sexuell duglighet.  Detta innebär alltså enligt mig att en kvinna som anses vara eller själv anser sig vara oattraktiv, OAVSETT om hon lever under press från män, väninnor eller media att se perfekt ut eller ej, blir oycklig OM hon har ett reellt behov av sex med män och en levande sexualitet, eftersom hon känner sig som en halv kvinna och sexuellt otillräcklig när hon känner att eller får höra att hennes kropp inte på ett adekvat sätt kan väcka sexuell lust hos en man, självklart förvärras situationen också om hon ständigt blir påmind genom media om att det finns tusentals mer sexuellt potenta kvinnor som skulle kunna ge hennes älskade en djupare sexuell tillfredställelse.

T ex är det så otroligt mkt vanligare att män som anser sig  vara riktigt oattraktiva ändå åtrår väldigt attraktiva kvinnor och t o m är sura och bittra över att dessa kvinnor inte vill ha sex med dem . Som om de vore totalt inkapabla att se saken från tjejens perspektiv och tänka tanken: "Om jag som är ful har rätt att åtrå endast utifrån utseende och endast tycka att de vackra duger, har inte då de vackra tjejerna rätt att göra samma sak? Hur skulle det kunna vara orättvist?" Har sett massor av sådana inlägg från besvikna killar på olika forum på internet,  inte minst bdd central, suttit bredvid och lyssnat på killkompisar som ansett sig själva vara fula men ändå upplevt sig orättvist behandlade av min allra snyggaste och bitchigaste tjejkompis när hon inte besvarat deras kärlek. Det verkar helt enkelt som om många män inte ens när de äcklas av sitt eget yttre kommer på tanken att de kunde sänka sina egna krav på kvinnors utseende. Som om sambandet mellan mäns sexualitet och kvinnors utseende vore ngnting så otroligt djupt rotat hos dem att de inte ifrågasätter sin "rätt" till skönhet, även om en tjej som anser sig vara ful i de flesta fall spontant hade gjort tankekopplingen ovan( hur kan man själv tycka att man är ful men ändå inte bara önska utan faktiskt förvänta sig eller tycka sig ha rätt att bli åtrådd av inte bara ngn ö h t, utan uttalat vackra människor?)

Det är DETTA jag är intresserad av, detta jag ville säga med mitt inlägg, att jag tror att mäns sexualitet och deras yttre INTE i deras egna huvuden är sammankopplat  på samma sätt som kvinnors är FÖR DEM SJÄLVA, och att jag tror att män drar ett mer direkt likhetstecken mellan fysiskt utseende och sexighet hos kvinnor än kvinnor gör hos män, märk väl att jag säger fysiskt utseende ö h t, ej perfektion eller ett ouppnåeligt ideal hos alla. Helt enkelt att det är jobbigt för en kvinna som känner sig djupt oattraktiv att veta att män tänder mer visuellt, att de tränats i detta sedan puberteten genom att iaktta, onanera till och i gäng kommentera vackra kvinnor, och att veta att det medel vår kultur, eller om vi har riktig otur vår biologi, tilldelat oss för att uttrycka vår sexualitet är utseendet på vår kropp, känslan av att skönhet hos kvinnor är likställt med potens hos män. Anledningen till att det upfattas som mkt värre att säga åt en kvinna att hon är oattraktiv eller kritisera hennes utseende än att göra detsamma mot en man. Killar kallar varandra tjockis, pikar varandra om utseendet och ger varandra öknamn på skoj osv, tjejer beter sig mer sällan så.  I media bashas Göran Persson för sin övervikt, man skämtar godmodigt om mäns fetma och flintskallighet mm, men kallar ngn Anna Book tjockis blir det ett ramaskri och folk anser det vara väldigt elakt och lågt. Varför då? För att alla vet att kvinnlighet och skönhet hänger ihop. Att kalla en kvinna ful eller dissa hennes yttre är att defeminisera henne och antyda att hon inte är en riktig kvinna. Alla debatter om tjejer och ideal handlar om att tjejer måste lära sig att tycka att de är "VACKRA SOM DE ÄR".  Varför måste varenda tjej ha rätt att få känna sig snygg även om media och killarna i klassen säger annorlunda, varför är det så förkrossande att känna sig ful eller bara inte särskilt vacker? Alla vet innerst inne varför det pjoskas så med kvinnors utseende. Att  som sexuell kvinna få höra att man "duger som man är" och inte att man är vacker och sexig är nog ungefär som för en man att bli klappad på huvudet och få höra att "det gör inget" efter att han inte lyckats få erektion eller fått tidig utlösning. Visst, det känns ju bra att ngn är snäll och förstående, men innerst inne önskar man ju att man hade kunnat prestera istället för att bli tröstad.

Amav, vet inte hur noga du läste mitt inlägg, men jag inte påstått ngnstans att mäns sexdrift är så ohejdbar att de därför struntar i att tänka på sitt utseende, jag påstår inte ens att män som grupp har högre sexdrift än kvinnor som grupp, bara att vår kultur uppfostrar oss till att bli sexobjekt och sexsubjekt, inte sexobjekt i meningen att vi blir reducerade till ett par tuttar och inte tas på allvar el liknande utan sexobjekt som i ngt som kan bedömas och göras saker med i sexuella sammanhang, ngt som iaktas i högre grad än är ett handlande, själv värderande jag. Män iakttar oss och de flesta av dem åtrår oss utifrån vad de ser, är de sexister värdesätter de oss utifrån det också, både sexuellt och som människor. Vi ser oss själva genom vad vi tror är mäns ögon och värdesätter oss själva sexuellt efter det. Jag anser att det orsakar lidande.

För övrigt håller jag verkligen med dig om att äkta kärlek och trygghet i en relation gör så otroligt mkt för hur trygg en människa vågar vara i sin sexualitet, och hur bra sexet blir. Skillnaden kan vara som natt och dag. Jag är själv tillsammans med en kille som jag älskar galet mkt och som får mig att känna mig åtrådd och uppskattad , vårt sex är helt otroligt, men tanken på att han ändå är man och troligen stimuleras av visuella intryck gör mig ofta nedstämd. Och det förstör mellan oss när jag visar svartsjuka eller misstror honom när han säger att han tycker att jag är vacker. Det känns omöjligt att komma ifrån tanken på att jag är kvinna och det ligger i kvinnors natur att kunna fresta män sexuellt med sin kropp, vilket gör mig till ett neutrum eftersom jag känner mig frånstötande istället, trots att min pojkvän motbevisar mig gång på gång genom att dras till mig sexuellt.

[amav]

SpegelSpegel
JAG tänder på att tillfredsställa en mans visuella önskningar.

Är det detta som är problemet alltså?


Ang. det jag skrev om mytens om "mäns ostoppbara sexualdrift" så var det alltså inte ngt jag skrev som vände sig direkt mot ngt du skrivit. Jag bara ville lyfta upp en grej, nämligen att det går att komplicera bilden av mäns sexualdrift (nämligen att den är varierande och till viss del eller totalt ogeneraliserbar).

/Amav

[SpegelSpegel]

SpegelSpegel
JAG tänder på att tillfredsställa en mans visuella önskningar.

Är det detta som är problemet alltså?

Bland annat. Andra delar av problemet:


att veta att män tänder mer visuellt, att de tränats i detta sedan puberteten genom att iaktta, onanera till och i gäng kommentera vackra kvinnor, och att veta att det medel vår kultur, eller om vi har riktig otur vår biologi, tilldelat oss för att uttrycka vår sexualitet är utseendet på vår kropp, känslan av att skönhet hos kvinnor är likställt med potens hos män.

vilket gör mig till ett neutrum eftersom jag känner mig frånstötande istället

En annan del av problemet för mig och troligen för många andra tjejer är ju just det här, appropå vad du skrev om att komplicera mäns sexualdrift, att vi inte VET hur det känns att vara man och ha en manlig sexdrift och inte har mkt mer att gå efter än vad vi ser i mäns beteenden, vad de säger till oss, vad media gör av manlig sexualitet och annat vagt. Om man är intresserad av manlig sexualitet är väl det naturliga att vända blicken mot den enorma porr- och utvikningsindustrin för att få svar på vad som tänder den genomsnittlige mannen. Det verkar ju faktiskt finnas en mer okomplicerad formula för att tända män, då erotik för kvinnor ju är ganska ickeexisterande, trots att min erfarenhet är att kvinnor generellt inte alls är ointresserade av sex. Det är väl kanske inte så konstigt att man som tjej blir nedstämd och undrar var i denna värld av flickaktiga men bystiga, kåta men undergivna, hårfria, luktfria, felfria och personlighetsfria solbrända köttstycken som från vårt perspektiv verkar befolka den manliga fantasivärlden, var i allt detta man som i och för sig väldigt älskande och hängiven men ändå på verkliga människors vis oglamorös och ofullkomlig flickvän passar in.

[amav]

SpegelSpegel

Kan inte svaret på frågan vara att, den endast i fantasin upplevda, sexualiteten är något helt eller delvis annat för de flesta?

Om vi t.ex. säger att pornografi endast vänder sig till män (vilket jag antar att du tycker iom att du säger att erotik för kvinnor är ganska ickeexisterande) så kommer frågan om de flesta snubbar i verkligheten skulle digga de scenarion som utspelar sig i ex.vis. porrfilmer. Jag tror inte att det är fallet för de flesta, men jag tror också att en del (en minoritet) tycker det är asgrymt.

Helt enkelt: Uttrycket för sexualtitet kan generellt vara något annat då den inte utlevs i verkliga situationer.


/Amav

[SpegelSpegel]

Kan inte svaret på frågan vara att, den endast i fantasin upplevda, sexualiteten är något helt eller delvis annat för de flesta?

Om vi t.ex. säger att pornografi endast vänder sig till män (vilket jag antar att du tycker iom att du säger att erotik för kvinnor är ganska ickeexisterande) så kommer frågan om de flesta snubbar i verkligheten skulle digga de scenarion som utspelar sig i ex.vis. porrfilmer. Jag tror inte att det är fallet för de flesta, men jag tror också att en del (en minoritet) tycker det är asgrymt.

Helt enkelt: Uttrycket för sexualtitet kan generellt vara något annat då den inte utlevs i verkliga situationer.

Givetvis är det möjligt att det finns en skillnad där. Det kan jag ju rimligen inte veta. Jag har själv fantiserat om saker jag inte hade vågat göra i verkligheten. Där emot har jag aldrig känt ett behov av att när jag är med ngn jag älskar och åtrår och som ger mig tillfredsställelse både emotionellt och sexuellt, att då mana fram bilder i fantasin eller se foton av män som för mig är mer spännande och direkt sexuellt laddade än min kille är. För mig finns inte ens ngt sådant som en direkt sexuellt laddad man som jag ö h t inte känner men ändå blir tänd av att se. Jag har fått intrycket av att killar inte verkar fungera på samma sätt. Jag har ofta sett att det här utgör ett problem i relationer mellan män och kvinnor. Gå in i det privata forumet och läs en tråd som heter "BDD och förhållanden" för ett bra exempel på den här problematiken.

Jag tror att många män i och för sig hade haft svårt att prestera i de ofta väldigt spontana och fåniga situationer som förekommer i t ex porrfilm. Där emot har jag aldrig ngnsin träffat en man som inte tänder på porrinspirerat sex, eller i princip exakt den form av sex som visas i porren. Min exkille visade till och med porr för för att lära mig hur han ville att jag skulle bete mig, men ändå dög det inte utan har hade tydligen ett behov av att stöta på och kommentera andra tjejer vad jag än gjorde för att6 tillfredsställa honom.

Jag säger inte att det är enbart dåligt med porrigt sex, jag tänder själv på det om jag känner mig trygg med ngn och vågar ge mig hän. Dock tyder väl det jag erfarit en del på att fantasin och verkligheten inte behöver ligga särskilt långt ifrån varandra. Men vad som gör mig olycklig är ju inte just handlingar och typer av sex el liknande, jag har inga problem med rå sexualitet utan romantik som så, vad som oroar mig är ju att min kille innerst inne kanske hade tänt så otroligt mkt mer på ngn 18-årig, jättesmal och perfekt brunbränd  silikontjej med perfekt hy. Jag är rädd att han inte tycker jag levererar det utseende han som man behöver för att känna sig sexuellt visuellt tillfredsställd, och att han känner att han behöver kompensera eller komplettera mig med tjejer som har det adekvata utseendet. Eller att tjejer runt omkring mig som är så otroligt mkt mer konventionellt vackra än jag spontant ska väcka en otroligt mkt större lust hos honom. Jag oroar mig alltså inte så mkt för att han inte älskar mig eller kommer att vara fysiskt otrogen, det som gnager mig är att jag känner mig sexuellt otillräcklig och som en halv kvinna, och att jag ständigt för signaler utifrån som säger att det är sant.

[nicole]

Vaa? Jag älskar att vara tjej! jag tänker på hur ful jag hade varit som kille.. bläää!!!!!

Jag är väldigt glad att jag får ha
långt hår
kunna använda hudvårdsprodukter, noppra ögonbryn
sminka över fula saker i ansiktet
kunna gå på ansiktsbehandlingar utan att känna mig "bögig" om jag vore kille.

Sen så skulle jag ALDRIG orkat träna så mycket för att få en vältränad kropp som killar gör. Jag är född lång och smal. Vill jag bli snyggare så äter jag bara mindre mat och mer frukt. Jättelätt!

[SpegelSpegel]

Vaa? Jag älskar att vara tjej! jag tänker på hur ful jag hade varit som kille.. bläää!!!!!

Jag är väldigt glad att jag får ha
långt hår
kunna använda hudvårdsprodukter, noppra ögonbryn
sminka över fula saker i ansiktet
kunna gå på ansiktsbehandlingar utan att känna mig "bögig" om jag vore kille


Jaha, vad bra för dig.



Sen så skulle jag ALDRIG orkat träna så mycket för att få en vältränad kropp som killar gör. Jag är född lång och smal. Vill jag bli snyggare så äter jag bara mindre mat och mer frukt. Jättelätt!


Men snälla, vem säger att en kille behöver vara vältränad? Jag känner inte en enda kille som ens går på gym, men har umgåtts med såna tidigare och av dem var det vissa som lätt byggde muskler och inte behövde träna så särskilt hårt, andra kämpade som idioter men det syntes ändå inte så särskilt mkt på dem. Precis som vissa tjejer ( och killar) är naturligt smala utan att träna och äta rätt, andra är naturligt kurviga eller har väldigt lätt att bli tjocka trots att de tränar och äter nyttigt.  Att säga att bara för att man är tjej är det lätt att hålla sig  jättesmal(nu är det inte alla som vill vara det, många tycker det är snyggare med bröst och höfter) är ungefär som att säga att "det är jättelätt att bli blond, man bara slutar färga håret", "det är jättelätt att få stora bröst, jag bara vaknade en morgon och hade C-kupa, vill jag bli ännu snyggare och ha D äter jag P-piller" eller ngt annat lika dumt.

Jag vet inte vad just ditt komplex är, men jag vet att många här på forumet har väldiga klomplex över att de känner sig för tjocka. Om vi nu ponerar att du har komplex för hyn, hade du tyckt det var så jävla fräscht om folk hade skrivit och skrytit om att det är är skitenkelt för dem att att få perfekt hy och därför borde vara lätt för dig också, bara att sluta äta skräpmat och börja tvätta sig?

[Anonym]

SpegelSpegel, mycket bra skrivet. Tänkte själv skriva det men du han före