Finns några ideer?

[Jimmys mamma]

Är det någon som har ideer om hur man kan ändra sitt sätt att se på sin fulhet? Just nu tycker jag det bara skrivs om olika hudpreparat och skönhetsoperationer. Jag menar inte att ni ska sluta hjälpa varandra, men jag vill veta hur ni jobbar med er insida också. Själv försöker jag varje dag stå framför spegeln och säga att jag är vacker, jag duger och att jag älskar mig själv, på så sätt ska jag skapa automatiska positiva tankar om mig själv. Det borde funka, för det går ju att göra så med negativa tankar. Har faktiskt testat det förut, sa till mig själv ofta att jag inte tyckte om en viss produkt att äta, som jag faktiskt gillade, nu har det blivit så att jag känner avsmak för den produkten, skulle aldrig stoppa den i min mun. Inte riktigt samma sak som att försöka med tankar om mig själv, men det borde iallafall funka, värt att prova ändå. Det måste kunna gå att lura och styra om hjärnans tolkningar, hellre att jag går den vägen än att i resten av mitt liv försöka kämpa med det yttre. Vi hörs!

[Malins mamma]

Är det någon som har ideer om hur man kan ändra sitt sätt att se på sin fulhet?

Som jag har förstått det: Det funkar inte att ändra sitt sätt att se på sitt utseende, inte heller att ändra sitt utseende.
För att se sitt utseende på ett annat sätt måste man gå en "omväg". Genom att ändra sina felaktiga tankar och uppfattningar tar man bort BDD-filtret som förvränger det man ser. Och resultatet blir att man ser sitt utseende på ett helt annat sätt.

Just nu tycker jag det bara skrivs om olika hudpreparat och skönhetsoperationer.

Ja, tyvärr. På BDDCentral flyttas inlägg om hudproblem och andra sätt att förbättra sitt utseende till "Off-topic"-sektionen.
Att komma tillrätta med sin hy och sitt utseende är inte detsamma som att komma tillrätta med sin BDD.
Det är som att lacka om bilen när motorn är trasig.

Jimmys mamma, det känns mycket bra att läsa dina inlägg!    

Mvh Malins mamma

[Anonym]

Är det ändå inte väldigt individuellt hur man upplever sig ha dålig hud eller ej? Det som inte är det värsta för en annan är det för den andre osv.

[Malins mamma]

Det är troligen en del av er som undrar varför det skulle vara fel att ge varandra råd och tipsa om bra hudprodukter.
Det är egentligen inget fel med det om det inte vore så att ni lider av BDD, vilket de flesta av er antagligen gör.

Som ni vet så är grunden till BDD två uppfattningar, den ena är att man är ful (har dålig hy) och den andra att det är väldigt viktigt att man ser bra ut (att man har en bra hy).

Det självklara reaktionen för BDD-drabbade är att man vill rätta till det förstnämnda, att få ett bättre utseende (hy). Det är fullt förståeligt.

Problemet är bara att det inte hjälper i längden, ett ännu större problem är att det faktiskt kan hjälpa ett litet tag, för då blir man helt övertygad om att det är ens utseende som är orsaken till ens lidande och att det är det som måste åtgärdas.

Resultatet av att försöka få ett bättre utseende är att man blir fast i ett evigt sökande efter att hitta ett mirakelmedel som gör ens hy perfekt för all framtid, att göra den ena skönhetsoperationen efter den andra eller att i timmar göra sig iordning med smink, frisyr och kläder för att dölja, kamouflera eller rätta till det "fula".

Men eftersom det "fula" man ser är förvrängt så kan man aldrig, mer än möjligen för ett litet tag, få till det utseende man vill ha.
 
Resultatet av det är tex att man blir rädd för att se sig i spegeln eller att man jämt och ständigt måste kolla sig i speglar och andra reflekterande ytor, att man måste tänka efter i vilken vinkel eller vilket ljus andra ser en, att man inte vill vara med på foton, att man inte orkar med att träffa vänner, att man slutar att göra saker man gillar, att man börjar isolera sig osv.

Kort sagt:
1. Man ser sig själv som ful.
2. Man försöker få ett bättre utseende.
3. Det lyckas inte (i ens egna ögon).
4. Livet blir ett lidande.

Om man däremot genom att läsa och lära sig hur BDD fungerar så vet man att det inte är lönt att fortsätta med att förbättra sitt utseende för det kommer ändå aldrig att lyckas. Då vet man också, att hur otroligt det än låter, att det är den andra uppfattningen man måste ta itu med för att kunna bli frisk. Alltså att ta reda på om det verkligen är sant att det är väldigt viktigt att ha ett bra utseende.

Eftersom ni har BDD så har er hjärna fått en massa information om att ett bra utseende faktiskt är jätteviktigt. Tex:
*Att ens föräldrar varit orättvisa, inte brytt sig eller varit elaka (om jag hade varit sötare skulle de inte behandlat mig så).
*Att man blivit mobbad i skolan pga sitt utseende (om jag hade haft en finare näsa skulle de ha varit snälla mot mig).
*Att man aldrig har varit tillsammans med nån (alla som ser bra ut har kille/tjej, om jag hade sett bra ut skulle jag också haft det).
*Att killen/tjejen gjorde slut (hans/hennes nya partner ser mycket bättre ut än jag).
*Att expediten inte var lika trevlig mot mig som hon var mot föregående kund (om jag hade sett bättre ut skulle hon ha varit trevligare).
*Att killen jag mötte såg så äcklad ut (om jag inte hade haft acne skulle han inte ha sett så äcklad ut).
*Att mina kompisar inte vill ha med mig ut längre (om jag hade sett bättre ut skulle jag ha varit mer populär).

Sammantaget verkar det alltså som att nästan hela ens liv och lycka hänger på vilket utseende man har. Men är det verkligen så? Är alla slutsatser man dragit (som jag har skrivit inom parentes) riktiga? Kan det finnas någon annan orsak till vissa händelser än ens utseende eller kan man tolka vissa händelser på ett annat sätt?

Andra orsaker till att hjärnan har fått informationen att ens utseende är väldigt viktigt är:
*Att man ägnar så mycket tid  och lägger så mycket energi på att kontrollera sitt utseende, jämföra sitt utseende med andras, leta efter information om hur man får ett bättre utseende och att "fixa till" sitt utseende.
* Att man lägger ut så mycket pengar för att få ett bättre utseende.

Om man är övertygad om att nånting är väldigt viktigt så kommer hjärnan att skicka ut signaler om det hela tiden. Det är därför "tankarna på utseendet" upptar så stor del av BDD-drabbades tillvaro. Det som gör det hela ännu värre är att man tar de påträngande tankarna som ytterligare ett bevis för att ens utseende är viktigt.

För att återknyta till det jag började med så bidrar letandet efter bra hudpreparat till att öka "viktigheten" av hur man (ens hy) ser ut och det förvärrar alltså BDD:n.

Hoppas att någon förstår vad jag menar......

Mvh Malins mamma

[Insatiable]

Själv försöker jag varje dag stå framför spegeln och säga att jag är vacker

Prövat det, men jag blir bara så äcklad och arg att jag slår mig själv rätt i ansiktet. Very normal.. ehh..

[Jimmys mamma]

Man måste fortsätta fast det känns helfel, det kan ta ett längre tag. Fortsätt iallafall, vad har du att förlora?