Fast i svarta kläder

[Broken]

Någon mer än jag som lider av BDD och som samtidigt är fast i mönstret att tycka att dem bara passar i svara kläder? Jag använder alltid svart. Kan vissa dagar ha typ jeans men svara kläder uppåt.. tycker jag ser konstig ut i andra färger. Mitt ansikte blir liksom "osynligt" brevid andra färger. Rätt jobbigt. Nog för att jag tycker svart är en stilfull färg.. men vill kunna ha färg!

[SpegelSpegel]

Använder mkt svart...inbillar mig nog mest att man inte drar blickar till sig och att svarta kläder inte skriker "titta på mig!" som färgglada gör. Det symboliserar lite "jag är nedtonad och dyster och vill vara i fred" eftersom sorgekläder är svarta. Inger respekt och skapar distans. Och så säger folk att man ser smalare ut i svart . Det är även en "intellektuell" färg tycker jag, som motsats till yta och glättighet, och jag vill bli bedömd efter mitt intellekt hellre än ytan.

[Synthesized]

Jag använder nästan enbart svarta kläder. För något år sedan vågade jag aldrig klä mig i andra färger, men det kan i undantagsfall ske nu.

Egentligen började det med att jag helt enkelt var överförtjust i färgen och tyckte/tycker att svarta kläder för det mesta ser bäst ut. Jag kan numera vilja använda lite andra färger, men ofta vågar jag inte det. Om jag har t.ex en t-shirt i någon färg så måste resten av min klädsel vara helsvart.

Jag tycker om färgen svart. Men det är alltså inte bara därför jag går svartklädd.
Det känns som att jag kan smälta in i "ingenting" och gömma mig i mina svarta kläder, medan färger framhäver mig och mitt fula yttre. Ett extremt snyggt färgglatt plagg blir äckligt fult på mig och jag blir själv ännu fulare än vad jag redan är.

[vinterglas]

Hej ni!
Hmm, få se, för 2-3 år sedan hade jag nästan bara stora svarta kläder, ville dölja mig, försvinna, utplåna mig.
Trodde också att jag syndes mindre i svart, och att det slankade till mig som var tjock ansåg jag.

Jag inser idag hur befängd den idéen var. Jag var knappast tjock, hade en helt okej kropp, precis som idag.

Jag kände av någon gång då på den tiden, att vafan, jag kan inte springa runt i svart och dölja mig hela livet.
Och sen på våren började jag att köpa kläder i mer färgglada toner, inte skrika men mer färg.
Idag använder jag de mesta färger som finns.

DEt var ingen lätt övergång, men insikten om att jag inte ville ha det så, och att jag inte tänkte vänta på något som kanske inte kom så fick jag ta tag i det.

Jag älskar svart, det är en dramatisk färg, och jag är lite överdramatisk till läggning, kanske beroende på all min fantasi.

Nåväl, jag är nöjd med hur det är idag. Känner mig som att jag faktiskt lever, vågar vara vad jag är, och synas.

Även om det finns värre perioder....

[Anonym]

Svart är en bra färg att klä sig i om man mår dåligt

[Anonym]

forts ....någon dag tycker att det inte drar blickarna till sig som  tex en röd eller rosa tröja, men egentligen är det ganska löjligt av mig att tänka så

[rosebud]

Har länge klätt mig i svart tills ganska nyligen då jag insåg att jag mår bättre psykiskt av färger....

Men detvar oerhört svårt och jag har tagit det i etapper

tex köpte jag en vinröd kappa och kände mig mycket osäker på den men alla sa att det var rätt färg för mig...

Det krävdes en hel del för att sätta på sig den och visa sig ute kan jag säga...

Men jag tvingade mig själv och nu så bär jag den utan problem...

Många har svårare att känna igen mig nu när jag börjat med att klä mig annorlunda!!

[Anonym]

Klär mig oftas i svart känner mig smalare och osynligare i då. Har jag andra färger på mig så känns det som jag säger se på mig och det vill jag absolute inte.

[vinterglas]

rosebud

(: härligt, vet hur det känns, både hur det är innan, och sedan efteråt.

jag tyckjer det är en oerhörd känsla att kunan gå runt i det mesta, men visst, jag går helst runt i lugna färger, även om många säger att jag passar i rött.

Numera gillar jag mest grönt (åt det mörka hållet), brunt, vitt, ("mjuk") rosa, om man kan beskirva något så , svart och typ en ilsken lila färg som jag har på en tröja jag köpte nyligen.

[Broken]

Man får ju alltid kommentarer att man har svart jämt. Fast jag trivs i det. Kanske kan jag inte skilja på OM jag trivs i det ELLER om jag gömmer mig. Kanske är en kombination?
På sommarend å man är sommarbrun och fräschare och kan gömma sig bakom solglasögonen då använder jag oftare färg. fast bara kanske typ neråt och svart uppåt eller tvärtom. Skulle ALDRIG ha helt i färg..

[vinterglas]

Jag vill ha ett par svarta jeans, tyckre det är assnyggt.
blir för mycket färg med blåa :/

gilalr tröjor i flesta färger, och enklare att kombinera till svart

[Broken]

jojoplaneten

Jag har typ alltid svart. Och tänker inte fokusera så mycket på att försöka ha färg osv. utan bli frisk först. eller ja, komma ifrån att förstöra huden i ansiktet så jag kan se normal ut, utan att vara sönder riven i ansiktet..
sen hoppas jag att kunna använda lite färg fram över! jobbar på det

[vinterglas]

Broken

Nä, men det där med färgen har ju kommit över mig nu, så jag tänker inte på det längre.
Ja, att sluta pilla och förstöra huden är mitt största fokus.

Jag kan INTE förstå varför jag gör det, det är så förbannat jävla ologiskt.
men det är väl hela sjukdomen BDD... men ändå!

det går nog bra

[Broken]

jojoplaneten

Jag med.. blir sååå arg på mig själv! *grrrah*
men ska väl gå, någon gång

[vinterglas]

Broken

mm, usch dålig dag idag :/