Kan BDD och social fobi försvinna abrupt vid kärlek?

[Styrbjörn]

Hej alla!

Jag har en fråga angående BDD: kan en BBD:are bli bättre eller t o m helt fri från BDD-tankarna om den blir kär? Jag har BDD samt social fobi, men upplevde allt som i princip bortblåst när jag blev kär i och tillsammans med en kvinna för ca ett år sedan. Jag lovar, i en handvändning försvann BDD-tankarna samt den sociala fobin genom hennes kärlek.

Nu tog relationen tyvärr skut för några veckor sedan och som ett brev på posten har mina BDD-tankar och sociala komit tillbsks rejält på denna korta tid. Kan det verkligen vara så enkelt att BDD:n och den sociala fobin kan "komma och gå" så här hastigt beronde på kärlek/bekräftelse?

Vad tror ni?

[Antipod]

Nej, jag tror absolut inte att det är så enkelt.
Om BDDn plötsligt skulle försvinna bara för att man har en partner så är min spontana reaktion att det handlade om dåligt självförtroende/självkänsla och bekräftelsebehov, inte BDD.

För min egen del så har mitt mentala tillstånd försämrats och varit ytterst labilt när jag befunnit mig i ett förhållande.

[CyanideCupcake]

Jag tenderar att hålla med Yvette. Visst kan bekräftelse och kärlek göra att man känner sig tryggare som person, men BDD är inte så enkelt som dålig självkänsla - det är det så många inte förstår. Jag vet många som är singlar just för att deras BDD gör att de inte klarar av att vara i ett förhållande med allt som det innebär; oro för ljus/vinklar, timslånga morgonrutiner, ånngest, tvångshandlingar, sexuella situationer, etcetera etcetera. Har du fått en diagnos?

[Styrbjörn]

Nej, jag tror absolut inte att det är så enkelt.
Om BDDn plötsligt skulle försvinna bara för att man har en partner så är min spontana reaktion att det handlade om dåligt självförtroende/självkänsla och bekräftelsebehov, inte BDD.

För min egen del så har mitt mentala tillstånd försämrats och varit ytterst labilt när jag befunnit mig i ett förhållande.

Jag upplever att jag har varit mer fri från mina tankar om mitt utseende när jag har varit i ett förhållande. Tror att jag lättare accepterar mig själv när jag märker att någon annan gör det. På tal om självförtroende/självkänsla: har någon med BDD detta?

Jag tenderar att hålla med Yvette. Visst kan bekräftelse och kärlek göra att man känner sig tryggare som person, men BDD är inte så enkelt som dålig självkänsla - det är det så många inte förstår. Jag vet många som är singlar just för att deras BDD gör att de inte klarar av att vara i ett förhållande med allt som det innebär; oro för ljus/vinklar, timslånga morgonrutiner, ånngest, tvångshandlingar, sexuella situationer, etcetera etcetera. Har du fått en diagnos?

Nej, jag har inte fått diagnosen BDD, men en psykolog hade funderingar angående detta och mig. Känner igen allt du skriver om ljus, vinklar, ångest m m - men jag blir mindre upptagen av detta tänkande när jag är i en relation där jag upplever kärlek.

Tack så mycket för era svar!

[Antipod]

Jag upplever att jag har varit mer fri från mina tankar om mitt utseende när jag har varit i ett förhållande. Tror att jag lättare accepterar mig själv när jag märker att någon annan gör det. På tal om självförtroende/självkänsla: har någon med BDD detta?

Självkänsla anser jag mig ha, men självförtroendet är det sämre ställt med.
Jag har svårt att genomföra saker, får lätt prestationsångest, har ett enormt behov av att känna mig duktig och är livrädd för att misslyckas och väljer gärna därför att underprestera för att inte göra saker värre, för att lyckas hålla mig inom ''godkända ramar''. Sikta för högt och du faller pladask, tänker jag ofta till mig själv. Bättre att ligga kvar här på mitten någonstans och vara allmänt duglig och kanske få en liten klapp på ryggen.

Däremot har jag inga problem med att berömma och uppskatta mig själv för den jag är på insidan, och jag är mycket sällan rädd för att bli avvisad för min personlighet eller att ''inte räcka till''.

Nej, jag har inte fått diagnosen BDD, men en psykolog hade funderingar angående detta och mig.

First off: Grattis till att ha träffat en psykolog som känner till BDD. De verkar då sannerligen inte finnas i överflöd. Men vad jag undrar är varför detta inte följdes upp, om nu psykologen hade funderingar?

[Ann Onym]

Jag tror snarare att det blir jobbigare med bdd:n när man har ett förhållande.
Men det kan ju vara lika hemskt att känna sig motbjudande så fort man blir ensam...
Däremot kan du absolut ha perioder i livet - trots att man har bdd, som man känner sig friskare.

[Synthesized]

Intensiviteten i BDD kan ju variera under olika perioder av olika anledningar, för mig alla fall. Ett helt år, som du slapp den, låter iofs förvånansvärt. Fast jag vet inte, det är säkert inte omöjligt, alla funkar ju olika. Jag vet själv att jag absolut i början av ett förhållande brukar hamna i nån skevt obrytt tillstånd, inte direkt så att jag är nöjd med mig själv men däremot är jag mer "borta". Ju längre in i förhållandet, i takt med att känslor blir mer befästa och jag börjar hamna mer och mer i beroendeställning till personen, blir jag räddare och osäkrare och BDD och borderline som jag också har börjar träda fram mer och mer. Jag har också periodvis senaste åren kunnat vara tillfälligt fri från socialfobiska grejer. Men när jag hamnar i det är jag nästan överdrivet "orädd". Sen slår det om, och jag får hjärtklappning bara av att betala i kassan.

[Styrbjörn]

First off: Grattis till att ha träffat en psykolog som känner till BDD. De verkar då sannerligen inte finnas i överflöd. Men vad jag undrar är varför detta inte följdes upp, om nu psykologen hade funderingar?

Jag vet faktiskt inte varför detta följdes upp mer. Kanske berodde det på att jag hade svårt att prata om mina problem, jag vet inte.

Jag tror snarare att det blir jobbigare med bdd:n när man har ett förhållande.
Men det kan ju vara lika hemskt att känna sig motbjudande så fort man blir ensam...
Däremot kan du absolut ha perioder i livet - trots att man har bdd, som man känner sig friskare.

Förstår inte varför BDD:n skulle bli värre när man får positiv bekräftelse från någon annan, d v s ens partner? Däremot skulle jag kunna förstå om ens BDD blev värre om någon bekräftade den negativa självbild man bär på, d v s att någon kommenterade ens utseende negativt.

Intensiviteten i BDD kan ju variera under olika perioder av olika anledningar, för mig alla fall. Ett helt år, som du slapp den, låter iofs förvånansvärt. Fast jag vet inte, det är säkert inte omöjligt, alla funkar ju olika. Jag vet själv att jag absolut i början av ett förhållande brukar hamna i nån skevt obrytt tillstånd, inte direkt så att jag är nöjd med mig själv men däremot är jag mer "borta". Ju längre in i förhållandet, i takt med att känslor blir mer befästa och jag börjar hamna mer och mer i beroendeställning till personen, blir jag räddare och osäkrare och BDD och borderline som jag också har börjar träda fram mer och mer. Jag har också periodvis senaste åren kunnat vara tillfälligt fri från socialfobiska grejer. Men när jag hamnar i det är jag nästan överdrivet "orädd". Sen slår det om, och jag får hjärtklappning bara av att betala i kassan.

Känner delvis igen mig i vad du skriver, att intensiteten i BDD:n kan växla i perioder. För mig är det alltid en bra period när jag blir förälskad.

Tack för era svar!

[CyanideCupcake]

Förstår inte varför BDD:n skulle bli värre när man får positiv bekräftelse från någon annan, d v s ens partner? Däremot skulle jag kunna förstå om ens BDD blev värre om någon bekräftade den negativa självbild man bär på, d v s att någon kommenterade ens utseende negativt.

BDD:n kan bli värre även vid positiv bekräftelse av många orsaker; bland annat för att BDD:are ofta hittar på "ursäkter" till varför en komplimang de fått inte gills. "Ljuset var dimmat i rummet så de såg inte hur ehmsk jag egentligen ser ut", "sminket var på men de skulle bara veta hur jag ser ut osminkad", "de ville bara vara snälla", "han var sarkastisk", etcetera, etcetera. Och OM personen i fråga skulle tro på en komplimang, skapar det ofta press inför nästa gång; då man känner att man måste se lika bra ut även den gången. Det är därför BDD inte kan botas med komplimanger - vilket människor tyvärr ofta tror -och det är det som skiljer BDD från vanligt dåligt självförtroende.