Sommar = Mer ångest

[Havsdoft]

Japp, så var den här igen, sommaren med värmen och solen *suck*
På hösten och vintern trivs jag bäst, dels för att det inte är så många soltimmar och dels för att det är kallt, man kan ta på sig en massa kläder och gömma sig så gott det går, halsduken är klart bäst! Den kan man gömma halva ansiktet med när det är snö och kallt.
Men nu är det ljust för många timmar på dygnet och alla människor ser mer glada ut än vad dom gör på vintern, vilket leder till att jag blir mer påmind om mitt tillstånd, att jag inte är glad och går runt och njuter av värmen..alltså jag blir påmind om hur onormal jag är, hur lite jag passar in.

Och det som är värst, ångesten blir värre än vanligt! Jag känner mig så stressad på sommaren, det känns som att man ska göra mer saker på sommaren.
Och då får jag press och med pressen kommer ångesten.
Det räcker att jag är ute o går och ser en lättklädd tjej, då kan jag nästan bryta ihop helt, måste gå hem och slänga mig i sängen och gråta.
Alla tjejer ser så frächa ut nu, sommarklädda och gyllenbrun färg börjar synas.
Och då får jag sån panik! Jag kan inte gå i linnen!? Jag kan inte gå i en kort kjol?!
Och dom behöver inte ens sminka sig så mycket. Men jag måste kladda på så mycket för att dölja min hy, så i värmen så smälter ju för fan sminket på mig?! Och hur ser man ut då, jo ännu fulare!
Fan va jag hatar sommaren!?
Och så ska man planera så mycket på sommaren, nära och kära har ju semester. Men jag kan ju inte planera in nåt, för tänk om jag är jätte ful den dagen, då kan ju inte jag följa med.
Alla tror att man är helt dum i huvudet som inte vill följa med på t ex en båtutflykt, till stranden, grillfester osv.
Man hade gjort vad som helst för att klara av att åka till havet o få svalka sig en het sommardag, men då måste man visa sig osminkad, så det går inte, så med andra ord stannar man hemma.
Och på nåt sätt så det mer okej på hösten och vintern att sitta inne och kolla på film, att hålla sig hemma, även folk som gillar att vara ute på roliga saker jämt, tycker att det kan kännas skönt och mysigt. Men på sommaren så är det nästan som synd att stänga inne sig?! Det är ett brott!
- Men herregud har du inte vart ute i det fina vädret nåt idag?
- Har du inte vart ute i solen idag?
- Har du inte hittat på nåt ute i det vackra vädret?

Osv osv...

Som att man inte själv är medveten om att man hållt sig inne, som att man inte redan mår piss för att man inte kan vara ute och göra roliga saker som alla andra?!
Det är klart att alla ska påkeka det för en, varför inte trycka ner henne mer!  

Så sommaren och jag är inte direkt goda vänner *ler snett*

Så dom dagar det är blåsigt och regnigt ute så är inte min ångest lika stor, för då känns det mer okej att stanna inne. Inga som är på en och klagar att man inte lämnat lägenheten.


// Från en som älskar när solen gömmt sig bakom moln

[Marty]

Ja, vad säger man? Precis så känner jag också.

[Havsdoft]

Det är det som är så otroligt bra med denna sidan, för första gången på 10 år så känner jag mig inte ensam!!

[Karolajn]

Gillar inte sommaren jag heller. Regniga sommardagar är det bästa som finns. Då kan man hålla sej inne med gott samvete, och man vet att ingen annan kan vara ute och ha det skönt i solen hell?r. För visst är det väl så, att man mår ännu dåligare när man vet hur mysigt alla andra har det där ute på grillfesten, eller på stranden, eller i båten? Så känner jag i alla fall. Avundsjuka för att inte jag oxå kan vara normal och ha en massa vänner och gå på mysiga grillfester. Kan inte jag så ska ingen annan heller kunna...

[Marty]

Jo, jag håller med ... igen

Man får hoppas att det för med sig något gott att kunna samspråka med andra människor som känner likadant som en själv. Det gäller dock att man gör det på rätt sätt. Att man försöker stötta varandra istället för att det blir någon form av grupp-depression. Det skulle ju i sådana fall bara bli värre.

Eller för att knycka ett bibliskt citat:
"Om en blind man leder en annan blind så faller båda i gropen."

Men jag tror ändå, och hoppas, att det bara är positivt med den här sidan och forumet.

[Marty]

Ovanstående inlägg var menat till Havsdoft...

Men jag håller med Karolajn också.

[Havsdoft]

Ja, tyvärr så får man svårt att kunna glädjas åt andras lycka där, man vill helst att det ska vara dåliga dagar hela sommaren så att alla måste stanna inne som jag *skäms*
För man mår så dåligt när man hör när alla pratar om vad dom ska göra eller gjort ute i solen.

[Havsdoft]

Till Marty:  
Ja, vi får hoppas att vi alla gör det på rätt sätt så det inte blir tvärtom *ler*

Men jag tror på oss alla här *ler igen*

Många har nog bra tips och råd att kunna ge varandra, byta erfarenheter osv.

[SpegelSpegel]

Känner igen mig så sjukt mycket i det här...och ingen har förståelse för att man verkligen är skräckslagen och tror istället att man är tråkig och sur och stel...har precis gjort mig ovän med min kompis, som vill ha filmkväll med övernattning. Men jag kan bara tänka på hur det blir imorgon, när jag vaknar upp och hon ser perfekt ut och jag visar mitt fula nylle och mitt risiga hår som det  egentligen ser ut, och att jag inte kommer att kunna kolla i och sminka mig vid min vanliga spegel och kan därför inte ha någon kontroll över mitt utseende,  för att inte tala om alla timmar jag kommer att bli tvungen att gå på stan bland alla gloende människor för att det går så få bussar till hålan där jag bor. Bara en sån enkel sak känns omöjlig idag, för jag känner mig så jävla äcklig, men hur ska jag få henne att förstå? *suck'

[Anonym]

Ja, ush, vad sommaren är jobbig! Jag minns förra årets sommar med fasa, då jag varken badade eller solade en enda gång, utan istället satt i hopkrupen på mitt rum med världens största ångest och vill bara en enda sak: Dö!

Samtidigt så blir jag arg när jag täker på det, arg på mej själv för att jag låter utseendet styra precis allting, arg på världen och dess männsikor med alla ideal och krav. Nu är det snart sommar igen, och jag vill inte ha en till helvetes sommar, men varför ska det vara så svårt att bryta den onda cirkeln?

[Vyssan]

Hej alla!

Klockrent skrivet Havsdoft, precis så är det!
ALLA är så fina och ostylade på sommaren och ALLA vill sitta på utecaféer och ALLA är snygga!

Som sagt, hur göööör man för att bryta cirkeln??

[Havsdoft]

Till Spegel Spegel:

Känner igen det där oxå, jag kunde aldrig sova över hos kompisar, inte för att jag kan det nu heller, men nu är det aldrig aktuellt, träffar ju aldrig mina kompisar längre.

Du skriver: Hur ska jag få henne att förstå?
Ja du, det enda du kan göra det är att vara så rak och ärlig som möjligt och säga precis hur det är, ge henne en chans, hon kanske kan ha förståelse för dig.
Men jag vet hur svårt det är, jag har ju ljugit för alla i 10 år.
Men nu har jag äntligen börjat prata lite med nära o kära om mina problem.
Så kan jag så kan du *ler*
Lycka till!

[Havsdoft]

Till Anonym:

Ledsen att höra att du har det precis som jag.
Hur mina dagar ska bli avgörs alltid efter tiden framför spegeln på morgonen, bryter jag ihop pga att jag tycker jag har ful och äcklig hud så klarar jag inte lämna lägenheten.
Tycker jag att det gick hyfsat bra att sminka över huden, så att jag blev mindre ful, då klarar jag lämna lägenheten.
Så det är verkligen som du säger att utseendet styr allt!
Och hur man ska bryta denna cirkeln, den enda lösning jag har i mitt huvud jämt, det är att bli snygg och ha en fin hy! Det är speciellt huden jag är fokuserad på, så har det vart i 10 år nu.
Fick jag en stor finne, kunde jag inte gå till skolan på 2 veckor ibland.
Så det här med att bryta cirkeln, det är nåt vi alla måste göra!!
Frågan är bara hur?!!!

[Havsdoft]

Till Vyssan:

Hu ja!! Utecaféer!! Tror jag aldrig suttit ute på en sån....bara att gå förbi är en pina, det gäller att man har blicken framåt och inte kikar dit, men jag kan för det mesta inte låta bli att kolla dit, nästan som att man vill bli pinad av alla snygga människor som sitter och skrattar med alla sina vänner och har jätte kul utan att ha en tanke på sina utseenden.
Tänk om man nån dag är en av dom *hoppas*

[Vyssan]

Hej Hafsdoft!

Det hoppas jag oxå, alltså jag kan sitta på dem, men då måste de uppfylla vissa krav.
De får inte ligga utmed en gågata (vilket de flesta gör), jag måste sitta i ett hörn så jag inte har några människor bakom ryggen och gärna i en annan stad när jag inte känner ngn. Och när man nu väl fått ned ändan efter mkt om och men, kan man ju inte slappna av och njuta. Man är alldeles för medveten om sin egen existens och det gör ju att man börjar svettas och vill gå därifrån.
Mina vänner förstår ingenting för jag plötsligt reser mig och säger att jag vill gå, NU på en gång!

Låter kanske fånigt, men det känns ju för tusan som om ALLA glor på just mig, även om det finns massa andra människor där! Mitt fula, skabbiga jag!!
Varför är det så?


Vill oxå "bara vara" och känna mig trygg.
Vi har ju bara ett liv....