Va bra att du har nån att prata med som du gillar! Dock är det ganska viktigt (om du vill bli frisk/må bättre) VAD ni pratar om när du träffar henne. Att sätta upp mål för behandlingen är en bra idé.
Som du kanske vet så är BDD en tankesjukdom, inte ett utseendeproblem. Därför är det viktigt att ni går igenom vad du
tänker i olika situationer och att ni sen undersöker mycket noga (man ska bli sin egen vetenskapsman som Dr Claiborn skrev) om dina tankar är sanna eller om du kan ha missförstått, feltolkat eller på annat sätt har fått fel uppfattning om tex utseendets betydelse, vad andra tänker och tycker osv.
Du verkar vara en av många som fått BDD pga komplimanger (det finns förstås även andra bidragande faktorer). Alltså pga att många tyckte att du hade jättefina ögon så fick du uppfattningen att andra tycker att det är väldigt viktigt hur dina ögon ser ut. Det gjorde att du blev extremt uppmärksam på dem, du kände kanske ett krav på att leva upp till det du trodde var andras förväntningar, du drog kanske slutsatsen att det var tack vare dina fina ögon som folk gillade dig och att om de "blev fula" så skulle du inte vara lika omtyckt? Och vad hände? Just det, dina ögon "blev fula". Inte pga att de ändrades på nåt vis utan pga två andra saker.
1: Allt det som våra ögon ser går genom ett sk filter i hjärnan. Det filtret består bla av våra tankar, uppfattningar, förväntningar och tidigare erfarenheter och beskrivs som att man ser genom BDD-glasögon och det gör att det man fokuserar på blir förvrängt på ett eller annat sätt. Hjärnan förvränger det som ögonen ser. (Därav alla "monsterbeskrivningar" av BDD-drabbade som egentligen ser helt vanliga ut.)
2: Om man tittar/stirrar på något, vad som helst, tillräckligt länge så börjar det se konstigt ut.
om jag kommer se annorlunda ut om jag blir av med BDD till slut.
När du blir av med BDD och inte längre har kvar de tankar och uppfattningar som förvrängde din självbild så kommer du att se ditt utseende på ett annat sätt än du gör nu, men ditt egentliga utseende förändras ju inte.
Några råd:
De metoder och ritualer du utför för att kunna se dig i spegeln är sk säkerhetsbeteenden som håller dig kvar i sjukdomen, försök att minska på dom så mycket du kan.
Ju mer tid, energi och pengar man lägger på sitt utseende desto värre blir BDDn. (Att BDDn blir värre innebär att man ser sitt utseende/sitt BDD-fokus som ännu "fulare" och att man känner ännu större hopplöshet.)
Tro inte på den fula bilden du ser. Tänk på att det är en falsk bild. Försök att inte reagera på den genom att bli upprörd, orolig eller ledsen, det förstärker bara BDDns makt. Tänk typ: "Det är min sjukdom som gör detta, jag vägrar låta mig luras, jag bryr mig inte."
Tro inte på dina (obehagliga) tankar och lita inte på dina (obehagliga) känslor, de visar också fel. Försök att ifrågasätta och undersöka tankarna istället.
Det är jättebra att du har en sån positiv framtidssyn, att du tror på att du kan bli bättre. Håll fast vid det!
