hej! sthlmaren
kommer ihåg när jag mådde som sämst, då visste jag ännu inte om att det jag kände var en sjukdom, en etablerad diagnos (BDD). jag kände mig väldigt ensam och konstig. jag ville bara ta livet av mig. jag ville verkligen att mina problem skulle tas på allvar och att vårdpersonal och andra skulle hålla med mig om att jag verkligen var FUL. om någon sagt till mig då att jag faktiskt kunde ha BDD, att det fanns andra som kände likadant. vet inte riktigt hur jag skulle reagerat, kanske hade jag till en början bara avfärdat det - varför skulle det jag kände vara en sjukdom - jag är ju verkligen ful på riktigt.
men sedan kanske jag skulle ta det till mig om jag fick läsa lite information om det och kanske t.o.m. läsa andra personers berättelser. men detta förutsätter givetvis att man är i sådant tillstånd att man kan tillgodogöra sig sådan information. det var inte jag i början. då ville jag inte leva!
men om någon VERKLIGEN hade lyssnat istället för att avfärda det hela som en psykos och att jag hade gjort en höna av en fjäder. jag då hade jag kanske handlat annorlunda. om ngn hade lyssnat istället för att skicka hem mig med massa medicin..farlig medicin när man mår dåligt. då kanske jag inte tagit överdos eller skurit mig.
ALLT JAG VILLE VAR ATT NGN SKULLE LYSSNA
om ingen lyssnar eller tar ens problem på allvar, då känner man heller inget förtroende.
SÅ ATT LYSSNA PÅ DIN FLICKVÄN ÄR A OCH O.
det räcker att lyssna, du behöver inte säga så mkt, kanske kan du visa lite material här från sidan. det finns under länkar. intervjuer med Malin, Helen och mig (Mattias).
då kommer förtroendet att komma och din flickvän kommer antagligen att öppna sig lite mer och våga prata. våga prata om det som är svårt. det bästa vore om hon också kunde få kontakt med en psykiater (läkare med specialistkompetens inom psykiatri) eller psykolog, helst en kognitivt beteende terapeutiskt (KBT) - utbildad psykolog med erfarenhet av BDD. tyvärr är det inte så många psykologer som kan det här med bdd, så man kan få nöja sig med det näst bästa alternativet - en OCD - utbildad psykolog. OCD = tvångssyndrom, en diagnos närbesläktad med BDD. inte heller alla läkare känner till BDD. men ta då med den info du hittat här på sidan och visa.
du skall helst inte hjälpa din flickvän genom att delta i hennes BDD-beteenden. t.ex upprepade ggr svara på hennes ev frågor om hur hon ser ut. detta kan istället förvärra hennes sjukdom. jag vet att det kan vara svårt att motstå, speciellt när du ser att hon lider (och du är hennes pojkvän), men försök iaf att inte svara. säg istället att hennes frågebeteende är en del av hennes sjukdom och att det inte hjälper att svara.
har ingen partner just för tillfället
men om jag hade haft en, så hade jag velat ha ngn som bryr sig om mig fastän jag har mina problem. nån som älskar mig för den jag är. samtidigt ska man nog (som anhörig) vara lite försiktig med att hjälpa sin älskade med allt. hur mkt man älskar personen. risken finns annars att den BDD-drabbade isolerar sig ännu mer eller att man som anhörig dras med i dennes beteenden, man kan även bli utnyttjad (även om den BDD-drabbade inte medvetet avser det). men självklart kan man när partnern mår dåligt, hjälpa till med dennes hushållssysslor o.dyl. just då kan partnern ha fullt upp med att må bra.
annars försök och få ut din flickvän utomhus, så att hon inte isolerar sig (om hon nu har det problemet). hitta på ngn kul aktivitet. kanske behöver ni inte vara på platser med jättemkt folk, då detta kan vara ett problem för någon med BDD. bara att ta sig ut är en prestation i sig. kontakt med andra är jätteviktigt, om det så bara är över internet. visa henne denna sidan.
/hälsningar Mattias
