Komplimanger har ingen effekt...

[Peter_19]

Jag brukar få komplimanger för mitt utseende, ibland väldigt mycket, men det spelar tydligen ingen roll.
Jag har fått komplimanger för många olika saker i mitt utseende, men jag har en irriterande tendens att ignorera dem.
Visst, jag tar åt mig i några minuter, men sen förtränger jag dem, och börjar älta mitt utseende än en gång.
Det är otroligt tröttsamt, men det allra jobbigaste är nog att jag samtidigt lägger minsta lilla tecken på kritik på minnet, och rågranskar det.

[Anonym]

allra jobbigaste är nog att jag samtidigt lägger minsta lilla tecken på kritik på minnet, och rågranskar det.

håller med precis så gör jag med när någon säger något dåligt om mitt utseende. Jag ifrågasätter det aldrig utan tror på allt någon säger som är dåligt med mitt utseende.

[vinterglas]

Ännu ett par jämlikar här alltså :]

Jag brukar också få komplimanger, ibland mycket, beroende på situation och så.
visst blir man glad och så, men sedan får jag bara massa ångest och måste se mig i spegeln och panikar och håller på.

Komplimangerna gör mig bara ännu mer angelägen om att vara söt...

[Peter_19]

Komplimangerna gör mig bara ännu mer angelägen om att vara söt...

Föräldrarna håller hela tiden på; "men Peter, du är ju skitsnygg, du måste bara tro på dig själv mera!", och ibland hör jag från andra håll att jag har gjort betydligt bättre intryck än vad jag har trott, tjejer som har stirrat utan att jag har märkt det osv.
Men det spelar liksom ingen roll, jag tar det ändå aldrig på allvar.

[vinterglas]

Peter_19

Har också hört i efterhand att killar tittat massor på mig, men liksom då blir jag bara generad och usch.
spelar ingen roll.

[Synthesized]

Om folk tittar mycket på mig tolkar jag det alltid som något negativt, som att personen stirrar för att jag är ful.

Men jag är likadan angående att jag "glömmer" bort komplimanger, medan all kritik etsar sig fast i min hjärna och så upprepar jag dem tiotusen gånger om. Hjärntvättar mig själv. Komplimangerna är som aldrig uttalade. När jag minns en komplimang tänker jag bara "personen såg fel, jag lyckades lura honom/henne" eller "han/hon ville vara snäll" eller "han/hon ljög".

Men jag blir glad en kort stund, precis när jag får komplimangen. Sedan avtar lyckan när jag "inser" att personen inte menade det.

Inte för att jag får komplimanger så ofta, men de gånger det händer så gör jag på det viset..

De gånger jag faktiskt tar åt mig av en komplimang och inte bara avfärdar det som att personen inte talade sanning är när t.ex en helt okänd människa säger att jag är vacker. Det har hänt två gånger i mitt liv och jag blev smickrad. Också ibland när jag fått höra av någon att nån annan har sagt att jag är söt, då har jag också blivit glad. För jag har tänkt "wow, den här gången var det inte jag som 'tvingade' fram det, det var någon som bara helt spontant sa det!". Men även i dessa fall har jag efteråt letat förklaringar till att det trots allt inte var sant, typ "japp, jag lyckades lura honom/henne, skulle han/hon känna mig bättre och veta precis hur jag ser ut skulle han/hon ändra uppfattning" eller "han/hon hade tråkigt och ville jävlas med mig, för egentligen tyckte han/hon att jag var skitful".

[vinterglas]

Jag har nog aldrig fått dirkt negativa kommentarer, eller det är väl typ två sådär som jag reagerat på. men annars har det nog bara varit positivt.

men jag upplever alltldi att jag i så fall lyckats lura personerna i fråga på något sätt.... så vad spelar det för rolll vad de säger? jag ser ju vad djag ser...

[Malins mamma]

Syntesized, det är just så det går till, den som har BDD tar inte åt sig det positiva men förstärker det negativa. Det är en av orsakerna till att man bibehåller övertygelsen om att man är ful.

Komplimanger är en form av bekräftelse som ger en tillfällig lättnad men som inte är bra i längden, därför att det förstärker uppfattningen att utseendet är viktigt = förvärrar BDDn.

Mvh Malins mamma

[Synthesized]

Fast jag har sällan upplevt att komplimanger förvärrar min BDD... Bara att det i de flesta fall inte har någon större verkan, över huvud taget. Men när jag inte får en komplimang på länge känns det tomt och jag mår dåligt, tänker att jag är ful för att jag aldrig får positiv respons på mitt utseende. Och andra sidan är ju lyckan bara tillfällig när någon ger mig en komplimang... Jag tycker i alla fall inte att det har blivit sämre, snarare oförändrat. De enda tillfällena då jag får mer ångest och BDDn förvärras är väl om någon som enbart sett fotografier av mig ger en komplimang.

[vinterglas]

Synthesized

känner igen mig, kan att, jaha vad är det för fel på mig nu eftersom jag itne får några kommentarer alls?

Angeånde fotona och det! det är hemskt, när folk säger Gud vad vacker du är, vad söt du är, och blabla, när de inte ens sett en irl, :/
känner mig så grymt äcklig och ful och kass då. har verligen lyckats lura dom då, även om jag aldrig retuschar bilder ellr liknande.

[Anonym]

hmmm..komplimanger har ingen effekt, men gör det någon skillnad om inte ens utseende kommenteras överhuvet taget? Skulle det vara det bästa egentligen? Jag tror nog det själv, men är nog tyvärr svårt att uppnå i verkligheten.

[vinterglas]

Jo alltså, om INGEN fick kommentarer skulle det nog väl vara bra. men om andra får och jag ingen alls, oavsett positivt/negativ så känner jag mig osynlig. och då blir det värre. för då har jag ju itne lyckats bli söt

[Anonym]

sanera världen från komplimanger alltså

[vinterglas]

japp, man kan alltid försöka

[rosebud]

Jag brukar vara duktig på att ge komplimanger men kan inte ta emot...Det liksom knyter sig i mig när nån säger något positivt...

Är övertygad om att de ljuger...varför de nu skulle lägga ner energi på det... suck själv ger jag ju inte komplimanger som inte är ärligt menade så varför skulle andra göra det?

Men jag antar att det hör till Bdd bilden...

Nästa gång ska jag försöka vara mer uppmärksam på min reaktion