ja jag tror också att jag kan kontrollera utseendet, det kan man till viss del, man duschar för att vara och se fräsch ut, man kan sminka sig för att se lite piggare ut,piffa upp sig lite, vilket gör att man mår bättre, och hur man mår kan påverka ens yttre, jag har tillexempel mörka ringar under ögonen och är "hålig under ögonen , för jag mår så dåligt och har så mycket ångest och problem, jag sover INTE dåligt, alla frågar -hur sover du om nätterna? men det är för ångesten, men det döljer jag nu med hjälp av foundation-

puss på dig foundation, det är att fejka, men det är ju inte som att plastik operera sig,det är bara en fin hy som jag får som jag faktiskt HADE tidigare
kroppen behöver absolut frisk luft och D-vitamin från solen som du säger
jag tycker det låter som du har mycket problem med psykiska hälsan, och det är ju inte ditt fel att du är "sjuk"
skulle du kunna välja skulle du väl välja att vara frisk och kunna duscha och kunna gå ut en promenad om du nu vill det,
du dömer dig själv nu när att du är sjuk, det är inte bra, du rår ju inte för det
Diademflicka, du behöver hjälp, du har fastnat i ett tankemönster som du nog behöver hjälp med att ta dig ur
jag känner igen mig mycket i det du skriver, jag kan bara säga att för mig handlar det om att distrahera mig från traumatiska minnen, allt detta skit som jag håller på med, skadar mig, stressar, tröstäter godis, borstade inte tänderna för tandborsten blev smutsig då, och har renlighets tvång, jag tvättar mig om händerna efter varje minsta lilla grej, jag har fem hårvårds produkter, imorgon ska jag köpa ännu en hårstylinggrej, allt är för att hindra minnen som jag inte kan hantera att komma upp, jag kan inte hantera dem, när jag blev av med mitt hudproblem så låg jag och spydde mest hela tiden jag höll på att dö,för jag fick ingen näring i mig jag spydde av stark ångest , hudproblemet hade distraherat mig från verkligheten, jag hade det som jag tänkte på dag och natt, nu fanns det inte mer och jag var ju överlycklig, men överrumplades då av gammal borträngd ångest, jag vet än idag inte om hudproblemet fanns eller inte, men det låter ju logiskt att hjärnan hittade på det för att få mig att överleva helt enkelt, för nu lever jag varje dag i skräck jag mår illa när jag äter och ibland tynar jag bort för jag kan inte äta,
vad jag menar är att det kanske är så för dig också
du är inte sämre eller dåligare än nån annan människa, det är du inte!