Att identifiera bdd-tankar

[Malins mamma]

Hej!
Du skriver att problemen blir värre när du tänker på det. Det är just så det går till.
Om vi tar det som du skrev som exempel så är det kanske såhär:

Du tittar dej i spegeln eller nån kommer och pratar med dej.
 
Du tänker: "Jag har en äcklig hy, jag kommer att rodna om jag säger nåt, alla kommer att märka hur hemsk min hy är, de kommer att se hur osäker jag är och tycka att jag är dum, mesig och ful."

Dessa tankar leder till att du känner ångest och rädsla, du skäms och du blir ledsen.

Det är alltså dina tankar som orsakar hur du känner dej. För att ändra på detta så måste du ändra dina tankar.

Att tänka på sin hy som äcklig är en nedvärderande bedömning, försök vara objektiv.
Ta inte ut nåt i förskott, du kanske kommer att rodna eller du kanske INTE kommer att rodna.
Om du har BDD så tycker du troligen att din hy är hemskare än vad andra tycker.
Tänk efter hur du själv tänker, gillar du bara personer som har ett helt perfekt utseende? Finns det några andra egenskaper som är värdefulla?
 
Såhär kan du tänka istället: "Jag upplever min hy som ganska röd och känslig men pga bddn så överdriver jag troligen betydelsen av detta. Skulle jag rodna nångång så gör det mej inte till nån sämre människa. Folk bryr sig mera om hur jag ÄR än hur jag ser ut."

Ps. Jag vet förstås inte om allt dethär passar in på dej, det är som sagt ett exempel men hur som helst:
"Varför hålla fast vid tankar som får dej att må dåligt?"

Att du tvingade din familj att erkänna att du har en röd och känslig hy visar hur oerhört starka bdd-tankarna kan vara. Bddn gör allt för att få dej att tro på att det är nåt fel på ditt utseende. Kom ihåg att bdd-tankarna alltid har FEL, lika fel som alla andra tvångstankar.

MVH / Malins mamma

[Insatiable]

Jag känner igen mig i det mesta, men inte det där om att vara söt. Jag har nog aldrig i mitt liv fått höra att jag är söt. Och jag har inte fått höra att jag är vacker. En gång var det en kille på en community som sa att jag såg bra ut, men ingen annan har någonsin sagt det tidigare så jag tror inte på det. Och hur som helst var den bilden i dåligt ljus & lite redigerad.

I dagsläget skulle jag aldrig i mitt liv lägga ut bilder av mig själv på Internet. Hellre dog jag. Jag tror inte att jag har BDD, eftersom jag är ful på riktigt. BDD beskrivs ju ofta som en sjukdom där personen är vacker men inte kan inse det, åtminstone i flera artiklar som jag läst. I en artikel på msn stod det "fin men olycklig". Det kändes så himla missvisande. Vadå fin men olycklig? Jag har en enda gång i mitt liv fått höra att jag ser bra ut, och det var av en anonym snubbe på Internet som kommenterade en mörk, redigerad bild! Däremot har jag fått höra att jag är ful. Alltså stämmer ju inte beskrivningen av BDD på mig.

Å andra sidan, brukar jag tänka, handlar det kanske mer om hur jag hanterar mitt utseende? Man kanske kan ha BDD trots att man är ful? Det finns ju människor som tycker/får höra att de är fula men ändå lyckas leva ett normalt liv. Eftersom jag inte klarar det, eftersom jag inte bara kan rycka på axlarna & säga "okej, jag är ful, so what, jag har väl lika stor rätt att leva som någon annan!", kanske jag är sjuk trots allt?

Det är så svårt att slitas mellan dessa tankar. Ibland är det som om man är två personer på samma gång. Som om det sitter en djävul på den ena axeln & en ängel på den andra.

[Anonym]

Det där var den bästa sammanfattningen på hur det är att ha BDD. Jag tänker visa den för mina föräldrar så att dom förstår.

[sophie]

herregud, det var bland det bästa jag har läst.

[vinterglas]

Det här hade jag inte läst förut... men jösses vad tydligt det förklarade hela händelseförloppet.

[Malins mamma]

Kul att ni tog fram den här tråden igen. Det är nu mer än 2½ år sen jag skrev detta och då var jag inte lika insatt i sjukdomen och dess behandlig som jag är nu. Det är en sak jag vill ändra på i det jag skrev.

Att känna igen BDD-tankarna är viktigt för att sen kunna ta nästa steg mot ett tillfrisknande. Då ska man ifrågasätta varje BDD-tanke man har och förändra dom till positiva tankar istället.

Det är många som menar att man ska tänka positivt och upprepa bra saker för sig själv för att bla få ett bättre självförtroende. Jag har faktiskt ingen aning om det fungerar i verkligheten och det är säkert mycket bättre än att upprepa negativa saker, men enl Dr C så kan positiva tankar vara lika mycket fel som negativa tankar.

Det man ska sträva efter är att förändra BDD-tankarna till realistiska tankar istället. Alltså att man söker bevis för om det man tror är sant eller inte. Och att i de fall det inte går att ta reda på (som tex vad andra tänker) så ska man istället tänka en alternativ tanke som berör samma sak (tex "jag kan inte veta vad andra tänker eftersom det är omöjligt att läsa andras tankar").

Insatiable:

Vadå fin men olycklig? Jag har en enda gång i mitt liv fått höra att jag ser bra ut, och det var av en anonym snubbe på Internet som kommenterade en mörk, redigerad bild! Däremot har jag fått höra att jag är ful. Alltså stämmer ju inte beskrivningen av BDD på mig.

1. Vad som är fint eller fult är alltid en åsikt som kan variera från person till person. Inte nåt faktum.

2. Beskrivningen av BDD säger inget om utseendet förutom att BDD-drabbade upplever sig som fula. BDD är en tanke-sjukdom.

Jojo:

Det här hade jag inte läst förut...

Nej det skrevs nog ett år innan du blev medlem.

Tack för era kommentarer!!  /Malins mamma

[nackskott]

Det man ska sträva efter är att förändra BDD-tankarna till realistiska tankar istället. Alltså att man söker bevis för om det man tror är sant eller inte.

Personligen så är jag livrädd för bevis, jag vill inte veta om att hela världen tycker att jag borde vinna en guldmedalj i fulhet. Och om det visar sig att man har tillräckligt mycket resultat för en fällande dom, blir tankarna realistiska och acceptabla då?

[Malins mamma]

Hej Mia!

Personligen så är jag livrädd för bevis

Som BDD-drabbad så har man hur mycket "bevis" som helst på att man är "ful". Meningen är att undersöka om "bevisen" verkligen håller.

Lite exempel:

1. Jag ser det själv i spegeln.
2. Det är flera som har sagt att jag är ful. Ingen/bara en eller två har sagt att jag är fin och det var när jag inte hade nån finne/var jättemycket sminkad/mitt hår för en gångs skull var perfekt/det var halvmörkt/när han inte såg mig i profil/osv.
3. Han såg äcklad ut när vi möttes.
4. Hon tänkte att jag såg ut som ett ufo.
5. Jag vet att de helst hade sett att jag inte var med pga min fulhet.
6. De skrattade åt mina små bröst.
7. Tom jag sjäv mår illa när jag tittar i spegeln, det gör säkert alla andra också.
8. Alla andra ser bättre ut än jag, även de som är fula.
9. Att ingen hör av sig och vill ha mig med beror på mitt utseende.
10. Hästen ryggade tillbaka när jag kom, han tyckte jag såg ut som ett monster.
11. Om jag hade sett bättre ut skulle jag ha haft både pojkvän och en massa kompisar.
12. Expediten tyckte inte ens att jag var värd att bli lika bra betjänad som de snygga.

Ja, listan kan antagligen göras hur lång som helst. Men är det verkligen några riktiga bevis?? Nej, långt därifrån.

Och om det visar sig att man har tillräckligt mycket resultat för en fällande dom, blir tankarna realistiska och acceptabla då?

Ja, om du kan visa på riktiga resultat som visar att hela världen, eller iaf alla du känner tycker att du borde vinna en guldmedalj i fulhet. Kan du det? Kan du ge ett enda riktigt bevis på att du är ful?

Mvh Malins mamma

[nackskott]

10. Hästen ryggade tillbaka när jag kom, han tyckte jag såg ut som ett monster.

Där kunde jag inte låta bli att skratta. Jag trodde att jag var den enda som tänkt så förut

Ja, om du kan visa på riktiga resultat som visar att hela världen, eller iaf alla du känner tycker att du borde vinna en guldmedalj i fulhet. Kan du det? Kan du ge ett enda riktigt bevis på att du är ful?

Men om bevisen verkligen håller och mer därtill, om alla jag känner verkligen skäms över att synas med mig ute, övergår det då från typiskt bdd-tänkande till självinsikt? Ren realism? Att ha båda fötterna på jorden? Är det då helt okej och förstående att må skitdåligt över sitt utseende? Om man ska sträva efter realism, ska fula människor helt enkelt accepetera sin plats och inte tro att man är något man inte är?

Mvh
Mia

[Malins mamma]

10. Hästen ryggade tillbaka när jag kom, han tyckte jag såg ut som ett monster.
Där kunde jag inte låta bli att skratta. Jag trodde att jag var den enda som tänkt så förut

Nej du är inte ensam om att tolka tom djurs beteende som en reaktion på den "fulhet" man upplever sig ha.
Men är det ett riktigt bevis? Är det ens rimligt att tänka sig att djur skulle bry sig om och lägga märke till hur en människa ser ut, och reagera på om man har finnar, ärr eller rynkor, eller om man har assymetriska ögonbryn, mellanrum mellan tänderna eller stora öron?

Men om bevisen verkligen håller och mer därtill, om alla jag känner verkligen skäms över att synas med mig ute,

Jag måste fråga igen, vilka bevis har du för att så är fallet? Jag skulle väldigt gärna vilja att du svarar på den frågan.

övergår det då från typiskt bdd-tänkande till självinsikt? Ren realism? Att ha båda fötterna på jorden? Är det då helt okej och förstående att må skitdåligt över sitt utseende?

Nej varför skulle man må skitdåligt över sitt utseende? De allra flesta människor har saker i sitt utseende som de tycker är fult eller som de inte är nöjda med, men de allra flesta (ca 98%) mår bra/rätt så bra ändå.  

ska fula människor helt enkelt accepetera sin plats

Vad menar du med att acceptera sin plats? Tycker du att "fula" ska behandlas annorlunda än "snygga"? Att de inte ska ha samma möjligheter och rättigheter att få leva ett normalt liv som alla andra?
Jag har iaf sett massor med människor ... mig sjäv inberäknad ... som inte ser ut som typ Angelina Jolie och Brad Pitt, ändå lever de ett normalt liv med jobb, man/fru och barn. De går och handlar i affären, de går på krogen, de åker utomlands, de är på stranden, de träffar släkt och vänner osv. Deras utseende har inte hindrat dom från att leva som de vill.

och inte tro att man är något man inte är?

Är man sitt utseende? Nej, utseendet är bara en liten del av ens person.
Måste man tro att man har ett perfekt utseende för att tycka att man är en okej person?
Finns det någon du gillar som inte är helt "perfekt"?
Tycker du automatiskt om alla som "ser bra ut"?
Börjar du hata och undvika en person om den får nån finne eller om vinden rufsar till en "perfekt" frisyr.

Jag hoppas alla inser att det inte är så det funkar.

Frågan är egentligen inte om man är ful eller ej. När man lider av BDD är man helt övertygad om att man är "ful", många är också övertygade om att alla andra BDD:are inbillar sig sin fulhet men att man själv är ett undantag, att man själv är den enda som verkligen har både linjer/stor näsa/känslig hy/acne/whatever och BDD. Alternativt att man bara är "ful" och inte alls lider av BDD.

BDD är en sjukdom som orsakar stort lidande pga de uppfattningar och tankar man har om sig själv och sin omvärld.

Mvh Malins mamma

[nackskott]

Men är det ett riktigt bevis? Är det ens rimligt att tänka sig att djur skulle bry sig om och lägga märke till hur en människa ser ut,

Nej, jag antar att det är långt ifrån ett bevis. Men jag får ändå för mig att min katt stirrar på mig konstigt och undrar vad jag är för en konstigt art egentligen, varför jag inte ser ut som alla andra andra människor han ser

Jag måste fråga igen, vilka bevis har du för att så är fallet? Jag skulle väldigt gärna vilja att du svarar på den frågan.

Grejen är nog den att jag inte är ute så mycket efter att få bevis. Jag vill inte höra, för min egen överlevnads skull och för att jag redan vet att jag ser hemsk ut. Jag har inte BDD, utan min hud är helt skrämmande förstörd på riktigt. Och det är alla duktiga på att kommentera också.

Vad menar du med att acceptera sin plats? Tycker du att "fula" ska behandlas annorlunda än "snygga"? Att de inte ska ha samma möjligheter och rättigheter att få leva ett normalt liv som alla andra?

Nej absolut inte. Men det är så världen funkar, tyvärr. Jag får inte ta någon plats, jag får aldrig nånsin tro att jag har samma förutsättningar som en snygg människa, jag ska veta och acceptera att mitt värde är mindre än mina snygga vänners. En typisk hierarki.
Vissa människor kanske klarar av och accepterar eller är starka nog att leva efter reglerna och har en möjlighet att ändå leva ett normalt liv, men jag står inte ut.

Måste man tro att man har ett perfekt utseende för att tycka att man är en okej person?

Det är nog enklare att visa att man är en okej person om man är nöjd med sitt utseende. Då menar jag att man kan vara öppnare, gladare och fokusera mer på sin omgivning än sig själv. Inte ha utseendet som ett handikapp.
Det har jag till och med hört en ickebdd-kille säga, att han hellre pratar med snygga tjejer för att dom brukar vara mycket mer utåtriktade.
Det är nog lättare att själv tycka man är en okej person också, för personligen hatar jag den tråkiga, självfixerade, egoistiska, bittra, inåtvända människa jag blivit.

Mvh
Mia

[amav]

Mia skrev:

Grejen är nog den att jag inte är ute så mycket efter att få bevis. Jag vill inte höra, för min egen överlevnads skull och för att jag redan vet att jag ser hemsk ut.

Jag förstår att du är rädd för att få bevis på att du är ful, och jag förstår sannerligen oviljan att i fri vilja gå ut och samla in dylika bevis. Det är utmaningen med KBT - att våga gå ut och exponera sig för möjligheten att få bevis för sina farhågor.

Men, jag har två kommentarer:


1. Hur kan du vara så bombsäker på att du kommer få bevis om din universala fulhet om du skulle föresätta dig att gå ut och pröva tankar och beteenden i verkligheten? Vad talar egentligen för att det är så stor risk för att du ska få dessa domedagsbevis du är så rädd att få?


2. Kontentan i det du säger är att du inte har några som helst bevis för att någon tycker att du är ful, eller?

Hur kan du då med utgångspunkt från din egen upplevelse av ditt utseende med sådan visshet dra slutsatsen att ditt liv med nödvändighet måste vara begränsat?

Tänk om det är så att en sådan hierarki du talar om verkligen finns, men att du i din brist på bevis inte fattar att du inte är på stegens nedersta trappsteg utan istället på ex.vis. den högsta?

Och, är du säker på att det verkligen är så att alla i denna värld lever efter denna påståda hierarki?

Vad skulle det innebära för dig om du verkligen inte hade detta hudproblem/denna universala fulhet som du anser dig besitta? Vad skulle det innebära för dig om det fanns människor som inte lever i en sådan ful-snygg-hierarki?


/Amav

[Anonym]

Känner igen mig helt, om att läsa om acne och sedan hitta hit m.m

[Malins mamma]

Jag instämmer helt med Amavs inlägg. (Tack Amav!!!   )

Mia, såg du att jag skrev:

BDD är en sjukdom som orsakar stort lidande pga de uppfattningar och tankar man har om sig själv och sin omvärld.

Har du nångång funderat över vilka tankar och uppfattningar du har som orsakar ditt lidande?

En uppfattning är att du är ful, men vad jag kan se så finns det inga riktiga bevis för det. Bara dina egna tolkningar av människors ... och djurs ... miner, gester och uttalanden, din egen syn på dig själv ... som är förvrängd av BDD:n, dina egna tankar och dina egna känslor.

Tänk på att man som BDD:are:

1. Har en förvrängd syn på sitt eget och andras utseende. (Man ser sig själv som "fulare" än man "är" och andra som "snyggare" än de "är". Har konstaterats i tester.)

2. Tolkar saker så att de stämmer överens med det man själv tror.
(Man tar inte åt sig eller ens lägger märke till positiva saker, man tar åt sig och upprepar för sig själv negativa saker, man tolkar neutrala saker som negativ kritik riktad mot ens utseende.)

3. Tar sina känslor som ett bevis för att det man tror är sant. (Man mår illa av sin spegelbild och tror att det bevisar att man ser "äcklig" ut.)

4. Tror att om man tänker en sak så är det sant för att man tänkte det. (Man tänker: "De skrattade åt mina fula hy" och sen tror man att det var det de skrattade åt.)

En annan uppfattning är det som du skrev:

Men det är så världen funkar, tyvärr. Jag får inte ta någon plats, jag får aldrig nånsin tro att jag har samma förutsättningar som en snygg människa, jag ska veta och acceptera att mitt värde är mindre än mina snygga vänners.

Den här uppfattningen + uppfattningen att du är ful får dig att känna dig mindre värd än andra, eller hur. Men tänk om det inte är som du tror. Tänk om du har dragit felaktiga slutsatser.
Vore det inte värt att testa även om du är rädd för resultatet?

Vissa människor kanske klarar av och accepterar eller är starka nog att leva efter reglerna och har en möjlighet att ändå leva ett normalt liv, men jag står inte ut.

Att vissa människor klarar av och accepterar sitt "inte så fina utseende" beror inte på att de är starka eller nåt sånt.
Det beror på att de inte lider av BDD. De har alltså inte uppfattningen att utseendet är avgörande för vad de kan göra eller inte och de har inte uppfattningen att man blir bedömd eller bemött pga hur man ser ut. Och de har inte uppfattningen att man är mer eller mindre värd beroende av hur man ser ut.

Det har jag till och med hört en ickebdd-kille säga, att han hellre pratar med snygga tjejer för att dom brukar vara mycket mer utåtriktade.

Killen föredrar alltså att prata med snygga tjejer. Inte på grund av att de är snygga utan för att de är mer utåtriktade.
Kan det vara en ledtråd till vad han uppskattar hos tjejer?
Kan det ge en vink om att utseendet bara är en del av ens person, att det finns annat som kan vara tilldragande?

för personligen hatar jag den tråkiga, självfixerade, egoistiska, bittra, inåtvända människa jag blivit.

Jo, jag förstår att lätt hänt att man blir sån, just därför är det så viktigt att man inriktar sig på det som orsakar alltihop och det är faktiskt inte utseendet utan BDD:n (= de tankar och uppfattningar man har om sig själv och andra).

Känner igen mig helt, om att läsa om acne och sedan hitta hit m.m

Det var synd om du känner igen dig, då lider du antagligen av BDD. Läs vad Amav har skrivit om behandling och sånt. Han har skrivit många bra saker på det privata forumet också. Om du registrerar dig och loggar in kan du läsa där.

Mvh Malins mamma

[nackskott]

Tack Malins mamma och amav för era kloka kommentarer och ert sätt att konstruktivt försöka förändra tankemönster. Det betyder väldigt mycket på det här forumet.

Tyvärr känner jag mig helt rätt igenom körd just nu. Kan inte ta till mig något, tänka annorlunda, eller förstå något annat än mitt eget lidande.


Kramar
Mia