Upptäcker saker... som kanske inte är bra.

[Jamie]

Fastnade inne i badrummet nyss, det är ingen bra belysning där.
För så fort man går in dit och fastnar framför spegeln så ser jag massa fel. Under mina ögon så är det som en mörkare yta, kolla in bilden nedan, och sen är inte ögonbrynen symetriska, och det är inte snyggt!

måste sluta kolla mig i spegeln men kan inte
plus att jag fått nerdragen tid på Bup, från ibland varje vecka till varannan vecka.

http://www.fotogalleriet.se/alb_showpic_id1339247.html

[vinterglas]

jimmy

Så har nästan alla. Eller nä, nog alla jag kännre har det iaf.
oroa dig inte :/

Jag brukade också fastna oi badrummet förut, men nu kollarjag knaptp i spgelar längre, och när jag gör det kontrollerar jag bara. rör knappt huden.

[Anonym]

tycker inte det är något som helst fel på dig!

[vinterglas]

Nä, Jimmy är massa söt... fast jag får nog inte säga det...

J

[Anonym]

Om jag ska var helt ärlig så ser jag ingen skillnad på huden i de röda "där"-ringarna som i resten av ansiktet. Och om det nu är lite mörkare där, som kanske inte syns pga bildkvaliteten eller för att jag är blind (?), så är det inget konstigt med det. Det är jättevanligt (har det själv också).

[Jamie]

Var nog den mest usla bild jag någonsin tagit detdär men ska stå ut denhär gången med att andra kan se den.

Ni som ser era fel, är det alltid dom eller blir det nya hela tiden för er???

[vinterglas]

jimmy

Tycker som sagt du är söt... MEn jag vet hur dina tankar går.

DEt är alltid dom + att det kommer nya (:

[Anonym]

Jag upptäcker också nya fel... väldigt ofta, faktiskt. Och jag upplever att en del fel kan rättas till lite grann för en kort stund, för att sedan se förskräckligt ut igen nästa gång jag ser mig i spegeln.

Om jag någon gång blir nästan nöjd (vilket händer alldeles för sällan) står jag kvar och speglar mig och till slut finner jag en massa nya fel, överallt.

[Anonym]

Förrsten så ser du bra ut, Jimmy. Förstår inte alls vad som skulle vara fult.

Jag vet ju hur svårt det är att ta åt sig när man hör något positivt. Men försök i alla fall.

[Malins mamma]

Jimmy, vadå nerdragen tid på BUP???  
Jaja, det är kanske inte så stor vits att gå dit så länge de inte vet vad BDD är men du behöver få komma till ett OCD-team, om det finns, eller få remiss till en KBT-terapeut.

Mvh Malins mamma

[Jamie]

allt har gått käpp rakt åt helvete nu, mamma skrek nyss på mig att jag inte har nånting som heter bdd, hon vet uppengbarligen inte vad det är. Har egentligen dataförbud men måste skriva av mig någonstans. Hela historien är såhär, Då vi började gå på Bup så vart det mycke prat om min vikt, varför jag mår dåligt och nu funderar hon varför jag söker info om Bdd, Jag vet inte om jag har det eller inte och hon blir då arg för att jag söker info, Varför, ingen aning.

Hon sa just saker som gör att jag blir mörkrädd, Skriker att jag är totalt sjuk i huvudet som söker info om sjukdomar; för att "visa alla symptomer" så dom kan "tro" att jag är sjuk.

Varför förstår inte föräldrar!?!?!?!

[vinterglas]

jimmy

Hon hra nog mest svårt att acceptera att du inte är "perfekt". (tolka inte det fel, snälla?!)
DEt är väl svårt att ta till sig sjukdomar överhuvudtaget om man tror att det är sånt som bara händer andra.
Men vvägrar tro att sånt händer ens eget barn.

Men usch vad arg och ledsen jag blir för din skull. Ens föräldrar ska ju vara något slags stöd, inte någon som gör allt värre.

MEn du vet ju att hon har fel, eller hur?

Kramar J!

[Jamie]

jag vet itne vad ajg ska tro, säga, tänka ller nånting, vet itne ens varför jag lever.

[vinterglas]

jimmy

=( *skickar kramar till*

[Jamie]

mitt livs historia.

Jag blev mobbad genom hela grundskolan för potatisnäsa, kroppsbyggnad och utseende. Både fysiskt och psykiskt.
för ungefär 1½ år sen försökte jag ta mitt liv genom att hoppa från balkongen, inte högt men ville landa fel.
Jag fick då börja med zoloft, gjorde inte saken bättre och slutade efter ett tag. Efter det så bodde jag hos pappa ett bra tag (strax över 1 år)

Vid dethär laget tog jag även ett uppehåll från Bup, men återkom efter ett tag då jag började må mycke sämre igen, var fortfarande över mitt utseende men schämdes och ville inte säga något om det, jag hade även svårt att äta med andra och ville ha kontroll över någonting, så det fick bli maten jag slutade med. Vil dethät laget var jag en "jävla fejkanorektiker" enligt min egna mamma, hon mobbade sin egna son.
Detta var alltså tills för nåra månader sen bara.
Allt handlade efter detta om mitt ätande, och sen såg jag outsidersprogrammet.
Jag hade inte kontroll över någonting utan gick bara hemma och mådde dåligt över mitt utseende och ville inte visa mig för någon hellst. Jag har alltid hafft överdriven hygien och velat ändra saker i mitt utseende men inte i större grader så folk lagt märke till det.

Tills idag då dom ringde från akademibokhandeln då jag var in och kollade om boken "The broken mirror", Jag schämdes så så ajg sa först att jag va in och kolalde efter en bok åt en kompis vilket hon inte gick på, efter ett tag så erkände jag att det gällde boken The boken mirror, hon vart fly förbannad över att jag ljugit och sa en massa att jag inte hade Bdd, däremot var jag totalt kävla dum i huvudet som ville ha sjukdomar enligt henne.

sen hotade hon med internet förbud m.m.