Det är svårt att dra gränsen ibland. Lika så med beroende och olika diagnoser.
Men om problemet blir så pass påtagligt att ens vardagliga liv påverkas. Så skall man ju få hjälp med det om hjälpen finns. Då är det ett problem som påverkar ens liv och ingen inbillning.
Inbillning är som att säga till någon som har adhd att han/hon ska ta det lugnt. Den som säger att man ska ta det lugnt kanske ej har adhd och därför är den personens hjärna lite annorlunda kemiskt. Men om personen var i "adhd" personens hjärna så hade den "normala" personen troligtvis sett det hela helt annorlunda och förstått att "ta det lugnt" inte är lika enkelt för någon som har ADHD än som för en som inte har ADHD.
Själv har min BDD gjort att jag blev bodybuilder/fitness freak. Detta har gjort att jag har tagit saker som gör att mitt fysiska och kemiska (rent psykiskt och fysiskt) har påverkats. Och det är ju ett faktum. Inget inbillat. Jag blev snyggare men jag mådde inte bättre för det. Tvärtom. Utseende är inte allt. Det är det som finns inombords. Sure, utseende kan ha en viss betydelse men det är inte det som är det viktiga i slutändan.
Jag trodde också att BDD var påhittat men det var för att jag mådde så dåligt och inte såg sanningen. Man måste tänka outside the box ibland för att se helheten då det man har att gå på inte ibland finns. Då får man skapa det eller tänka sig hur det kan vara.
Aja lite deeptalk där på slutet. Men som sagt, de som inte inser problem som finns har bara inte kunskapen om det och ser därför inte det som inte finns hos dom.
