BDD eller inte? :S

[vinterglas]

Hej, är rätt ny här. Har haft några inlägg undertecknat med namnet wintz, så vi är samma person Eller mja, ni fattar.
Läste härom dagen om BBD i en gammal Femina-tidning jag hittade i skolan. Det var intressant och oroväckande likt mig. Och hittade en länk där så jag kollade upp detta. Och här hamnade jag.

Jag har väl komplex av alla olika slag, men det finns ett som står över alla; Aknen.
Även om denna fixering inte varit fullt så allvarlig som andras jag läst om här på forumet så är den endå inte särskilt nyttigt skulle jag tro.
Har stannat hemma några gånger från skolan när finnarna och ömma knölar har stört mig.
Har iofs till skillnad från vissa andra inte den där ångest att jag måste sminka mig, jag går gärna osminkad.
Men detta enbart i vetskapen om att det röda, finnarna och pigmentfläckarna inte går att fixera bort med smink så som jag skulle vilja.
Men jag kan stå i flera timmar och spegla mig, och pilla och klämma i ansiktet. Jag vet att det bara blir värre, men kan ändå inte låta bli.

Aknen gör mig rätt osäker på mig själv. Även om det är utan anledning, för varför skulle man vara sämre bara för att man har akne?
Den finns där dygnet runt och gör sig påmind och ifall jag inte känner mig söt när jag går till skolan på morgonen, då kan en dag vara förstörd.

Men jag vet inte, BDD eller inte?

MVH wintz

[Malins mamma]

Hej wintz!

Först vill jag önska dig välkommen hit till forumet!  

Om du har BDD eller inte går inte att avgöra av det du har skrivit hittills, det finns dock en del saker som tyder på det.
Det finns lite test du kan göra under rubriken "Malins mammas frågor" så kan du själv se vartåt det lutar.
(Testet är nog på sidan två nu så om du klickar på "Allmänt" så kommer sidnumreringarna fram och då kan du gå till sidan 2 och leta efter den rubriken.)

Bra det som du skrev "varför skulle man vara sämre bara för att man har acne?" Nej, just det, man är inte sämre bara för att man har acne. Man är snarare helt normal.
Undrar om det finns någon enda människa som aldrig har haft finnar....? Jag skulle inte tro det.

Hälsn. Malins mamma

[vinterglas]

Malins mamma

Tack, måste bara säga lite innan jag pratar vidare att jag läst runt en del här, och jag beundrar dig verkligen. Du är verkligen eangerad och hjälpsam. Underbart att se.

Men vidare alltså, hållerpå att kika på dina frågor.
Och angående dom kan jag säga att Ja är svaret på fråga 1 och 2.
Med 3 är det halvtsådär, bådeoch.
och på fråga 4 ca 1-3 timmar.

Sen det där från veckorevyn som liknar många andra sånna "symptom" stämmer alla förutom tredje sista helt in. men det stämmer också till en del.

och därefter överens stämmer det mesta...

Mvh Johanna

[vinterglas]

Har funderat mycket på mig själv och BBD senaste dagarna. Det är så mycket som stämmer in, men ändå känns mitt så obetydligt jämfört med andras här.

Jag har väl inga större problem med att röra mig offentligt egentligen förutom att jag kan känna mig hemskt ful och helst vilja krypa ner under täcket.
Men det kan vara typ sjuka saker som att trycka på Stop-knappen på bussen, kan bli supernervös och sitta och tveka hur länge som helst eftersom jag inbillar mig att eftersom jag är "ful" och trycker på stop-knappen så bryr sig människor och tänker massa elaka saker.

Var på stan idag, det är inte en av mina bättre perioder angående aknen, och det gör mig hemskt osäker.
Jag inser väl också att jag inte är sämre än någon annan, men det är bara den logiska delen som säger så.

Försökte unvika speglar, samtidigt som jag ville veta hur jag såg ut vilket mest resulterade i jakt på speglar att titta diskret i och i retur får man ett fult ansikte. Jippi.
det ringde också en pojke som jag snackat mycket med, han bor inte i sthlm så han ville träffas (vi har aldrig träffats förr men han vill väldigt gärna). Jag sa nej redan igår för att jag sa att jag kände mig ful. Och idag ringde han och tjatade om att han ville träffas, och jag fick bara massa ångest, dels för att jag itne träffade honom och för att jag är så ful.
Det blev fel på alla håll och kanter.

Nu bara gafflar jag massa för mig själv, men jag är sån, måste skriva av mig, även om alla mina tankar inte fastnar så tydligt som de borde.

Men frågan återstår, och virvlar runt  min hjärna, ifall jag lider av BDD eller inte. Den är ju sm sagt nte så "extrem" men det känns ändå som mer än vanligt komplex.
Men sedan jag ihittade det här forumet har jag uppfyllts av en sorts lättnad men  Äh, vad vet jag. Den här tråden är det mest jag som snackar för mig själv också :]

nåja, kram J

[Malins mamma]

Hej Johanna!

När man får BDD så är det ju inte nåt som händer från den ena dagen till den andra, det är en process som fortgår under en längre tid.
Som jag ser det är du redan långt på väg för att få BDD, troligen har du redan en mild BDD.
Den har inte tagit över ditt liv helt än så om du låter bli att göra sånt som förstärker din BDD så kan du troligen förhindra den från att utvecklas vidare.

Hälsn Malins mamma

[vinterglas]

Hej Malins mamma!

Nej, det har jag ju också förstått och det har hållt på ett längre tag, men det var jättemyckcet värre förut för två år sedan ungefär. Men också för ett år sedan var jag i mycket sämre skick än nu.

Vad ska jag göra för att förhindra det då?

Det enda som dunkar i min hjärna är att få bort dessa finnar, ärr och pigmentförändringar. Känns som om jag är beredd att göra det mesta för att få det till en bättre situation.
Men vet också att ifall hyn blev ett snäpp bättre så finns det annat som jag skulle bry mig om istället. Men tror ändå inte att det kan bli lika påträngande och stort som acnen.
Den tar upp de mesta av mina tankar, man ibland lyckas jag sysselsätta mig själv med annat. Det käns skönt.

Kan ocskå vara möjliigt att min mamma hade en lättare form av BDD, eller kanske bara ett omöjligt komplex när hon var ynge.
Hon var oerhört fixerad vid öronen (och dessa var det inget fel på egentligen av avd jag sett på bilder) hon tyckte de stod ut och var stora.
Slutade iaf med att hon opererade dem, ena örat blev en aning misslyckat, men det har blivit lite som ett kännetecken för henne.
Vet inte om hon ångrar det idag eller om det blev bättre.

Nu bara gafflar jag massa igen, men rensa tankarna ibland är skönt.

Men vet som sagt inet avd jag ska göra.

/ J

[Malins mamma]

Hej Johanna!

Du frågade: "Vad ska jag göra för att förhindra det då?"

I stort sett så ska du INTE göra det som "dunkar i din hjärna", du ska INTE göra som BDDn vill för då blir den bara starkare, med resultatet att du mår ännu sämre.
Det är dehär punkterna som jag skrev om i den andra tråden.

1. Att inte lägga ner så mycket tid och energi för att dölja ?defekten?.
Du sminkar dej inte och det är bra, men du lägger en del tid och energi på att stå framför spegeln pilla och klämma. Försök att låta bli det.

2. Att inte lägga ut så mycket pengar på olika preparat och inte göra plastikoperationer.
Du frågade i en annan tråd om behandlingar för att ta bort ärr och pigmentförändringar. Det avråder jag bestämt ifrån, även om du skulle få bort några märken så kommer din BDD att bli värre av det.
 
3. Att inte jämföra sig med andra.
Försök att inte bry dig om hur andra ser ut, det har inget att göra med ditt utseende. Du blir inte fulare bara för att du tycker någon annan är fin.
 
4. Att inte granska sitt utseende överhuvudtaget utan bara kolla lite snabbt hur man ser ut när det behövs.
Att granska sitt utseende är nog en av de mest förödande sakerna man kan göra och en förutsättning för att få BDD. Du hade tex kommit fram till att din ansiktsfärg var annorlunda än resten av kroppen och du ser det som ett tecken på att nånting är galet. Uppfattningen att hela kroppen måste ha samma färgton är fel, det finns ingen som har det.
 
5. Att inte ge akt på andras blickar och beteende, inte lyssna efter vad andra säger.
Du har uppfattningen att när du sitter på bussen och trycker på stop-knappen så bryr sig andra om hur du ser ut och tänker elaka saker om dig. Detta är DINA tankar som du överför på andra, men man kan inte veta vad andra tänker. De flesta har saker i sina egna liv att tänka på och bryr sig inte speciellt mycket om andra som sitter på bussen.

6. Att inse att tankar och uppfattningar inte är sanna bara för att man tänker det.
När man har BDD tar man sina egna tankar på alldeles för stort allvar.
Att tänka tex att man är ful eller att andra pratar om ens utseende betyder inte att det är så.

Johanna, du tycker kanske att mitt svar låter lite otrevligt, men det är absolut inte meningen. Jag förstår om det är svårt att tro på att om du inte tänker på och bryr dig om ditt utseende så mycket så blir du friskare men det är faktiskt så det är.
För att bli frisk så ska man göra sånt som verkar helt fel (enligt vad man själv tycker), det är därför BDDn är så svår att bota.

BDD är en tankesjukdom, inte ett utseendeproblem.

Fråga gärna om något är oklart.  

Hälsn. Malins mamma

[vinterglas]

Hej Malins mamma!

Jag är väldigt tacksam för ditt svar, även om mina tankar har varit i dom riktningarna är det svårt att veta. Som du säger är vissa saker väldigt svåra att förstå, att man ska göra tvärtemot.

Lite kommentarer till dian punkter:

1. Jag har kommmit in i en period där jag lyckats "koppla bort" hjärnan, tankar och känslor och ser mer neutralt på mitt ansikte. Har därför lyckats undvika att pilla och klämma. Jag trivs mycket bättre när jag har sånna här perioder och jag kämpar för att behålla den.

2. Vissa dagar inser jag också att det är ett steg i helt fel riktning, och undrar hur jag ens kan tänka på det. det är ju egentloigen bara jag som bryr mig ändå. Men andra dagar känns det som enda utvägen... jag jobbar nu för att få hyn så bra som möjligt utan att göra massa konstiga saker.
Idag ser jag operationer som en sista utväg om allt annat går fel men helst ser jag ju till att trivas med mig som jag är... Men samtidigt, så vill jag ju ha bätter hy. svårt att veta vad som är rätt elelr fel....

3. Jag är rätt duktig på att jämföra mg med andra, samtidigt som att jag ser mig själv som en indivd som är vacker som jag, oavsett vad. Vet inte, men de sliter en del på mig det här med att slitas emellan två oliak tankesätt hela tiden, vet aldrg var jag har mig själv.

4. Jag kämpar för att titta så lite som möjligt i spegeln, och gör jag det så tvingar jag mig själv tll att le för att jag är så elak mot mig skälv som föraktar mitt ansikte så. Ler därför att visa det uppskattnnin g även om jag inte älskar det.
Men även om jag inte tycker om hur jag ser ut, så vill jag ändå itne se annorlunda ut. för nu vet jag massa saker, och känner massa annat som jag kanske inte gjort i annat fall.

5. Det är mest när jag har dåliga perioder som jag tror att folk tycke rjag är ful och äcklig. Annars tror jag inte de bryr sig särksilt mycket..
Tänkte på det idag när jag kände mig lite äcklig och så att "inte en jävel bryr sig, så sträck på ryggen och le". det funkade bra och jag vet att det är bara att fortsätta så även när det tar emot.

6. Jag vet mycket väl att allt är i min hjärna, för jag vet att de flesta har helt olika uppfattning jämfört med mig.

Mitt första mål känns iaf som att se mer neutralt på mig själv, att jag inte sticker ut för tat jag har en finne där som är hemsk eller så. också att koppla bort allt när jag gör mig iordning på morogn/kväll så att jag itne pillar coh klämmer eftersom jag bara får ångest och hatar mig själv efteråt eftersom det får konsekvenser.

Hmm, de flesta svar låter nog som om jag intagit försvarsställning, men jag vet inte.
Det här är svårt, jag uppskattar ditt engagemang.

Tack!

Kram J