Ensamhet.

[Anonym]

Är det nån mer än jag som känner sig otroligt ensam?
Jag har familj, jag bor hemma, jag har vänner och jag har en pojkvän, jag har jobb osv. Ändå känner jag mig så otroligt ensam... Har så ful hud så jag bara vill göma mig för alla människor. Samtidigt vill jag ha deras stöd. Men även fast jag får det känner jag mig så otrolgit ensam.....

[pelle]

Ja, jag känner samma som dig. Ensamhetskänslan är tärande.
Det är nog väldigt många som känner samma sak är jag rädd.

/ hls pelle

[Anonym]

Jag visste inte om att det var en diagnostiserad sjukdom... såhär känns det ju i mitt liv. Fastnar framför speglar, kan spegla mig hur mycket som helst och ena dagen ser jag verkligen tjock och svullen ut, och andra dan kan jag vara mer nöjd. Kläder duger inte. Jag byter kläder och skor massor med gånger innan jag blir nöjd. Och då blir jag inte ens riktigt nöjd. Men mest känner jag mig otroligt obekväm i min kropp, trots att jag får höra rätt ofta att jag ser bra ut, och min pojkvän ger mig komplimanger. På senaste tiden har det blivit värre. Nu känner jag mig också otroligt ensam på något sätt. Värdelös rentav. Jag känner mig så trött och meningslös. Jag har haft en depression innan, ätit tabletter och gått hos psykolog. Är det dags igen? Jag vet inte vad jag ska göra. Tar psykologer BBD på allvar? Känns skönt att höra att det finns en sjukdom, ett namn på allt detta jag känner och har undrat över. Det som jag eller andra hos mig uppfattat som överdriven fåfänghet... Det har faktiskt aldrig känts särskilt "jag" att vara fåfäng. Ju mer jag speglar mig, desto större ångest får jag, ibland så pass att jag inte ens kan med att gå utanför dörren. Jag har ställt in så många möten med vänner på grund av det.

Jaja, hur som helst... jag är lättad att ha hittat den här sidan. Det känns så skönt att få den här bekräftelsen.

/Sarah

[Anonym]

Hej, vet att min fråga inte passar under denna rubrik, men hur som helst så skulle jag uppskatta ifall ngn skulle kunna svara på den.

Till att börja med mår jag väldigt dåligt, (har gjort det dom senaste åren pga min hud) och nu har jag till råga på allt fått en massa varblåsor på bägge sidorna av främre delen av kinden (mot näsan) detta har varat i ca 3 mån, innan blåsorna bröt ut så var det en hettande rodnad som sedan försvann itakt med att blåsorna spred sig. får kanske upp till ca 7 st i veckan i varierande storlekar (nu har jag ganska stora) blåsorna återkommer på exakt samma ställe varje gång (i bland brukar jag även få många små varblåsor i pannan) jag börjar nu fundera på om det är ngt slags herpesvirus, har läst lite på internet. Har aldrig haft problem med acne eller ngt annat tidigare, är 19 år så det kan ju ej vara vuxenacne. Egentligen så måste jag ju gå till läkaren, men jag vill inte riskera att få höra kommentarer om min övriga hud som kan få mej att må ännu sämre... ush

Vad tror ni det är?

/Julia

[Anonym]

De kanske är svinkoppor! då måste du gå till läkaren. Dom försvinner jätte snabbt när du fått medecin.

[Anonym]

Fattar inte varför du inte sökt läkarvård för länge sen..

[Malins mamma]

Hej Sarah och Julia!

Ni hade några frågor.
Tar psykologer BDD på allvar?
Jag tror att alla som har kunskap om BDD och verkligen förstår hur sjukdomen är, tar BDD:n på största allvar. Problemet är att det än så länge finns alltför många läkare och psykologer som inte ens känner till BDD.
Jag tycker att du ska ta kontakt med psykvården igen eftersom du mår så dåligt. (BDD leder ofta till depression.) Tala om att du troligen har BDD och be att få komma till en KBT-terapeut, helst med kunskap om BDD.

Julia, det bästa är nog om du kan gå till en läkare, det kan ju vara svinkoppor som anonym skrev eller nåt annat som är lätt att behandla. Då kan du också få en objektiv bedömning av om din övriga hud verkligen är så illa som du tycker. Om du har BDD så är det mycket möjligt att dina hudproblem är mycket mindre än vad du själv tror så jag skulle inte tro att du behöver vara orolig för att  få några negativa kommentarer om den.

Ni är varmt välkomna hit till forumet!  

/Malins mamma

[angel]

Känner igen mig här också.

Ensamheten tär. Jag har skola, familj. Det är allt. Vänner per telefon. Ingen att umgås med regelbundet. Ingen pojkvän.
Min vän har blivit rött vin och radiostationen på fredagarna.
Sörjer min ensamhet. Undrar varför jag inte kan gå ut bland folk och känna mig fin. Alltid något fel på mig.

Men när jag är i skolan är jag omtyckt, de känner mig som den glada snurriga begåvade tjejen. Det är ju den jag är. Skolan (liten folkhögskola) är en plats jag känner mig trygg på. Alla blir sedda och bekräftade för att vi är människor. Vi är alla olika och unika!

Hoppas att jag och ni kan finna fler sådana människor även ute i samhället.

Kram Angel

[angel]

Känner igen mig här också.

Ensamheten tär. Jag har skola, familj. Det är allt. Vänner per telefon. Ingen att umgås med regelbundet. Ingen pojkvän.
Min vän har blivit rött vin och radiostationen på fredagarna.
Sörjer min ensamhet. Undrar varför jag inte kan gå ut bland folk och känna mig fin. Alltid något fel på mig.

Men när jag är i skolan är jag omtyckt, de känner mig som den glada snurriga begåvade tjejen. Det är ju den jag är. Skolan (liten folkhögskola) är en plats jag känner mig trygg på. Alla blir sedda och bekräftade för att vi är människor. Vi är alla olika och unika!

Hoppas att jag och ni kan finna fler sådana människor även ute i samhället.

Kram Angel