försöka att se objektivt på sitt utseende

[smalajag]

jag tänkte att det kanske skulle vara bra att försöka skriva hur man ser ut, fast OBJEKTIVT. utan att lägga in värderingar. fast man får gärna framhålla om det är ngt man gillar med sitt utseende... ja, kasnke skriva ngt positivt om utseendet? en positiv tanke? jag tror att JAG kasnke skulle lära mig att tycka bättre om mej själv då iallfall, om jag fick öva mej på att inte döma mitt utseende så mkt...det vill säga: alla ord som äcklig, ful mm är bannlysta från denna tråden (om ngn vill haka på...)

jag är lång. det är min mamma också
jag är smal. det finns det många andra som är
jag har fräknar som min mamma. fräknar får mej att tänka på pippi långstrump och det gör mej glad
jag har små händer och fötter. det har min syster också
jag har brunt hår. det har mina föräldrar också



 

[sophie]

hej smala jag, vilken bra ide! jag ska försöka..

jag har brunt lite halv vågigt hår som jag plattar varenda dag för att kunna gå ut- det är många som måste platta håret för att kunna gå ut men dom mår bra ändå, jag kunde trots allt varit flintskallig..
jag är smal/normalviktig- det är de flesta, det kunde trots allt varit värre, jag kunde ha vägt 500 kg och inte kunnat röra mej..
jag har alla mina kroppsdelar impakta, eller vad man ska säga..- jag kunde ha satt i rullstol som min mamma..
jag har också fräknar- jag tycker om fräknar!

vet inte om jag gjorde rätt nu, men jag försökte iallafall .

ska bara tillägga att min mamma påpekar alltid att hon skulle velat vara frisk, som jag! jag kan springa när jag vill, jag kan hoppa när jag vill.. jag har egentligen inga hinder förutom mina egna krav på mej själv som egentligen är relativt omänskliga.. INGEN är perfekt!

bara en tankeställare..

[smalajag]

 

[CyanideCupcake]

Jag ska verkligen försöka att vara objektiv, men det kommer att bli svårt. Jag har komplex för min stora breda nära som jag fått bevis för faktiskt ser ut exakt så som jag ser den. (vi skulle teckna åt varandra på konstlektionen på gymnasiet och tjejen som skulle teckna mig gjorde en bred näsa med rynkliknande linjer på sidan, EXAKT så jag själv ser den.) Utöver det har jag tjockt, lockigt hår, bruna rätt små ögon, fylliga läppar och avlångt ansikte. Vet inte om man ska göra kroppen också? Går gärna över till den eftersom den är okej och att beskriva mitt ansikte (även objektivt) ger mig panik. Är smal, strl 34, med lång överkropp och korta ben (menar inte att låta negativ nu, det är bara den kroppstypen jag har! ).

[smalajag]

jag har avlångt ansikte. det har mina föräldrar också.
mina armar är smala. det finns det andra som har.
mina händer och fötter är mina "tassar" och de tycker inte om kalla golv men däremot att arbeta med lera.
jag har mkt födelsemärken. de har varit där hela livet och jag skulle aldrig vilja ta bort dem för jag tycker om dem.

 
 

[smalajag]

tänkte att jag skulle ifrågasätta mina tankar lite...(nu när jag mår ganska bra och känner att jag klara det...)

vet jag att jag har opropertionerligt stor näsa? nej 
vet jag att jag har opropertionerligt tunna läppar?nej 
vet jag att jag har opropertionerligt smala ben?nej
vet jag att jag har opropertionerligt små bröst?nej
vet jag att jag har opropertionerligt tjock mage?nej
vet jag att jag har grågrönt hår?nej
vet jag att jag har tunt hår?njae...  gör andras tunna hår dem automatiskt fula?nej (det är ofta fint) vet jag att mitt tunna hår automatiskt gör mig ful?nej
vet jag att jag är smal?ja  är alla andra tjockare än mig?nej  gör andras smalhet dem automatiskt fula?nej (det är ofta fint) vet jag att min smalhet automatiskt gör mig ful?nej
vet jag att jag har en sned och bucklig näsa? ja   har alla utom jag raka näsor? nej   gör andras sneda och buckliga näsor dem automatiskt fula?nej (det kan tom vara fint) vet jag att min sneda och buckliga näsa automatiskt gör mig ful?nej
vet jag att jag har ringar under ögonen? ja  har alla utom jag inga ringar under ögonen?nej  gör andras ringar under ögonen dem automatiskt fula?nej (det kan tom vara fint) vet jag att mina ringar under ögonen automatiskt gör mig ful?nej
vet jag att jag är opropertinellt bred runt stussen?ja  hur vet jag det?måttabeller... vet jag att måttabellerna ger en sann bild av vad "propertionerligt" innebär,vet jag att jag ser opropertionerlig ut?nej  vet jag att proportionerna är så för att mina höfter är så "konstiga"?nej
har alla andra "jämna" proportioner?nej  gör andras opropertionella stuss dem automatiskt fula?nej (det är oftast fint) vet jag att min opropertionella kropp automatiskt gör mig ful?nej 


jag kan med andra ord inte komma på något som automatiskt skulle göra mig ful. jag kan inte komma på något som JAG VET gör mig ful. jag vet med andra ord inte att jag är ful.
har jag ibland fått anledningar att inte tro på mina uppfattningar?ja  hur då?speglar, kort, det folk säger

tycker jag sämre om "fula" människor?nej   finns det människor som tycker illa om andra människor pga deras utseende?jag vet inte. det finns människor som pratar om att andra är fula iallafall.   vad tycker jag om de människorna?illa   varför?för att de är ytliga och otrevliga.  spelar det någon roll vad sådana människor tycker om mig?kanske...   är det viktigt att de tycker om mig?nej   är deras åsikter relevanta för mitt liv?nej 
jag borde med andra ord inte bry mig om ifall det finns folk som tycker jag är ful. en del tycker inte sämre om mig för det, och de andra bryr jag mig ändå inte om.   

[Malins mamma]

Tack smalajag, idag blir jag väldigt glad av att läsa inläggen här på forumet!!!
Både dina och flera andras inlägg börjar gå i rätt riktning, mot ett tillfrisknande alltså.  

tänkte att jag skulle ifrågasätta mina tankar lite...(nu när jag mår ganska bra och känner att jag klara det...)

Jag vill visa dig på en sak. Du skrev "nu när jag mår ganska bra ....".
Då kan man fråga sig, varför mår du ganska bra nu och när är det du mår dåligt?
 
Jo, antagligen mår du dåligt när du har uppfattningen att du är ful (när du har tolkat någons kommentar, miner eller agerande till att bero på ditt ("fula") utseende, när du har sett bilder på "snygga" tjejer, när du har fotat eller tittat länge i spegeln/på foton, när du har hållit på att fixa med ditt utseende länge eller när du på något vis har fått "bevis" för att du är ful), eller hur?

Hur du mår hänger alltså helt ihop med hur du tror/tycker du ser ut, vad du tänker om ditt utseende, det är inget som bara råkar hända att man ibland mår bättre och ibland mår sämre utan någon orsak.

Att du mår ganska bra nu beror alltså på att du börjat ifrågasätta dina tankar/uppfattningar dels om ditt eget utseende och dels om vilken betydelse ditt och andras utseende har, hur viktigt utseendet är.
Och genom det här alldeles utmärkta resonemanget i ditt inlägg så har du kommit fram till att det inte finns några verkliga bevis för att du "är ful" och och att utseendet faktiskt inte är så viktigt som du trodde. Resultatet är att du mår ganska bra när du tänker så. Observera, det är inte ditt utseende som har förändrats utan dina tankar om ditt utseende, vilket gör att du mår bättre.
(Som jag sagt förut, BDD är en tankesjukdom, att man ibland kan må så dåligt att man tom vill ta livet av sig beror på det man tänker om sitt utseende, inte utseendet i sig.)

Det här är en jätte-jättebra tråd smalajag, hoppas alla läser det du skriver!!   

Mvh Malins mamma
   

[smalajag]

Malins mamma:vad bra att du (och ni andra som skrivit här?) tycker att tråden är bra 
jag hoppas den kan medföra något positivt till alla som läser den.

appropå detta med speglar så sa en (vad jag vet) bdd-fri kompis något för några dagar sedan om detta med att se ful ut i spegeln och måendet. vissa dagar kan hon stå och spegla sig och få syn på alla skavanker och känna sig lite ful pga det resten av dagen. men ibland gör det inte så stor påverkan, hon tänker att det är spegeln som är hemsk. det hon berättade om var att hon hade sett sig själv i spegeln hemma och ljuset hade fallit så alla rynkor framhävdes. "jag hade tom dubbelhaka! först så tänkte jag "usch dubbelhaka, fulspegel" men sedan så sa jag till mig själv "nä nu ska jag inte stå här och titta på min dubbelhaka" och blev sur på spegeln som var så dum mot mig. "dumma spegel, sluta visa att jag har en dubbelhaka" sa jag till den, men den lyssnade inte. då blev jag sur på den och gick därifrån eftersom den var så dum mot mig." (ja hon berättade allt på ett skämtsamt, naivt sätt (som hon brukar göra ibland) som ni kanske märker, men hennes berättelse visar på ett ungefär hur hon ändrade sina tankar från att ha blivit sur på sin dubbelhaka till att faktiskt "lägga skulden" på spegeln. jag menar inte nu att det är så lätt att bara ändra sina tankar sådär och nästan tycka det är lite kul att spegeln är så "dum", men jag tyckte det hon sa gav mig ngt av en tankeställare...   

[Insatiable]

Jag försöker:

Jag är väldigt smal- men det finns det många andra som är, tex. en kollega & en f.d. kompis till mig. För att inte tala om alla kändisar.
Jag har däremot en fet mage som jag hatar- men det är trots allt rätt vanligt att fettet fastnar på magen.

Eh, sen kommer jag inte längre.

[smalajag]

[ESM]

Verkligen en riktigt bra tråd!

Har en fundering bara:

Att försöka se sina "defekter" som normala och vanliga, kanske rentav vackra (i andras ögon) fungerar säkert bra för de BDD-drabbade som anser sig själva som ovanligt fula. Men sen finns det ju en annan kategori, där de som ser sig själva som "inte tillräckligt vackra" hör till - alltså de som inte nöjer sig med att se normala ut, utan kräver perfektion. I deras fall så hjälper det ju inte att försöka intala sig själv att man ser normal ut, när det bl.a. är det faktumet som tynger ner än. Eller har jag kanske fel?
Själv hör jag nämligen till "inte tillräckligt vacker" - gruppen.
Att jag exempelvis skulle säga till mig själv att det är normalt att ha den ansiktsform som jag har, skulle jag se som något negativt, eftersom jag behöver/vill vara extra och uppseendeväckande vacker. Jag vill att min skönhet ska vara ett faktum och inte en smakfråga och nöjer mig inte med något mindre än att vara perfekt ( självklart då min egen uppfattning av "perfekt").
Menar inte att vara negativ med det här inlägget och vill verkligen inte göra någon upprörd. Skulle bara vilja veta vad andra tänker angående det här med perfektion, gärna de som ser normalitet som ett för lågt krav. Eller är det så att även de BDD:are som alltid och enbart ser sig själva som vanskapta och groteska också kräver perfektion?   

Med det sagt ska jag nu ändå försöka skriva lite objektivt om mig själv:

Jag har en bred näsa - Inget fel med det. Jag har sett många vackra människor (enligt min uppfattning) som har haft breda näsor.

Jag har fet/oren/ojämn hy - Är enligt min uppfattning inte vackert men tyvärr är det många som lider av det, särskilt i tonåren. Går att få behandlat (vet inte om det anses som positivt, men chansar)

Jag är normalbyggd - Vilket är som ordet säger, normalt! Människor med smal benstomme, eller de med väldigt kraftig benstomme är också normala. Själva kroppsuppbyggnaden avgör inte livskvaliteten.

Jag har ett runt ansikte och en mindre markerad käklinje - Det är det många som har. Kan nog inte skriva något mer ang. det eftersom faktumet tyvärr inte hjälper mig.

Vet inte om det här var rätt tråd att skriva om det här i, men hoppas att det går bra ändå!
Vill absolut INTE ses som negativ

[smalajag]

ja jag har också tänkt på det, det där hur man ska kunna acceptera sitt utseende, inte fokusera på det, så att säga, om man vill se perfekt ut. det är ju en sak att försöka motbevisa att man är grotesk, det är ju rädslan jag tex har, men att bevisa att man inte är operfekt...? det är ju inte speciellt konstruktivt att sträva mot...jag kan ju tex tänka logiskt, ja som det står under alla mina inlägg. det känns ganska konstruktivt, men jag vet inte hur det är för er som vill vara perfekta? ser ni er som groteska? på ett sätt vil jag vara perfekt, men det är för att jag är så grotesk, för att "ta bort" det äckliga lite. på ett sätt tänker jag nästan att det är "svårare" att bli av med bddn om man har den typen som du säger. för det känns som att det tänket nästan är ännu sjukare, ja mer fixerat (men jag har egentligen ingen aning, bara en känsla liksom)

om du kollar i det privata forumet så finns det ett ämne som heter "perfektion" där det tas upp. men jag vill helst inte att den disskussionen ska tas här, då jag tänkte denna tråd som lite "positivt tänk", så att den inte byter ämne liksom. (fast jag har ju inte ensamrätt till tråden ) men att ta upp olika aspekter är bra, men jag tänker att det är bra också om man fotrsätter skriva här lite som det har varit hittills så att man kan fokusera på det lite positiva kanske när man läser här och inte börja fundera över andra saker som rör bdd.

[ESM]

Jo, jag förstår. Det var det jag också tänkte, att det kanske inte var rätt tråd.
Jag får hoppa över med den här frågan till det andra ämnet istället...

Tack för att du svarade i allafall 

[Living_in_the_past]

Jag har kort hår. Det har rätt många människor. Jag gillar mer när det är långt, men jag tycker faktist jag ser lite cool ut i detta korta nu när jag blivit så mkt smalare oxå.
Jag har askblont hår. Gillar det.
Mitt ansikte blir fint på kort, särskilt när jag har smink.
Min näsa är smal och rätt symmetrisk. alla delar i mitt ansikte passar ihop.
Har Osymmetriska ögonbryn, men det gör inte så mkt faktist.
Mina läppar är fina, men dom är jobbiga, måste smörja hela tiden annars blir dom torra å ramlar av känns det som, och munjiporna var jobbiga förut när jag var tjockare men det har försvunnit.
Min hud i ansiktet ser jämn och fin ut i både spegeln och på kort, och om jag jämför med hur den sett ut förut så är den perfekt.
Gillar dock inte att röra vid den, för jag är rädd för att få finnar.
Mina öron bryr jag  mig inte så mkt om, det gjorde jag när jag gick på mellanstadiet sist. Då hade jag alltid håret över. Men det hade jag slutat med direkt om jag inte behövt dölja mina kinder sen där på högstadiet. För öronen är söta tycker jag faktist.
Jag har smal nacke. Lite fula ränder som inte var där förut. Jag vet inte varför jag fått dom. Men det är nog inte onormalt.
Jag gillar mina axlar och mina armar personligen. Men jag tänker att andra tycker dom ser fula ut. Men om jag jämför m ed tjejer på tv så har dom oxå sträck på baksidan av axeln när dom sträcker händerna i luften. Lite gäddhäng har man ju, men jag har väldigt mkt muskler där oxå.
Där över brösten så är huden fin. Och jag ser det som normalt.
Mina bristningar har bleknat rejält. Och det gillar jag. De vita sträcken jag har är faktist lite söta. Och om nån kille nån gång ser dom tror inte jag att han bryr sig, fr dom är iallfall mjuka å goa hahah. Lite hängiga kanske, men det får jag skylla mig själv. Om jag återgår till normal kost och träning, så kommer dom fastna med tiden.
Älskar min mage. Har några bleknande bristningar  på höfterna, men det stör mig inte. Försvinner nog mer när jag fått sola ett tag till.
Min rumpa hänger väldigt. Men den fastnar nog när jag börjat använda abtronic. Även låren där under rumpan. Annars är benen fina. Smala nästan. Och  bruna. Fötterna är söta tycker jag. Och rätt så små.
Jag väger runt en 57kg och är 166cm lång. Det är okej tycker jag. Jag har stlk38 på byxor, och M på tröjor. det är okej. Men jag gillar inte hur kläder sitter på mig, jag ser fan snyggare ut naken. Jag hade behövt en skräddare som sydde exakt efter mina mått tror jag, men det lär väll inte hända i första taget. Sommarn är snart här. Då blir jag glad.

[smalajag]

hmmm...